En ganska blåsig men varm höstdag idag, trevligt med en uteritt tänkte jag. Fast jag höll på att få gå ensam för Campari drog med alla haggrannarna på galopp, bus och brall när jag skulle hämta honom. Det var bara att vänta tills han var klar, sedan gick det fint att komma in.

Som sagt så blåste det ganska ordentligt vilket gjorde honom lite extra tittig - han är ju redan väldigt tittig utan blåst för närvarande...

Trots det så red jag bort mot den läskiga gården vilket jag givetvis inte borde ha gjort, dessutom brummade det en lastbil där vilket ju var väldigt ångestframkallande. När man ändå ger sig in i leken så måste man ju leken tåla så jag väntade ut Campari, peppade lite och sedan tog vi oss förbi de läskiga 150 meterna med bara två stopp och inga vändningar. Kanon tänkte jag och skrittade vidare...då kommer det en stor S:t Bernhardshund - i och för sig innanför ett staket - men den rusar mot Campari och skäller vilket nog blir lite för mycket för honom. Jag övervägde att kliva av men lät honom stå still, hitta marken med fötterna för att sedan skritta vidare. Efter den pärsen vände vi och gick hem...

Nu kommer det nog inte att gå så bra att rida honom där ensam på ett tag kan jag tro, detta blev nog i mesta laget. Först blir han lurad att passera den läskiga gården bara för att sedan bli halvt ihjälskrämd av en hund, och allt är bara mitt fel. Nej, nu pausar vi ett tag. Vill jag till fältet så kan jag ta sällskap eller leda honom förbi all det där för jag har ingen lust att åka av på asfalten.

I morgon blir det paddocken för jag tror att Campari har lite mer energi än vad han ger sken av...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...