Alla inlägg under juni 2012

Av Lena Kyhle - 26 juni 2012 20:58

Har inte så mycket mer att berätta än att vi på torsdag åker till Strömsholm för att röntga om och sko Campari. Det tog en halv evighet att boka tid då inget ville stämma vad gällde ledighet, resesällskap och transporthyra...Längtar tillbaka till Färsta i de lägena...allt var väldigt mycket enklare "hemmavid"..

Jag vet inte om jag berättade det men Campari låg alldeles utmärkt i både glukos och insulin i blodprovet vi tog, han är alltså INTE insulinresistent trots att han har många kliniska symptom inkl. fång numera..Tur eller otur vet jag inte men jag fortsätter behandla honom som en diabetiker ändå...


Här kommer fler bilder som inte alls är speciellt bra...men som får komma med ändå.


                       

Av Lena Kyhle - 24 juni 2012 20:00

Jag har inte så mycket att skriva om så jag får väl lägga ut lite blandade bilder...

Jag börjar med några bilder på en fölis som gick i en av hagarna utanför djursjukhuset. Jag är inte någon fölälskare som tycker att föl är det sötaste som finns men kolla in den här grabben!

     


Här kommer lite bilder på den italienska buffé som jag blev bjuden på under min 40-årsdag. Väldigt gott och dessutom vackert att se på!

         

Tudor vaktade maten!

Slutligen några bilder från en av de sista turerna jag hann med tillsammans med Campari innan han blev sjuk. Det var en jättevacker kväll även om det inte riktigt framgår av bilderna.

                   


Av Lena Kyhle - 17 juni 2012 21:52

Hade morgonstallet  - Camparis hovar var svala och fina, han var lugn trots att jag släppte ut alla kompisar. Jag hatar att ha helgjour nu när han inte får gå ut, jag känner mig urtaskig även om det går bra.

På lunchen var framfötterna jämnljumma och på kvällen var höger fram ljum medan vänster fram var iskall. Svårt att veta varför och vad det kan ha för betydelse.

Jag börjar mer och mer och mer luta mot att avvakta med att sko ett par veckor till, frågan är om det är dumt att låta tårna bli lite långa. Han mår nog bäst av att inte transporteras just nu, antar att det skulle påfresta ganska mycket. Jag får prata med hovslageriet imorgon och höra vad de tycker. Tyvärr har Campari blivit lite kass i magen, han äter ju bara hö och är väldigt lugn men kanske bär han på en hel del inre stress. Jag vill ju inte ge något kraftfoder i nuläget så jag har blandat magmedel i vattnet...tror inte att det kommer att funka så bra men försöka duger...

Av Lena Kyhle - 16 juni 2012 23:02

För närvarande funderar jag ofta på vad i all världen jag utsätter mig för egentligen, de senaste veckorna har verkligen varit en mardröm och ingen ljusning verkar vara i sikte.

Idag meddelade en av hästägarna i stallet att Campari hade stått i fångställning under veckan när hon varit där. Det kändes lite konstigt med tanke på att hans fötter varit svala och fina senaste tiden men visst, jag blev jätteledsen särskilt med tanke på att han inte stått så under hela tiden. Av den anledningen tog jag ut honom ur stallet och lät honom trava två steg på grusvägen...han blev väldigt munter och rörde sig i mina ögon helt OK. Nöjd ställde jag in honom i boxen och åkte hem.

På kvällen åkte jag ut igen för att mocka och pyssla, Campari såg lite loj ut och var varm i höger fram - det har han knappt varit den senaste veckan i alla fall. Pulsen var inte väldigt markant utan egentligen likadan som på det svala vänsterbenet, ingen feber.

Om det är så att de fem skrittstegen ut, de två travstegen på vägen och de fem skrittstegen in har orsakat detta så känns det som en evighet innan han ens kan gå ut i boxhage. I och för sig så verkade han inte ha fått ont igen men det tänker jag INTE kolla någon mer gång.

