Alla inlägg under mars 2012

Av Lena Kyhle - 30 mars 2012 17:01

Jag är så otroligt trött...och ledsen över vad människor kan göra mot varandra. Jag må vara frispråkig och jag må trampa i klaveret ibland men jag hoppas och tror att det görs med ett stort hjärta i botten...och att det märks.

Jag har ingen lust att gå in på enskilda saker men det blev jobbigt i skolan idag med flera som blev upprörda, arga och ledsna. Jag var - som enda elev - ställd utanför övningen som var föremål för upprördheten men av någon konstig anledning så dras folk till mig ändå.

Så vad gör man? Ja, jag lyssnar och förvånas och förbluffas över det sätt några blev bemötta av lärarna och jag blev ledsen...Jag vet att man säger saker i affekt och att det aldrig är ens fel när två träter men jag tror att lärarna på skolan måste förstå i vilken situation vi är i och att det är viktigt hur man bemöter och tilltalar sköra människor.

Jag lägger ingen värdering i hur uppgiften såg ut, den var säkert OK, jag reagerar över hur en del människor blev tilltalade och hur JAG blev bemött när jag ventilerade min oro. Jag tror att man genom att "sparka igång" en ömtålig människa med dåligt valda uttryck och hård attityd kan göra oerhört mycket skada, till och med blockera och förhindra utveckling. Jag tror också att empati är en viktig ingrediens och att kanske någon gång "erkänna" att det är en svår situation och att det är OK att känna sig överväldigad. "Hård peppning" kan slå fel ibland...

En annan sak jag också är orehört trött på är att jag alltid skall klä skott för andras missnöje och vara någon form av språkrör. Jag välkomnar dem som söker stöd och vill diskutera sin situation, som jag tycker att en vän skall göra. Jag kan sedan också ta en diskussion med lärarna omkring vad jag - och andra - tycker är fel, jag tar gärna den fajten om jag har starka åsikter att förmedla. Det jag INTE uppskattar är när läraren sedan vill att jag skall dra hela visan inför hela klassen - och bli kritiserad utan att en jäkel står upp för mig, det blir som lite ensamt. Det här har hänt flera gånger och jag känner att jag har fått nog...och det sade jag idag. Då fick jag höra att jag inte skall diskutera skolan med mina kamrater utan hänvisa dem till lärarna...

För det första så tänker jag inte förvägra människor stöd när de behöver det och för det andra så vet jag att det ALDRIG kommer att nå fram till lärarna för folk skäms, är rädda för att behöva förklara sig eller förlora referenser/ersättning. Jag står gärna upp för dem men det skulle inte göra ont med lite stöttning ibland...även jag kan bli ledsen och uppgiven. Jag förstår att jag kan upplevas som obekväm och jobbig men vad händer om man slutar reagera när människor - i mina ögon - far illa.

Jag hade en mycket märklig diskussion med en av lärarna där jag försökte motivera min ståndpunkt och föra fram konstruktiv kritik, jag försökte hålla mig lugn (och gjorde det) till och med när hon skrek "fattar du inte..." åt mig. En lite overklig situation där jag kände mig märkligt trygg tack vare att jag verkligen vet vad jag tycker. Jag tycker inte att det är OK att människor far illa oavsett...man måste se till och respektera individuella problem och känslomässiga hinder och man FÅR INTE sparka nedåt. Att kicka igång folk ställer oerhört höga krav på människokännedom och empati. Dessutom är vi utsatta, vi beror på dem som sparkar oss i baken...vi vågar inte säga emot utan går och gråter hos någon vi kan anförtro oss åt...

Nu skall jag använda resten av kvällen till att släppa det här, att inte ångra allt jag inte sade, att inte älta det jag trodde missförstods, att inte fundera över om någon blev sårad. Jag står för det jag sade och jag står för mina värderingar...och jag har ett jobb. Jag hoppas också att alla ni som INTE stod upp och stöttade mig i det här tar en funderare...eller hade jag fel när jag framförde era (våra) åsikter? Oavsett vilket så kommer jag göra det igen, igen och...igen, för så knäpp är jag...

Av Lena Kyhle - 29 mars 2012 20:54

JAG FÖRSOV MIG IDAG och vaknade precis när jag borde ha knallat in på skolan. Ingen jätteskada skedd men det händer så sällan att jag blir helt chockad själv...

Efter skoldagen så begav jag mig hem, tog igen lite mer sömn och sedan åkte jag ut till Campari som hade gjort sig rejält vacker i hagen...är det OK att longera en häst i lerkostym,? Jag gjorde mitt bästa i alla fall även om han var ett vandrande dammoln när vi gick iväg till paddocken...Jag tycker ändå att han blir bättre och bättre på lina, han blir i alla fall inte sämre...Lite mjukare, lite lägre, lite smidigare för varje dag även om fläsket gungar ordentligt. Jag fortsätter väl lite på det här sättet för jag har inte så mycket andra ideér för närvarande.

