..kanske tur det...

Idag åkte vi till PH-vet, jag, mamma och Campari. Campari var klockren att lasta och tycker att det här med krubbor i transporten är den mest lysande idén under det här decenniet.

Hos veterinären visade jag honom longerad, fick höra att han var en av de finaste 17-åringar Per sett plus att jag inte skulle oroa mig mer...lättare sagt än gjort i och för sig. Han ville inte dra igång böjprovsutredning och han ville inte ens lysa sträcksenan, han tyckte att jag skulle ta min vackra, välhållna häst, åka hem och rida. Skönt att höra men jag är såklart inte riktigt övertygad...fast jag lovar att jag skall försöka sluta vara paranoid.

Vi diskuterade såklart en del saker också men för att dra det kort så har han förmodligen haft en rejäl blödning i hoven som tagit tid att läka ut, det kan ta tid och göra ont länge. Förmodligen har han rätt så nu måste jag öva mig på att njuta lite av min häst som uppförde sig så fint hela tiden, han är förmodligen inte snällare än många andra men jag blir fortfarande förvånad i bland. Jag lastade honom själv när vi skulle åka hem och han bara knallade in allena och åt sin mat, väl hemma hade bommen släppt men han väntade snällt tills jag bad honom backa.

Nu skall jag schemalägga hans jobb de närmaste veckorna eftersom jag har skaffat en hjälpryttare...ni trodde väl inte att hon skulle få bestämma själv över hur hon skall rida...Skämt åsido, vi börjar lite föriktigt för att inte fresta på mitt kontrollbehov alltför mycket.

Campari må vara ett helt vanligt, brunt halvblod men jag tycker allt att han är en liten snygging.

Idag stod bad med tillhörande schamponering på schemat och behöver jag nämna att han var änglasnäll? Han tyckte nog att det var ganska skönt att duscha av sig i hettan, själv blev jag ganska avsvalkad också...Som tur var strålade solen så vi torkade ganska snabbt båda två men han blänkte mest, hela han glittrade och jag måste säga att han inte tappat alltför mycket under vilan. Halsen har blivit lite mindre och magen har blivit lite större annars tycker jag att han ser hyfsad ut.

Nu sänder jag ut positiva tankar inför morgondagen (inte för att jag tror att ni går på det...men jag kan alltid försöka) och hoppas att allt kommer att gå bra.

Väldigt varm dag, trist på jobbet och genomsvettig...känns sådär måste jag säga.

Väl ute hos Campari gick jag ut för att plocka gräs åt honom men nu får han beta själv i fortsättningen, jag får ju bara ont i fingrarna. När jag tog in Campari tyckte jag att han såg stapplig ut och genast började onda tankar florera, var det fång ändå...i en fot...som lättade så fort...Var tvungen att ta upp honom i tältet och släppa honom för att lugna mitt kontrollbehov, det räcker tydligen inte att jag skall till veterinären på torsdag.

I alla fall så var han inte knallhalt, jag såg inte så noga men han både drog några brallar och visade upp sig med nöje...kanske inte fång ändå...fast man vet aldrig!

Det som förbryllar mig är att han alltid har puls digitalt (utsidan av kotleden), plus att han helst galopperar när jag släpper honom. Också lite andra saker som jag hängt upp mig på...Kanske att jag kan sjå mig tills på torsdag...?

Idag blev det en prommis upp till grustaget, asfaltsvägen alltså inte genom skogen. Campari var precis som vanligt snäll, go, hungrig och trafiksäker inget att klaga på alls.

Eftersom han bara skrittat några dagar nu så tänkte jag ta honom på lina en sväng innan vi gick in. Under promenaden hade jag inget att invända på hur han rörde sig, han såg ganska som vanligt ut.

På med longerlinan, tre travsteg och sedan bar det iväg...han brallar gärna med fyra raka ben och skallen i vädret, det ser ganska kul ut även om jag inte vill sitta ovanpå. Sedan galopperade han runt, runt, bjöd på ett kryss som stod i närheten och ville inte alls stanna. Till slut fick jag lite kontakt och han saktade av till balanstrav med kvasten i vädret, sedan stanade han och jag tog det säkra före det osäkra och gick in.

Det jag kan konstatera är att han inte är jättehalt, i övrigt var det svårt att se något...Rörelseglädjen var det inget fel på i alla fall...

Ganska fascinerande hur snäll han kan vara trots att han har massor av överskottsenergi innanför skinnet, han är allt bra väluppfostrad! Nu blir det lite skritt några dagar innan vi åker till PH-vet på torsdag.

Efter att ha kommit hem från Hemsön blev det en asfaltspromenad till Ljustadalen igen. Campari var pigg, glad och väldigt sugen på gräs, allt var precis som det skulle alltså. Han såg ganska OK ut i benen och vandrade på bra, mindre stel efter en timmes skritt. Snäll och trafiksäker var han också, en dröm helt enkelt.

Hade sedan ett mycket simpelt kvällsstall, de flesta ridishästarna var ute i hagen så det blev väldigt lite jobb.

Får se om jag ids tömköra lite imorgon..

Åkte ut och tog en promenad med Campari upp mot kyrkan i sommarregnet.

Idag var han på betydligt bättre humör och knallade glatt med i bra tempo, kändes jättebra!

Mötte bussar, bilar och släpvagnar utan att han reagerade trots att det plaskade ordentligt, men när vi mötte en rullskidåkare så fick han nog. Då blev det lite halvblodsdans men som oftast så spänner han av på en gång igen.

En riktigt skön promenad trots regnet, fick sällskap av Emma också.

Efter jobbet var det dags för Campari.

Idag var han lite deppig igen - även om man nu inte skall förmänskliga honom. Inte lika positiv, inte lika kärvänlig och inte riktigt lika ivrig att beta. Benen ser OK ut och han hade ingen feber, speciellt ont verkade han inte heller ha. Jag nöjde mig med att muntra upp honom med lite betning idag, sedan fick det vara bra.

Nu har jag avvaktat nog, Campari är inte helt OK och nu är det dags att göra något åt det.

Jag har haft det på känn men för att inte släppa fram mitt paranoida jag så har jag väntat in i det sista. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att jag oftast känner mina hästar bäst själv, det ligger något i det jag ser och jag inbillar mig inte.

Och NEJ, jag tycker inte att det är orättvist.

Det har varit tungt ett tag men jag förlorar aldrig hoppet vad det gäller hästeriet. Dessutom är jag övertygad om att jag inte gör något fel...eller jag intalar mig det i alla fall.

De skador mina hästar har haft de senaste åren har haft rimliga förklaringar som inte har haft med min hantering eller ridning att göra, i alla fall en liten tröst antar jag.

I alla fall så måste jag få hjälp med en utredning nu, så här kan jag ju inte hålla på.

Jag mår dåligt och Campari är inte kry...

Skall ringa veterinären imorgon och hoppas på en tid inom en någorlunda snar framtid.

I övrigt måste det återigen nämnas: Campari är en ljuvlig häst som är värd all hjälp!