Att ett par spelande öron skall ha så stor betydelse...

Annika och jag tog ett ridpass efter att kurserna var slut, Emil gick med Rippe under tiden (och blev biten  )

Crusse var lite på gång redan i gången innan ridning, jag har börjat skönja en liiiiten förändring i hans attityd, eller rättare sagt det börjar infinna sig en attityd. Det är på gott och ont men mest gott tror och hoppas jag.

Annika satt upp direkt och han fick gå ut på linan på en gång, pigg och med hyggligt driv i steget. Skritten är INTE han starkaste gångart och det är lätt att den blir både kort och lat, idag var den kort men med egen energi. När vi bad om trav så blev Crusse jättepigg och bakbenen var sååå fina och aktiva. Det var på gränsen till överilat från början men vi lät honom få röra sig fritt med vetskapen om att soppan snart skulle ta slut...Det var bara för Annika att hänga med Crusse som för första gången travade helt själv framåt med spelande öron, mjuka ögon och ett helt nytt självförtroende.

Det är svårt att beskriva men tidigare har han haft öronen lätt bakåt mot den ovälkomna tyngden på ryggen eller spetsade mot något farligt runtomkring. Idag var de aktiva och intresserade av både mig, Annika och omgivningen, ett stort steg i mina ögon.

I höger varv var det lite sämre energi men han tog sig runt för egen maskin utan att fråga om han fick stanna hela tiden, dessutom var det mycket störningar runtomkring som han tog hyfsat. Vi avslutade sedan med en lite småmatt Crusse, lite tagen av dagens cobbiga travpass...

Många pussar och kramar innan han fick gå och äta kvällsmat, stolt över oss alla som lagt ned så mycket tid på Crusse för att han skall bli en funktionell ridhäst.

Ingen nämnd ingen glömd men ni vet vilka ní är!!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...