Problemet med detta är att jag - liksom många andra med fånghästar - utvecklar något som kallas "fångest". Det kan låta lustigt men det fattar nog alla hästägare att det inte är ett dugg kul. Lider man av detta så förstör en ljummen hov lätt en hel dag - eller vecka. Är det värt det? När kommer det att sluta? Jag vet många som avlivat sina hästar då de inte orkar med den oro och ångest som deras sjuka hästar framkallar och jag förstår dem. Som kontrollmänniska är det oerhört jobbigt att inte ha koll överhuvudtaget, jag har ingen aning om framtiden..

En sak vet jag i alla fall, jag tänker INTE lyssna på dem som menar att fånghästar skall gå i hagen för att genomblödningen skall påskynda avläkningen. Till er vill jag säga att Campari genomblödning fungerar utmärkt - det är det som är problemet i nuläget! Nej, han får stå inne ett bra tag till för som det är nu vågar jag nog inte en låta honom gå de 20 meterna till boxhagen..

Av Lena Kyhle - 12 juni 2012 21:04

...och det tycker nog Campari också...

I alla fall så är läget hyfsat stabilt med tanke på det som varit. Campari är lugn i boxen och längtar efter sina mål mat, i övrigt verkar han ganska nöjd. Som väntat så faller han ur mer och mer för varje dag, magen växer och ryggen sjunker men det får vara värt det så länge han repar sig. Han är nu helt smärtfri efter vad jag kan se och pulsen har försvunnit helt, höger framhov är lite varm då och då men jag vet inte vad det betyder. Hovslagarbesöket är framflyttat då klinikens hovslagare tyckte att hovbensrotationen var såpass lindrig, bättre att bara boxvila honom tills det är dags då det inte är så mycket att korrigera. Tyvärr garanterar inte det att han blir bra men det är ett gott tecken. Så här kommer det att hålla på ett bra tag till så jag kanske inte uppdaterar alltför ofta just nu...blir lite enformigt. 

Av Lena Kyhle - 7 juni 2012 22:06

Nu är hästen diagnostiserad...men behövdes verkligen det..jag visste ju redan vad det handlade om. Nåja, fång har han och även om han är mycket bättre nu så har han hovbensrotation på båda fram. Hur mycket gick inte att mäta ute på fältet men jag tror att den var ganska lindrig. Nu spelar det ingen större roll då konvalecensen är densamma ändå...15 veckor boxvila, koll var femte vecka och specialbeslag. Allt detta för några ynkliga grässtrån i vinterhagen, livet för en insulinresistent häst. Till veckan skall han till kliniken för att fångverkas, ingen har jag som kan hjälpa mig så Andreas får ställa upp. Då jag måste jobba så får vi köra dit honom före jobbet och försöka få hem honom på lunchen, inte kan jag vara med under skoningen heller...känns inte alls bra. Dessutom har han ju blivit tjurig att lasta också så allt känns lite osäkert,inte minst då han helst inte skall gå...alls...Känns som en omöjlig ekvation hela skiten. Kanske borde jag ta bort honom, vad vet jag?

Av Lena Kyhle - 7 juni 2012 22:03

Nu har jag skickat SMS till det nummer jag har till dig...så nu borde du ha mitt..Om inte så har DU bytt nummer och då kan jag ju inte göra något åt det. Saknar fortfarande gratulationen dock...

Av Lena Kyhle - 5 juni 2012 22:23



Jag ser det som en nödvändighet att sprida detta vidare, helt otroligt fruktansvärt...och så oerhört sorgligt.

Om någon undrar varför man slår de stackars djuren i ansiktet så är det för att hindra dem att lyfta på fötterna när man tar på deras ömma skinn. De gör nämligen sensibilitetstester på tävling - eftersom det förekommer behandling med frätande ämnen - och då lär man hästarna att de får stryk om de reagerar...Människans ondska har tydligen inga gränser.



Skapa flashcards