Avslutade kvällen med en vaccination - slarvmorsan har glömt så nu grundar vi om...

Av Lena Kyhle - 27 mars 2012 22:31

Knappast någon som besöker den här bloggen med någorlunda regelbundenhet har väl undgått att jag för närvarande inte riktigt är nöjd med min tillvaro, jag framstår nog som lite extra tjurig och negativ vilket kanske kan stämma. Nu är det ju så att det skall bli ändring på det snart eftersom jag ju fått sommarjobb på Specialistdjursjukhuset i Strömsholm. Där skall jag jobba som receptionist på smådjursdelen och få förmånen att ta emot djurägare och djur, givetvis känns det jättekul...eller rättare sagt ganska fantastiskt. 

Jag börjar den 16 april och fram tills dess skall jag FÖRSÖKA rycka upp mig vad gäller  min dagliga sysselsättning, det är bara så otroligt svårt. Det känns som att tiden slösas bort och att min hjärna inte får arbeta, jag hamnar i något slags vakum. Jag vet att jag måste vara där och försöka göra mitt bästa men det är förbaskat svårt att göra det med ett leende på läpparna, dessutom ökar ju meningslösheten i och med att jag inte kommer att avsluta kursen...jag liksom bara går där som en åldring går på arbetsterapi..lite sorgligt känns det. Att det dessutom varit lite (väldigt) jobbigt privat har bara fyllt på känslan av tomhet och meningslöshet. Visst skall man skärpa upp sig men jag vet faktiskt inte vad man skall vara gjord av för virke när man inte skall visa att man är mår kasst...när man verkligen gör det. Lite virrig kanske jag låter men så har mina senaste veckor varit så det är nog helt i sin ordning.

Nu skall jag ta nya tag men jag kan inte lova något förrän EFTER i morgon...jag är ju inte så himla förtjust i utflykter i stor grupp med kolmilor och grillad korv på schemat...men så´n är jag..

Av Lena Kyhle - 27 mars 2012 18:49

Jobbade exakt som igår med det undantaget att vi gick över lägdorna till paddocken idag. Det är lite lurigt för det gömmer sig en massa slystubbar i gräset men nu tror jag att vi har hittat en stig som funkar.

Jag tycker att Campari var lite mjukare idag men lika loj och ganska stel, han har klart reagerat på det spirande vårgräset vilket visar sig bl.a i hans svullna mankam..Inte så kul men jag jobbar vidare med foderstaten och bantningen precis som med motionen. Han hittade en trevlig form snabbare idag och var ganska fin till och från, galoppen var dock ganska tung så där orkar inte ryggen med än. Jag vågar inte pressa honom än så länge men han var lite fuktig efter jobbet idag, inte så konstigt med tanke på det kvava vädret.

Kanske att det blir regn imorgon...? Skulle kännas helt naturligt då vår klass skall upptäcka typ hela Västmanlands turism på en dag...vi skall bila runt och kolla på - i mina ögon - dötrista saker såsom en herrgård, en kolmila och en loppmarknad. Jag hade först tänkt vara sjuk för första gången då jag tycker att detta slår oväsentlighetsrekord men eftersom jag har bil och skall köra så drabbar det ju flera så det är bara att ta på sig gummistövlarna och fara iväg. Gissa vilket av aktiviteterna jag blev tilldelad...en KOLMILA...tillhör inte det medeltiden?? Jag HATAR medeltiden!

Av Lena Kyhle - 26 mars 2012 20:06

Jag måste hitta något sätt att motionera Campari på utöver ridningen och det är inte så lätt, särskilt inte när skorna sitter så dåligt. Idag tog jag i alla fall upp honom i paddocken för longering helt utan inspänning, helt enkelt för att få honom att hitta form och balans själv. Han är ju ingen vacker syn i början och nu är han dessutom så pass fet att det stör både honom och mej, det råder ju knappast något tvivel om att det hänt något med hans ämnesomsättning...Jag provar nu att sänka silaget ytterligare ett antal kilo...kan tänka att det spirande vårgräset gör sitt till också. Han fick i alla fall mjuka upp sig i sin egen takt och sedan körde vi lite växlingar mellan trav och galopp. Visst kom han igång men något riktigt driv hittade vi inte, dock var han väldigt lydig och lyssnade fint vilket ju var trevligt. Påtagligt loj efteråt vilket indikerar...kass kondis. Jag får börja så här och sedan köra intensivare pass, han måste komma igång nu annars står nog katastrofen bakom dörren..

