Idag skrittade vi upp till paddocken vilket Campari i och för sig tyckte var trevligt, gamla flammorna bor ju där. Väl på plats så var han ganska lat och långsam men jag lät honom värma i lugn och ro. Jobbade mest på åttvolt i skritt och trav, lite övergångr och flytta bakdel. Jag tycker ändå att vi kommunicerar bättre nu även om det är ringrostigt som tusan. Vi galopperade lite också vilket ändå var bättre än väntat, vänstergaloppen lite struttigare som vanligt.

I det stora hela så var formen hygglig även om han både kryper bakom och slår sig fri då och då, när kroppen hänger ihop så löser det sig så det är inget att få panik för. Allt bakbenen gör eller inte gör får jag rakt in i handen, så är det bara.

Jag tror att vi tar en sväng dit upp imorgon också, vi behöver nog det..

Idag hade jag och Malou stämt träff för en uteritt.

Vädret var sådär men det var milt och uppehåll i alla fall. Turen vi red var jättemysig...om det bara inte var så blött i markerna. Här nere verkar vattnet aldrig sjunka undan efter att det regnat, jättekonstigt är det. Kanske kan hänga ihop med den här eländiga leran som är totalt ogenomsläpplig.

Hästarna var i alla fall jättesnälla även om Campari knappast är terränggående, han föredrar torr slätmark utan stenar och rötter men nu får han acceptera detta. Tyvärr tycker jag precis som han men det får vara slut på gnället, bara att rida på.

Vi mötte en jäkligt arg svart labrador utan ägare också, den skällde så att hästarna helst ville vända hem i full karriär men de var duktiga och stillade sig. Till slut kom ägaren, högst förgrymmad...på oss..Trevligt. En ursäkt skulle ha varit på sin plats om ni frågar mig. Någon som ha hört om strikt ägaransvar...?

Imorgon tänker jag ta en uppmjukare på banan igen, så har jag planerat i alla fall.

Idag blev det inte ens en tummetott. Bara tvättning och smörjning av muggen som i och för sig ger med sig men benet är väldigt tjockt och huden ilsket röd. Idag tog jag Hexocil och lät det verka ett tag, sedan smörjde jag med Salicylsyrevaselin för att bli av med de sista skorporna.

Vi får väl se hur det ser ut imorgon...I övrigt inget alls...Egentligen skulle jag ha klippt honom imorgon men Ulrika kunde inte ge lugnande så vi skjuter upp det, han går sig knappats svettig än på ett tag.

Så var det då dags att titta på paddocken från hästryggen...

Jag tycker ändå att Campari fungerade hyggligt även om dagens ord var tung, loj och lat. Inget som man inte kan jobba på så det får vara OK. Jag skrittade honom i princip hela passet, böjde, styrde och försökte få igång hans kropp. Vi är inte tillbaka på noll men han är väldigt trög och sömngångaraktig, jag får vara på honom som en liten ettermyra med sporre och spö. Avslutade med lite joggande på volt vilket ändå kändes OK, ingen hälta men inget under av smidighet heller. Sedan gick vi hem för att ta hand om hans muggiga vita fot, riktigt svullen är han nu. Tvättade jättenoga med Lactacyd, torkade och så på med mjukgörande, jag skall nog tvätta med Hexocil någon dag för det är irriterat. Skorporna ger med sig men huden är ilsket röd och han är väldigt öm (tycker han i alla fall).

En ganska blåsig men varm höstdag idag, trevligt med en uteritt tänkte jag. Fast jag höll på att få gå ensam för Campari drog med alla haggrannarna på galopp, bus och brall när jag skulle hämta honom. Det var bara att vänta tills han var klar, sedan gick det fint att komma in.

Som sagt så blåste det ganska ordentligt vilket gjorde honom lite extra tittig - han är ju redan väldigt tittig utan blåst för närvarande...

Trots det så red jag bort mot den läskiga gården vilket jag givetvis inte borde ha gjort, dessutom brummade det en lastbil där vilket ju var väldigt ångestframkallande. När man ändå ger sig in i leken så måste man ju leken tåla så jag väntade ut Campari, peppade lite och sedan tog vi oss förbi de läskiga 150 meterna med bara två stopp och inga vändningar. Kanon tänkte jag och skrittade vidare...då kommer det en stor S:t Bernhardshund - i och för sig innanför ett staket - men den rusar mot Campari och skäller vilket nog blir lite för mycket för honom. Jag övervägde att kliva av men lät honom stå still, hitta marken med fötterna för att sedan skritta vidare. Efter den pärsen vände vi och gick hem...

Nu kommer det nog inte att gå så bra att rida honom där ensam på ett tag kan jag tro, detta blev nog i mesta laget. Först blir han lurad att passera den läskiga gården bara för att sedan bli halvt ihjälskrämd av en hund, och allt är bara mitt fel. Nej, nu pausar vi ett tag. Vill jag till fältet så kan jag ta sällskap eller leda honom förbi all det där för jag har ingen lust att åka av på asfalten.

I morgon blir det paddocken för jag tror att Campari har lite mer energi än vad han ger sken av...

Camparis hygien har varit en aning eftersatt den sista månaden så idag blev det tvagning.

Man, svans, sår och mugg blev tvättade, schamponerade, intvålade, avsköljda, torkade, sprayade och smorda. Campari var måttligt imponerad och gillade absolut inte att jag höll på att pilla med muggen. Han är tjock i sitt ben och det vore ju fint om skorporna kunde försvinna. Egentligen är det inte speciellt lerigt i hagen men han är ju fuktig mest hela tiden så det vill inte läka ut.

Nu gör jag i alla fall en kraftansträngning så får vi hoppas på att det släpper.

Ingen ridning idag alltså så jag får försöka finna mite motivation och inspiration till imorgon...Tips någon??

Idag blev det lite tömkörning i paddocken som var väldigt fin i underlaget, tydligen så hade de plattat till det lite. Passade Campari ypperligt, han uppskattar fast mark under hovarna verkar det som.

Vi körde ett väldigt kort pass efetrsom det var första gången han böjde på sin kropp sedan Fia red honom uppe på Färsta. Han såg riktigt hygglig ut, det finns en skugga kvar av hans orenhet men jag kunde med gott samvete tömköra i både skritt och trav. Han uppförde sig väldigt fint och skrek inte till publiken en enda gång, dock var det lite trögt att gå från stallplan...Men när han förstod att vi skulle gå hem så lunkade han med och lämnade sitt gamla hem.

Tyvärr har hans mugg förvärrats så han var ganska tjock i sitt vita bakben idag. Jag blev tipsad att sluta med Helosansalvan och köra Salicylsyrevaselin istället, "doctors orders" tydligen. Jag provar så får vi se om det vänder...

Ja, så här ser han ut nuförtiden...Jag skyller på att vi knappast har haft en flygande start här nere.

Förbereder ett undvikande av matte...

Härlig eftermiddagssol.

Lite sugen på att bli kliad i alla fall.

Blir fotograferad medan jag kliar på det där allra skönaste stället, idag var första gången han hummade efter mer sedan vi flyttade ned. Alltid något...

Campari och han nya flickvän, quartermärren Lena.

Trevlig hage, tycker jag i alla fall (platt som en pannkaka...)

Farbror Prins i vinterpäls.