Gick upp i paddocken och tömkörde för att rasta av vårystra Campari. Han var extremt loj när jag gick upp med honom men det ändrades när jag satte tömsättningen. Han knallade på och flög iväg i några bockserier...fattar inte riktigt vart de kommer ifrån. De kommer lite då och då i galoppen, helt enkelt som att fan flyger i honom och eftersom han ändå är ganska nätt så är han ganska akrobatisk. Vi får väl se om det är våren eller alzheimers..Han har bra kondis i alla fall med tanke på att han tagit det ganska lugnt i vinter...jag undrar fortfarande vad han egentligen har gjort tidigare i sitt liv. Ja, ja, han verkar ganska fräsch i alla fall..

Idag var det strålande sol större delen av dagen men tyvärr drog det ihop sig till kvällen när jag och Malou skulle ut en sväng. Inget regn dock men ganska starka, varma vindar. 

Både Campari och Lena har stått lite för mycket på sistone vilket visade sig genom sprättiga och fåniga riddjur. Vi knallade förbi hatgården och travade sedan mot Lospånga By, jättemysig lägda/skogsväg som slingrar sig fram, sedan tog vi av vid stora fältet och travade hemåt igen. Vi provade på en liten galopp men det fick vi lägga ned då Lena först sparkade bakut och Campari direkt hängde på med sina otrevliga bocksprång. Allt stöd i handen försvinner och ryggen blir till en båge och sedan åker vi...inte riktigt värdigt en 18-åring men det skiter han i. Jag gillar det INTE, tidigare har jag aldrig haft svårt med arabernas krumprång (Fazeem undantaget, han hade ju sadeltvång) men detta är mycket värre...När vi travade vidare sedan höll jag honom mellan tukt och förmaning och då skärpte han upp sig.  Som det är nu planerar jag inte att rida ut några längre svängar själv, någon form av självbevarelsedrift har jag ju...Dock skall jag och Malou försöka fortsätta med våra lite längre lördagsturer, resten av veckan får det helt enkelt bli paddocken och skogen runtomkring.

Efter min andra jobbvecka så begav jag mig ut till stallet, tänkte tömköra och Malou skulle rida. Vi gjorde i ordning hästarna i takt med att solen försvann och molnen flockades. Precis när Malou gick ut genom dörren så drog det ihop sig, började storma och ösregna...det kändes som någon form av tropisk regnstorm...saker och ting flög omkring i blåsten. Jag plockade av tömkörningsprylarna för jag tänkte inte tömköra en bindgalen häst i stormen, möjligtvis en promenad. Vi försökte vänta ut vädret men gav upp efter en kvart...trist men sant. Antar att vi inte ville slösa bort hela fredagskvällen på att vänta på vädret. Campari verkade nöjd och glad i alla fall... 

Ja, Campari kan ju vara lite träig att rida men det kanske beror på att han för närvarande innehåller en träbit för mycket.

Veterinären T var här idag och ultraljudade hans bog och hon hittade en främmande kropp 2 cm under huden, den var ungefär 1x1 cm stor och uppenbarligen det som irriterar. Det har bildats en fistelgång och även vätska som har gett svullnaden...vad var det jag sade. Detta hade givetvis förhindrats om jag åkt och kollat honom i anslutning till olyckan men det är ingen ide att älta nu. Rekommendationen blev att åka till Strömsholm, öppna, rensa, dränera och sy ihop...inget man vill göra i ett stall..Tydligen kan man behöva söva honom beroende på hur omfattande det är och hur djupt man behöver gå...jag började fundera på min veterinärvårdsförsäkring som har 30,000 kr som maxbelopp. Inte riktigt de besked jag ville ha om man uttrycker sig milt.

När jag kom ut till stallet var vår grannveterinär U där för att vaccinera och då diskuterade vi lite omkring de besked jag fått. Hon kände och klämde lite på Campari och man kan konstatera att både fistelgången och träbiten ligger ytligt till, antagligen kommer hans sår att öppna sig igen. Hon tyckte inte att det var nödvändigt i nuläget att öppna honom, det är bättre att vänta på att det öppnar sig själv och sedan åka in i det läget. Då blir ingreppet lite mindre och kroppen är redan på väg att fixa det själv. Campari har ju inte ont av sin flisa och frågan är om det inte innebär större risk och lidande att skära upp honom än att låta den vara kvar, dessutom är jag inte alls sugen på att söva honom. Beslutade att avvakta återigen för att se om det öppnar sig själv, då tar vi nya tag om så blir fallet. Så oerhört skönt att få råd av en så erfaren och klok vet, oumbärlig att ha som granne...Jag pendlar mellan att känna mig som världens sämsta hästägare och en klok hästägare...viktigt att ändå nämna att jag hela tiden har haft kontakt med veterinär innan jag tagit mina beslut.

