Jag har ju inte lyckats visa upp Tudor på bild än men här kommer han i alla fall!

Tudor är mammas och pappas nya hund...åsså lite min för utan mig skulle de inte ha fått fatt på honom.

Tudor är en sexårig whippethanne som omplacerats pga tidsbrist hos den tidigare familjn. Det var en av Andreas arbetskamrater som snappat upp att vi gillade vinthundar och en dag bara sade han att hans granne hade en Whippet han ville bli av med...Det lät ju för bra för att vara sant men jag ringde mamma som var halvt ovillig fast nyfiken så vi avtalade en tid för att få träffa honom.

Vi var nog ganska misstänksamma eftersom det där med omplaceringar kan vara lite vanskligt, men vet ju inte alltid VARFÖR de vill bli av med hunden EGENTLIGEN. Det är ju lätt att bli allergisk om hunden kissar inne och inte vill bli lämnad ensam.

Därför åkte vi och tittade på honom med lite onda aningar även om allt lät jättebra.

Det första vi såg när vi kom var en whippet som låg i solen i en trädgård, utan koppel och utan staket...inte så vanligt med tanke på att det var i ett villaområde.

Det visade sig att Tudor var en supermysig hund som behövde omplaceras pga att familjens barn tog så mycket tid att Tudor alltjämt kom i sista hand. Han var helt okomplicerad, gick i princip alltid lös, snäll mot barn och vuxna, kunde vara ensam vid behov (även längre stunder), åkte bil perfekt, skällde "aldrig" osv, osv. Familjen verkade jättetrevlig och allt kändes väldigt genuint och seriöst. Det enda som gick sådär var när vi skulle gå ut en sväng själva med Tudor, då blev han lite misstänksam men det kunde man ju förstå. 

Innan vi åkte "tvingade" jag mamma att tacka ja till honom eftersom han verkade vara så himla trevlig och som tur var gjorde hon det. Pappa var velig som vanligt men det kändes inte riktigt som att det var läge att "vänta och se om man ramlade över en bättre vuxen omplacering med lämplig storlek och temperament...".

Tudor visade sig vara ett riktigt lyckokast och dessutom var han helt gratis även om man gott kunde ha betalat en slant för honom, det var han verkligen värd!

Så nu har mina föräldrar den perfekta hunden för den aktiva pensionären, han han gå hur långt som helst - men han ligger lika gärna inne och degar, han hänger helst med - fast han kan vara ensam utan att hitta på allvarligt bus, han är matglad och äter allt - men han går och lägger sig om man säger till, han kan vara lös överallt - men han går jättefint i koppel, han springer inte fram till andra hundar - fast kommer de fram till honom går han bara undan, han älskar alla människor  - fast ändå mest dem han bor med...jag kan hålla på hur länge som helst!

Klart han har några nackdelar också...lite tjuvaktig när det gäller mat, lite rultig om magen och aningens för sugen på Meja när hon struker omkring honom som den retsticka hon är...Han har gjort något utfall men hon är så orädd att det gått bra, dessutom har han uppfört sig exemplariskt senaste gångerna de träffats.

Här är Tudor, fotona är från julafton därav det röda bandet om halsen!!

Idag gav jag och Malou oss ut på en ny tur som vi inte har ridit förut. Den går runt några stora lägdor och är klart ridbar nu när det blöta har frusit, när det smälter och torkar blir det perfekt att trava och galoppera på. Lite fundersam var jag eftersom man var tvungen att ta sig över ett dike först men Campari klev på utan krusiduller. Malou var dock tvungen att hoppa av då hon gjorde illa svanskotan i fjällen under julhelgen...livsfarligt att åka skidor! Det var nog tur att hon gjorde det för Lena tog ett rejält skutt över och det hade nog inte varit så skönt att få westernsadeln i rumpan...

Turen var mycket trevlig i härlig sol på pigga hästar, vi var nog ute i närmare en timme och det var välbehövligt.

Efter det åkte vi till Kvicksund för att köpa foder, egentligen för dyrt för mig i nuläget men jag tror att det kan vara bra för Campari nu med tanke på hud och hovar. Egentligen skulle jag vilja sätta honom på Steel Joint också men jag måste börja tjäna lite pengar först. Jag drygar ut med lite havre och morötter så håller jag kostnaden nere...Det positiva med Hippolyt är att man inte alls ger mycket per dag så det blir inte så farligt ändå.

Imorgon tror jag att jag tar samma vända fast ensam då Malou skall iväg och träna lite trail...

Några bilder från idag, hoppas att inte Malou dödar mig...men hennes overall är mycket funktionell!