Äntligen verkar det ha blivit klart med lägenheten som vi lagt bud på men det är väl bäst att inte jubla högt förrän vi skrivit papper...

Campari fick en välbehövlig dusch idag, han var både blöt och dynglortig. Benet ser riktigt fint ut nu när han står lindad med BackOnTrack på natten och Leif är så snäll och tar av dem på morgonen. Nyttigt att slippa stå lindad dygnet runt, idag provar vi dock nakna ben en natt...

Fia har också kommit hem från sin utlandsresa så vi får se om hon hinner rida en sväng i helgen, vissa jobbar ju...

Jag vet inte hur många gånger jag berikat min "negativa blogg" med att jag måste ha den snällaste häst som finns! Att jag sedan är orolig över honom eller inte nöjd med min ridinsats är en annan femma, men vem är perfekt??

Campari fick sig en skrittsväng ut i skogen och lite trav på rakt spår, verkade nöjd och glad men lite tittig. Även han måste väl få reagera på en veckas vila...Han är bara bäst när det gäller att vara snäll och ta hand om sin matte.

Gjorde en god gärning och räddade en padda ur torvboden också.

Ikväll har det blivit öl och god mat på Bishops Arms med min förra arbetskamrat Emma, vi pratade mest elände (jag mitt negativa stycke...) men det måste man ju också ibland. Efter regn kommer ju sol...

Ja, så var helgen över...

Igår spenderade jag lördagen med att grooma och filma Mia/Rossi och Cia/Calle som gjorde tre respektive fyra starter under dagen, dessutom avnjöts en lunch på MAX. Både tjejor och hästar gjorde mycket bra ifrån sig  även om hästarna är gröna, det kommer att bli bara bra i framtiden.

Campari fick stå undan lite men det blev en prommis i alla fall tillsammans med Andreas. Jag tycker att hans ben är hyggligt men knäet är fortfarande lite tjockt, kan säkert ta lite tid innan det går till sig helt och hållet.

Det blev en lång dag som avslutades med friidrottsVM i sängen..

På söndagen blev det en trög morgon så jag kom inte ut till stallet förrän till lunch och av den anledningen blev det fokus på Campari idag i stället för tävlingen även om jag passade på att ge Mia och Cia varsin skiva med deras ritter på, hoppas att de kan se hur duktiga de är!

Själv tog jag en skrittis på 30 minuter uppe på plan med en häst som var ganska glad och framåt. Red på hackamoret som tyvärr var avpassat för Dexter...lite tajt alltså men Campari verkade trivas med det ändå. Benet var sig likt så nu slutar jag orera om det, det tar nog som sagt ett tag...

Efter ridningen tog jag adjö av westerngänget för att åka hem och äta en sväng, nämligen T-sek möte senare under kvällen.

Här en liten film från helgen. Mia/Rossi = Brun häst, Cia/Calle = Gul häst.

Idag var det kvällsstall för min del samtidigt som Färsta togs över av WINN som arrangerar westerntävlingar i helgen.

Jag gick och drog benen efter mig tills jag fick ändan ur och tog Campari på en promenad. Hans ben såg ännu lite bättre ut i dag men knäet är fortfarande lite bulligt och varmt, på rätt väg är det i alla fall. Jag skall försöka att inte bekymra mig så mycket men det är svårt, ränderna går aldrig ur... I övrigt verkar han må bra men jag ger det helgen i alla fall.

Sedan blev det som sagt kvällsstall och efter det kikade jag lite på Mia och Cia som skall tävla morgon. Som avslutning fick jag äran att sitta upp på Rossi som faktiskt bara är tre år! Det är svårt att jämföra quarterhästarna med andra raser eftersom de är byggda lite speciellt och tidigt utvecklade, Rossi ser ut som en välmusklad, kopparbrun dragster. Men han var trevlig att sitta på och välskolad för sin ålder, jag är bara en amatör inom ämnet men Mia har gjort ett jättefint jobb med honom.

Nu har jag en trevlig huvudvärk som jag skall försöka bota tills imogon när jag tänkte filma tjejerna lite.

Här är Calle som skall tävla tillsammans med Cia imorgon

Och här är jag på Myggan och Mia på Pascha när det begav sig, imorgon tävlar alltså Mia sin nya häst Rossi. 

Eftersom det gnölats på att bloggen är tråkig så lyxar jag på med ett par filmsnutta också!

Först lite westernjobb med gamle Dexter, utan att vara alltför självkritisk är det kanske inte något pass att vara stolt över men så är det ibland...

Sedan en liten film på Mia som tävlar Pascha i Timrå för några år sedan.