Nu kanske ni undrar hur jag kunde ultraljuda min häst i stallet om jag var på jobbet...jo, då instruerar man sin sambo att åka ut, plocka in hästen och assistera veterinären...och det gick ju jättebra! Han kunde ju till och med fånga honom i hagen utan snask. Dessutom utförde han ett dumdristigt hjältedåd då han knallade rakt ut i hagen och trasslade loss Apans bakben som hon fastnat med i täckesgjorden...dessutom spände han gjorden så att hon inte skulle fastna igen PLUS att han meddelade ägaren att hon kanske skulle vara lite stel eftersom hon suttit fast...Nämnas bör att Apan är en rödhårig dam på dryga 1,70 som INTE alltid låter folk hålla på med henne...Kanske kände hon att han skulle hjälp till lite...Jag är mest bara glad att det gick bra!

Nästa vecka skall Andreas serva hovslagare...tack för skiftjobb!

Tyvärr har det blivit lite dåligt med inlägg men det beror på att jag är så oerhört trött plus att Campari kommit i skymundan...Jag har det tufft på nya jobbet, mycket att lära sig och höga krav på mig själv - en inte alltför bra kombination. Dessutom är jag lite snabb för mitt eget bästa ibland...Vi får se om det blir bättre...

Campari väntar på veterinären som kommer imorgon...jag jobbar och det känns hemskt att inte kunna vara där. Såret är fortsatt slutet men har en svullnad kvar så det blir nog ultraljud - jag har egentligen inte råd men detta borde ha gjorts tidigare så nu är det bara att köra på. Möjligtvis att lite kan gå på försäkringen...kaaaanske. Om nu detta ingår...

Återkommer imorgon med rapport så får vi se om min kassa på jobbet stämde också...det har den inte gjort hittills..

Säga vad man vill om Campari men han gillar verkligen att bli tömkörd! Det har regnat mycket så paddocken var riktigt mjuk och fin liksom hästen. Han har ju vissa koncentrationsproblem men kunde skärpa sig största delen av tiden och jag kunde använda mig av hela banan. Försökte hålla till både på raka och böjda spår för att hitta bjudning och jämnhet, till och från var han jättefin. Kanske att longeringen har gett lite resultat, eller så tyckte han att det var jätteskönt att långskritta igår. Jag trodde att han skulle känna av lite i ryggen (som jag gjorde i rumpan) men han var mjuk och oöm. Nu blir det en lite strulig vecka men jag skall försöka hålla igång honom så gott det går.

Jag och Malou gav oss ut på en rejäl skrittis mot grisgården idag. Efter några om och men så tog vi oss förbi den och fortsatte mot fälten. Där är det så smart att de har lämnat en remsa på ungefär fem meter så att man kan rida längs med kanten, sedan följer man ån som rinner där och kan komma ut på nya äventyr. Enligt kartan kan man komma runt och ta skogen tillbaka men eftersom den är så geggig än så länge så tog vi fälten tillbaka också. Gott och väl en och en halv timme var vi ute, och det kändes verkligen min rumpa...Annars var det väldigt skönt att komma ut en rejäl sväng och dessutom få gå i marker som man kan lita på...inte så förbaskat lerigt och stenigt. Det räcker med att hagarna simmar just nu...

Hästarna var pigga och nöjda, de trivs med varandra och accepterar varandras närkontaktförsök utan problem. Önskvärt vore att Campari fungerade lika bra utan sällskap men så är det tyvärr inte för närvarande men varför fokusera på det negativa...ja, varför?

Förresten...vad är det med Västerås och vargen...vad i all världen har den gjort er? Varenda människa berättar om vargar stora som ponnys här och vargar i villaträdgårdar där...men inte en jävel har sett någon. Hur går det egentligen ihop...och hur kan man hata ett djur som agerar enligt sina naturliga instinkter? Jag fattar inte alls men det är jävligt irriterande...

Ja, jag har ju världens snällaste häst...utom ibland och då är han förbaskat irriterande...eller värre, han gör mig skitförbannad! Idag ville han vika av mot skogen så då fick han det...dumt val! Vi gick en sväng i skogen och travade sedan mot hatgården...funkade tills vi kom till det obligatoriska stoppet. Då provade jag att vänta ut honom..arg blev han, backade ned i diket och lättade. Tyvärr hade jag hacket efetrsom jag tänkt gå till banan så därför var styrningen ännu sämre. Till slut gick han två steg framåt och då vände jag hemåt...vem faan orkar med att stå där hela kvällen? När jag ville fatta galopp hemöver så blev han så till sig att han började bocka, resa sig..you name it, han blev skogstokig helt enkelt. Han tyckte säkert att jag tog för hårt och blev förbaskad...jag undrar just hur han var när han var yngre och "inte ville". Eller så är det jag som har lärt honom detta...Han fick skritta hemåt då han var som en stålfjäder och sedan tänkte jag att han skulle få jogga av sig i paddocken...skulle inte tro det sade Campari och dummade sig likadant utanför staketet...han skulle inte gå in. Då fick jag baske mig nog, hoppade av och rappade till honom, han blev arg som ett bi och kastade sig men då kom en smäll till och då knallade han in...

Jag kan förstå att ha  är less på paddocken men han får inte uppföra sig hur som helst bara för att de inte passar. Han går och sällskapar med sina tjejer större delen av dagen och resten av tiden äter han och vänslas mellan boxgallren...en timme ställer jag någon form av krav på honom...OCH DET PASSAR INTE! Nu skall jag lägga upp ett litet schema så att jag inte tappar sugen helt...och han skall få gå lite mer i skogen.