...

Av Lena Kyhle - 24 mars 2012 22:08

Jag kommer knappt ihåg när jag skrev senast...jag fattar inte vart jag har tagit vägen, för här är jag inte i alla fall. Aningens förvirrad minst sagt...Stackars Campari som måste stå ut med mig i det här tillståndet.

Grubblar som en vansinnig men det gör såklart ingen nytta och nu orkar jag snart inte mer, av den anledningen kan det kanske vara klokt att lägga av...säg det till min hjärna!

Skolan har blivit ännu ett snäpp mer meningslös, trodde att det var omöjligt men så är det. Faan vad det gör mig ledsen...

Campari fick jobba över lite bommar idag men jag kände inget direkt flyt. Paddocken har blivit ganska stum i torkan och det känns, trots det är han pigg och stark men något riktigt jobb är svårt att få fram. Försökte i alla fall rida på liite mer och kräva liite mer, han blev faktiskt lite svettig (och jag fick huvudvärk - måste börja äta igen) i den 14-gradiga värmen så något måste vi i alla fall ha åstadkommit.

Jag tycker att han är piggare och gladare nu sedan jag lade om hans foderstat men han är fortfarande fet och formen är inte vad den borde vara, jag måste nog komma upp i lite högre belastning - vad gäller mig själv också

Av Lena Kyhle - 21 mars 2012 20:46

Det var den uppgift vi fick i skolan idag...självklart på förekommen anledning, vad finns om oss på nätet?? Vad har VI skrivit på nätet OM olika saker? Ligger det otrevliga bilder på oss ute på nätet??

GIVETVIS har jag googlat mig sjäv, dessutom är jag inte dum...jag har ett ovanligt efternamn så det första som kommer upp är ju denna blogg..och JA, jag tänker på vad jag skriver här MEN jag tror också på den yttrandefrihet som finns i detta land och som jag valt att utnyttja.

Jag hänger inte ut någon, jag lägger inte ut besvärande fotografier, jag försöker balansera mina inlägg så gott jag kan men jag utnyttjar också min rätt att säga vad jag tycker. Jag skulle aldrig baktala en chef eller arbetsplats, jag skulle aldrig heller försöka lösa en konflikt här på bloggen, det mesta som står här har i regel ventilerats live på ett eller annat sätt.

Imorgon när vi skall diskutera detta kommer jag att åberopa det femte tillägget -  som jag har för mig handlar om rätten att hålla käften - men i gengäld så har jag ju skrivit mina åsikter här...

Förresten: Välkommen till min blogg nya läsare, av någon anledning så har antalet besökare ökat en liten aning på sistone...

Nu handlar ju bloggen främst om Campari så han skall väl få sig ett par rader han också. Kom ut till stallet alldeles innan solen gav sig av så jag och Malou tog en skrittis i skogen och på vägarna, jag tömkörde medan Malou red. Jag MÅSTE komma igång med min kropp nu så jag passar på när vi har skrittpass...Min cykel blev ju stulen i mådags så nu måste jag GÅ till skolan också...ingen katastrof men jag älskade verkligen min cykel!

I morgon tar vi nya tag!

Av Lena Kyhle - 20 mars 2012 22:20

Det har varit lite sådär här i några dagar, jag har varit oerhört ofokuserad och har haft svårt att samla ihop mig. Campari har fått stå undan och igår fick jag ringa in Malou halvt om halvt akut för att jag var tvungen att sitta ned och prata med en vän, ibland svämmar det väl bara över helt enkelt. Nu tycker jag ändå att jag börjar få lite kontroll på saker och ting igen, några lugnande besked och samtal med mig själv. Ibland behövs inte så mycket bara man får tid att stanna upp en aning.

Campari har som sagt blivit lite bortglömd men idag skrittade vi ut och jobbade sedan lite i paddocken. Han gjorde sitt bästa och det dög för mig idag, var mest bara mysigt att vara med honom. Han fick sällskap av två gamla hästkompisar på banan vilket gjorde att han "glömde" bort alla monster i skogen, vips kunde han trava på som bara den utan att få spunk. Han kändes OK och jag tycker att jag fick igenom lite kantighet, på slutet hade jag ovanligt jämnt sug i båda tyglarna. Mycket ligger nog också i att han skall få galoppera på lite innan jobbet börjar, så att hans kropp mjukar upp lite.

I morgon är det skola igen...skall väl inte skriva så mycket om det men...tja... Jag skall försöka motivera mig till att "uppföra" mig de sista veckorna...Det kommer nog att gå bra...

Skapa flashcards