Att ett par spelande öron skall ha så stor betydelse...

Annika och jag tog ett ridpass efter att kurserna var slut, Emil gick med Rippe under tiden (och blev biten  )

Crusse var lite på gång redan i gången innan ridning, jag har börjat skönja en liiiiten förändring i hans attityd, eller rättare sagt det börjar infinna sig en attityd. Det är på gott och ont men mest gott tror och hoppas jag.

Annika satt upp direkt och han fick gå ut på linan på en gång, pigg och med hyggligt driv i steget. Skritten är INTE han starkaste gångart och det är lätt att den blir både kort och lat, idag var den kort men med egen energi. När vi bad om trav så blev Crusse jättepigg och bakbenen var sååå fina och aktiva. Det var på gränsen till överilat från början men vi lät honom få röra sig fritt med vetskapen om att soppan snart skulle ta slut...Det var bara för Annika att hänga med Crusse som för första gången travade helt själv framåt med spelande öron, mjuka ögon och ett helt nytt självförtroende.

Det är svårt att beskriva men tidigare har han haft öronen lätt bakåt mot den ovälkomna tyngden på ryggen eller spetsade mot något farligt runtomkring. Idag var de aktiva och intresserade av både mig, Annika och omgivningen, ett stort steg i mina ögon.

I höger varv var det lite sämre energi men han tog sig runt för egen maskin utan att fråga om han fick stanna hela tiden, dessutom var det mycket störningar runtomkring som han tog hyfsat. Vi avslutade sedan med en lite småmatt Crusse, lite tagen av dagens cobbiga travpass...

Många pussar och kramar innan han fick gå och äta kvällsmat, stolt över oss alla som lagt ned så mycket tid på Crusse för att han skall bli en funktionell ridhäst.

Ingen nämnd ingen glömd men ni vet vilka ní är!!  

Jag kan ärligt säga att jag nog är en liten dressyrnörd. Mina framgångar på tävlingsbanan har jag haft inom westernridningen men det var ju med dressyren allt började. Det pirrar alltid till lite extra när man ser ett extra harmoniskt och samspelt ekipage, det sätter sig på näthinnan och ger lite lagom gåshud.

Nu har jag avverkat tre glas rödvin - från min nya favoritkompis BiB:en - framför världscupdressyren från Scandinavium.

Vinnare av klassen: Adelinde Cornelissen från Holland på Parzival, ett fuxfärgat ekipage som verkar vara på tapeten för närvarande. Ryttarinnan rider givetvis mycket väl på sin extremt energiska Jazz-valack som ligger så förbaskat hårt i handen att hennes knogar borde vitna...

Skall en häst gapa i den ökade traven för att inte ryttaren skall riskera att ekipaget hamnar uppe på läktaren? Hur mycket skall stress/överenergi belönas egentligen?

Visst blir det spektakulärt, läckert och i vissa fall uttrycksfullt men vart är harmonin? Vart är det telepatiska samspel som gör att en häst piafferar och gör seriebyten utan överdrivna hjälper??

Efter Adelinde red Patrik Kittel in med Watermill Scandic, ett till fuxfärgat ekipage med mycket energi. Här såg man ingen gapande mun, ingen hårt hållen häst. Snarare en häst som "pratade" med sin chaufför och där samlingen satt i ryttarens sits istället för i handen. Tyvärr fick han ett par missar med fick ändå en hedrande andraplats.

Jag hoppas verkligen att domarna hade vågat placera honom som etta om inte de två ganska grova missarna smugit sig in.

Det mest fascinerande är att båda ryttarna tränar för samma tränare, den (ö)-kände Sjef Janssen vars frus hästar ofta går precis som Adelindes. I och för sig så tränar han även Edward Gal och han fantastiska Totilas så klaga på honom kan man väl inte...

Högst personliga och subjektiva tankar från en dressyramatör som även älskar bra westernridning.

Fast jag måste väl ändå förklara mina tankar med några bilder:

En bild på Adelinde och Parzival i ökad trav.

Jag tycker att han ligger hårt i handen och har aningens öppen mun, det känns som att hon måste "hålla i" för att han inte skall dra iväg. Med andra ord så är inte samlingen korrekt...Rätt eller fel??

Patrik Kittel med Watermill Scandic.

Hästen tycks ligga betydligt mjukare i handen, samlingen gör att halsen inte blir för kort och han kan bära sig själv utan att bli "upphängd" i handen...Rätt eller fel??

Adelinde och Parzival i en övning som mer än doftar Rollkur...Jag gillar det inte men det föder uppenbarligen framgång.

Patrik Kittel i en övning som doftar Rollkur, tråkigt men sant. Dessutom så känns det som att han ändå har en reglementsenlig samling på sin häst vid tävling...

Jag som även har ridit western ser ofta detta ridsätt även där men gillar det inte mer för det. Samtidigt är detta, liksom ovanstående en ögonblicksbild, det skall man väl inte glömma.

Detta är min "idol" Guenter Siedel från USA på Aragon. Denna häst tycker jag ligger utmärkt i handen, den bär upp sin kropp själv med hjälp av sina bakben och utstrålar harmoni. Jag vet att han själv premierar lättheten i handen och det syns verkligen på hans ridning. Det kanske inte är så spektakulärt men väldigt trevligt att se på...och vackert i mina ögon!

Här en kort liten filmsnutt där han gör en övergång till piaff, väldigt fint tycker jag:

Avslutningsvis så finns det ju fina Cobar också...

Cwmfadog Trystan i all sin prakt!