...att läsningen av min blogg är helt frivillig från läsarens sida. Jag skriver för min egen skull och inte för någon annans men det förstår säkert de få och välbegåvade läsare jag har.

Däremot kan bloggen bli både mer positiv och roligare men det behovet har inte jag och därför uteblir den tjänsten. Jag antar att det där med att läsa andras bloggar är lite av "take it or leave it"...eller med andra ord, duger det inte kan man ta sitt pick och pack och dra...

Den kommentar som föranledde detta inlägg har inte på min blogg att göra och trots att läsaren bedyrade att h*n aldrig mer skulle gå in på min blogg så misstänker jag att det blir ETT besök till i alla fall...

Ja, just det! Anonyma kommentarer raderas, men det kanske redan har framgått??

Ha en bra dag!

Ja, lite bättre idag trots att matte stasat så att knäet var tjockt istället...Har man inte lärt sig något på 20 års hästägande och ett och annat stasat ben...Ibland blir man ivrig och är då hästen känslig...Ingen direkt skada skedd men man dår ju skämmas! Jag trodde att jag kunde hantera akryllindor men aningens elasticitet men icke! Slutojat omkring det nu men klantigt var det!

Camparis ben var i alla fall mycket finare idag (bortsett från det knubbiga knäet då), jag kunde se och klämma igenom senor och gaffelband, hittade lite värme och svullnad över fästet alldeles under knäet. Förstärker teorin om ett islag men jag har fortfarande lite ångest över att det är något allvarligare. Han ömmade inte direkt och ser fortfarande inte ut att ha ont men visst ligger problemet där. Borde kanske ha kylt men hann inte så jag lindade honom föööörsiktigt mest som skydd mot nya islag. Skall lägga ned lite tid på honom imorgon och sedan får han ta det lugnt över helgen så får vi se.

Har varit himla struligt i mitt liv senaste dagarna men det orkar jag inte behandla just nu.

Åkte i alla fall ut till stallet hyfsat peppad att fortsätta formträningen med min dressyrhäst..

Mycket kan man säga om mig men jag har fullständig koll på mina hästars knölar och skavanker...Hur ironiskt är det då inte när jag möts av en jätteglad häst som skrittar mot mig i hagen med stora avspända steg (för att vara han) bara för att i nästa andetag tycka att "jag ser inte gaffelbadet på skenans insida...".

Eftersom han inte var knallhalt i skritt så fick jag inte vild panik utan jag tog in honom i stallet för att klämma igenom. Från knä till kota på vänstra skenans insida var han riktigt tjock. Inget sår, ingen jättevärme och inte palpationsöm, kunde inte ens känna gaffelband eller sena, så svullet var det.

Djup suck, tusen svordomar (tysta), in med hästen i duschspiltan, såpskura, skölja, på med träns och asfaltspromenad med tillhörande betning.

Ännu mer ironi: han spatserade på jättefint med glada spetsade öron och klipp i steget...till skillnad från senaste dagarna då han surat mest hela tiden...Travade honom lite men kunde inte se något direkt och när vi kom hem hade svullnaden lagt sig aningens så jag kunde i alla fall känna en del materia under huden. Han ömmade inte alls då heller så nu ber jag till alla gudar som finns att han bara har klantat till det och slagit på sig.

Kan jag överhuvudtaget ha sådan tur???

Min egen slutsats enligt Murphys Lag: Frisk och kry häst=deppig häst, Skadad häst= Glad och go häst...alltid trevligt med en häst på gott humör men...

Återigen var inte Campari på superhumör när jag tog in honom, kanske beror det på att han hamnat i rasthagen igen, kanske på pälsfällningen som börjat, jag vet inte. Lite tråkigt känns det men han är lätt att muntra upp med lite morötter och kel.

Trots det trista vädret tog vi oss upp på plan för att repetera gårdagens övningar, lika bra att vänja sig vid att vara utan ridhus. Idag hade Campari bättre attityd och var med mig på ett trevligare sätt. Jag rider honom låg och ber honom flexa mycket i nacken och flytta bogen, böjd rakt fram åt båda hållen. Sakta men säkert börjar han respektera min hand och mjukna men det sitter långt inne. Jobbade även lite galoppövergångar idag, långsam galopp så att jag hinner med, flytta fram och bakdel och ställa om utan att rusa iväg. På slutet hade jag en bra TAKT och om jag inte har helt fel är det första steget på utbildningsskalan, Grattis Lena!

Man kan säga att vi för närvarande börjar där vi borde avsluta...

Nöjd efter jobbet, kylliniment, massage och käk...livet på en pinne.