Inte så himla kul att vara hästägare just nu. Regnet öser ned och Camparis lilla ruta ser ut som ett gyttjehål. Här kommer han att få gå ett tag vilket känns fördjävligt. Dessutom har jag insett att halmen knappast är ett bra alternativ för honom av den anledningen att den är fullständigt värdelöst tröskad, dvs det är väldigt mycket ax kvar. Med andra ord utfodrar jag min fånghäst med en massa spannmål varje dag...En stor risk har jag alltså utsatt min häst för utan att ens tänka efter.

Ytterligare ett orosmoln är att det om ett par veckor kommer en ny häst till stallet, ett nytt sto som Campari skall hålla reda på. Han kommer med största sannolikhet bli jäkligt uppspelt och stressad vilket kommer att förvärras av att han står i sin plutthage  och inte kan följa resten av hästarna, en stor skaderisk med andra ord. Ovanpå detta så har ju höet tagit slut vilket kommer att leda till ett tvärt foderbyte...inte heller det bra.

Just nu känns det som att vägen till någon form av vettigt liv för både mig och Campari är alltför lång...i alla fall i det stall vi står nu.

Som extra salt i såren kan jag bara konstatera att han skall sättas igång på mjukt underlag...och den igångsättningen bör gå i följande takt: 10 min skritt i en vecka..öka på med 10 min per vecka tillls man är uppe i 60 minuter (dvs 6 veckor)..lägg till 3 minuter trav under en vecka och öka tills du är uppe i 15-20 minuter..(5-6 veckor till)..börja sedan lägga in galopp. Hade jag haft Bobbos flaxkikare hade jag kunnat ta mig till ridhuset men som det är nu så måste jag skritta honom i tre veckor innan jag ens kan skritta dit...och vart skall jag hitta mjukt underlag..?? Med andra ord kommer igångsättningen att ta ytterligare tid då jag måste ta det ännu försiktigare. Om ett år kommer det inte att kännas som en evighet men just nu gör det det..dessutom kan man tillägga att så fort det blir värme och puls så måste han in på box igen och så får man börja om.

Är detta rimligt?? Uppriktigt sagt så vet jag inte.

Jag får börja så smått nu när jag ändå jobbar sedan får jag ta beslut vad det lider men oron gnager nästan orimligt mycket.

 

Mia

17 juli 2012 19:08

Tråkigt med en regnig sommar. Här funkar ju faktiskt ridbanan riktigt bra trots rejäla skurar. Känns väldigt lång och traggligt med igångsättningen men som med min egen behandling så tycker jag veckorna trillar förbi sakta men säkert.
Hur är det annars då? Trivs du på ditt nya jobb :) Blivit någon mer tur på Leena? Efter allt så vet vi ju att efter regn kommer solsken.
KRAM!

Lena Kyhle

22 juli 2012 23:00

Ja, regnet gör ju bara en stum ridbana gott så den här mår bara fint - synd bara att jag inte kan använda den än på ett tag. Det är nog så att man bara kan ta en dag i taget och långsamt räkna ned. Om ett år känns det här antagligen avlägset - förhoppningsvis för dig också. Vad jag tycker om mitt jobb utvecklar jag inte här men det tar väldigt mycket energi för närvarande.
Förhoppningsvis blir det i alla fall en liten tur på fuxtanten i veckan då jag står med dubbla hästar tills på lördag. Hon är dessutom betäckt med Peek-A-Boo nu så det blir premiär för mig på ett dräkrigt sto. Kanske att man skulle beställa ett föl...
Kram!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...