Här en liten film:

 Inte precis en fläckfri ritt men visst ser man vissa kvaliteter..han är närmare 1,60 hög och hingst vilket kanske hjälper till lite..

Det blev lite trångt om tid så Annika red Crusse en sväng i början av årsmötet, givetvis med mig i longerlinans ände. De går en liten centimeter framåt för varje gång, lite tryggare, lite snabbare avspänning osv. Jag kämpar med att förenkla och inte göra allt så speciellt hela tiden och jag tycker faktiskt att det blir långsamt bättre. Båda varven i trav fungerade idag även om det tar lite längre tid i höger, dessutom tar han störningarna bättre och bättre. Snart kommer vi att ställa ytterligare krav på honom men det får vänta lite än.

Anki kom till mötet också så att jag fick lämna en tulpanbukett för hennes arbetsinsats i T-sek, Ann-Britt var tyvärr inte där men jag slog henne en signal och fick tillåtelse att ta med hennes bukett hem. I övrigt flöt det väl på bra med prisutdelningar och så men tyvärr hade det blivit en del fel i årsberättelsen...Pinsamt och inte alls kul men vi får göra vårt bästa för att det inte skall hända igen.

Jag hoppas på en sväng med Annika och Crusse i ridhuset imorgon också sedan får det bli lite alternativt jobb till veckan.  För övrigt så har jag ju en av de gulligaste hästarna i världen, han älskar mig extra mycket just nu när jag arbetar bort päls med ryktstenen!  

Började dagen med skola och en gräslig Power Point-presentation som inte alls kändes bra. Nu är den gjord i alla fall även om jag kunde ha gjort ett betydligt bättre jobb.

Efter det blev det stallet men inga direkta aktiviteter då Annika inte kunde rida och jag inte hade lust till något alls. Mockade, fixade mat och vatten och plockade av Crusse täcket i hagen    eftersom han höll på att smälta bort i hagen. Fortfarande misstänksam men ger sig tid att bedöma situationen i stället för att fly.

Resten av dagen har varit planlös och trist och imorgon är det årsmöte som jag inte alls vill gå på...

...varför måste det finnas sådana här dagar??  

Idag blev det kvällspass för mig, Crusse och Annika. Jag hämtade henne efter jobbet och vi hade tur och fick plats i ridhuset.

Innan ridning fick Crusse hjälp med lite hårfällning av Annika. Jätteskönt!!  

Väl ute i ridhuset ställde vi lite högre krav på Crusse idag som ganska snabbt fick gå ut på linan i skritt och sedan lite trav. I skritten fungerar det väldigt bra nu, alldeles efter uppsittning är han aningens bekymrad men det släpper efterhand. Den första traven var lite tveksam men efter att han förstått vågar han ta ut steget lite och trava på, dock under ganska mycket drivning. Även höger varv fungerade OK, lite segare i början men det gick. Traven ännu lite tveksammare här i början men även det gick till sig. Vi skrittade lite efter det men gav oss sedan, nöjda alla tre.

Crusse blev lite rädd ett par gånger men skötte det bra utan några tjurrusningar eller andra dumheter.

Nu skall vi nöta, nöta, nöta detta innan vi går vidare.

Tack Annika och Crusse för ikväll!

Efter en nära på heldag i skolan med påföljande läxor så blev det inte så himla mycket gjort med Crusse. Tog en promenad en bit ut i skogen och ned på vägen, lite ofrivillig pulsning blev det också...Hem igen, upp en sväng på ridbanan och sedan hälsade vi på transporterna. Det gick väl bra tills Crusse upptäckte att han (och jag) speglades i en lackad transportvägg...

Du milde tid vilken skräck men hör och häpna, Crusse överlevde det också.  

Sedan gick jag faktiskt in med honom och sedan åkte jag hem...

Nu sitter jag här och skall göra en PowerPoint-presentation om ett påhittat företag, ett säljbrev med samma tema samt ett informationsblad att dela ut till mina presumtiva kunder (som givetvis inte finns...) Utöver detta skall jag skriva en reflektion över hur jag har gått tillväga, om jag har något sammnhängande tema osv...Bläh säger jag bara!!

Ja just det, detta skall ju även presenteras inför klassen på fredag!    

Gick upp i ett svinkallt tält med Crusse som var lite pigg dagen till ära. Jobbade mycket skritt-trav övergångar samt att hålla ut och jobba lite mer än vad överskottsenergin räcker till. Hygglig framåtbjudning genom hela passet och i vänster varv var han jättefin! I höger varv var han också fin, dock lite sega reaktioner och när jag sade till blev det dramaqueen...Efter ett tag så blev det jobbigt så då kom tjurCrusse fram och började vända ut baken och kasta sig iväg, då gäller det att vara snabb och superkonsekvent. Försökte jobba igenom det vilket tog lite tid men han skärpte sig till slut.

Det som verkligen var bättre idag var övergångarna ned till skritt, han nitade inte bara utan kom ned från trav till skritt mer flytande. Riktigt bra till och från om man bortser från tjurerierna, framförallt var det kul att se honom ordentligt framåt.

Skrittade av en osedvanligt flåsig Crusse som ändå återhämtar sig snabbare och snabbare.

Nu skall jag försöka plugga....Eller så skall jag tulla på BiB:en...får man dricka vin på en tisdag??

En fantastisk liten film om hur det EGENTLIGEN ser ut när man är på fyllen...

Musiken är dessutom fantastisk... Se, lyssna och njut!!!