Jag är jättetrött, kanske har det blivit lite för mycket hästgrubbel och pluggande för mig på sistone. Att jobba hårt är nog inga problem men att ständigt oroa sig och aldrig återhämta sig är nog värre. Jag måste skärpa mig och ta hand om min hjärna lite bättre tror jag.

Crusse fick samma duvning idag som igår. Han blev på gränsen till tiggig så jag får hushålla lite med godiset tror jag. Han har i alla fall lärt sig att man står blick stilla när matte klänger, annars får man göra om.

Uppe i tältet var han lite spänd i början då det blåste och slog lite grann. Det lade sig dock och idag kunde jag lägga full tyngd i stigbygeln och hänga utan pallstöd - Crusse stod som en stenstod. Jag lade även upp benet i sadeln och drog det längs rumpan och i ljumsken. Det enda han inte uppskattade var när jag petade in tån bakom armbågen (med vilje), det är ju sådant som händer när man sitter upp så lika bra att utsätta honom för det. Där blev det en liten låsning men jag lade min hand där och visade att han inte kom undan, sedan gick det också men det måste vi träna massor på!

Jag var jättenära att sitta upp idag eftersom jag hade hjälmen på...men det får vänta lite, Crusse skall vara ännu mer utråkad innan vi gör det och dessutom skall jag inte vara ensam.

Efter jobbet lekte vi lite med dirigeringar och annat pyssel, jag har den härligaste hästen när det gäller kommunikationsbiten i alla fall. Lätt att känna sig älskad med en sådan häst, det vore väl själva satan om vi inte skulle klara av ridningen också.  

 Jag hade ju en del grubbel för mig igår och jag kan väl säga att Crusse aldrig har varit så till salu någon gång tidigare. Rädda hästar är farliga hästar så är det bara och vem vill ha en farlig häst??   

Lösningen måste således vara att göra Crusse icke rädd och hur gör vi det? Jo jag måste träna, träna, träna och utsätta honom för alla olika farliga saker som kan hända när man är ridhäst. Därför har jag gjort en ny målbild och ger detta ännu en ny chans med fokus på att inte skydda Crusse för någonting! Det var ju bara en tidsfråga innan detta hände, hans rädsla har ju funnits där men hållits i schack för att jag har skyddat honom.  

Således åkte jag ut till Crusse som som verkade fysiskt OK efter besvärligheterna igår och gärna hängde med in. Fast väl där inne talade han om att han kom ihåg gårdagen för jag fick då inte stå på en pall bredvid honom...Då blev det lös häst, stå still, klättra upp på pall, hänga och klänga, slå på Crusses rygg och rumpa osv.   (Fast inte riktigt sådär, såklart!)  Så fort han rörde sig klev jag ned, ställde honom i position och klev upp på pallen igen. Sedan blev det slänga täcke på Crusse i gången, även det var läskigt men han stod still  om än spänd. Sedan blev det sadel på, läskigt men den gick an efter en hälsningsceremoni. Upp på pallen i gången, slå, slita, hänga och dra i sadeln från båda håll, stå still är ett måste.

Så höll vi på ett bra tag innan vi gick upp i tältet där Crusse var förvånansvärt lugn. Vi gick runt länge med mig i täten och Crusse i rygg, kollade på alla läskiga grejer och pysslade med presenningen. Efter ett tag fick han stå i mitten, jag stod på pallen och körde hela grejen igen och så fort han gick undan så klev jag ned och ställde honom i position. När han stod still tills jag var klar så klev jag ned och gav godis. Jag körde på tills jag kunde lägga vikt i stigbygeln medan jag samtidigt hängde över honom - fortfarande med en fot på pallen - då tyckte jag att vi hade gjort nog för idag. Hans öron var lite bekymrade fortfarande men kroppen var avslappnad.

Prio ett måste vara att alltid stå still och att verkligen tillåta ryttaren att klättra upp. Det är vårt stora mål nu och jag skall träna, träna, träna tills det står ut genom öronen på oss. Crusse skall vara så less så att han bara står och hänger med huvudet innan jag är nöjd!

Efter allt detta fick han trava lite på lina vilket han gjorde alldeles utmärkt så nu hoppas jag att han bär med sig detta till imorgon så att Julia tillåts göra precis samma sak!

Idag hade vi lagt in ett ridpass med Julia. Vi hade en jättebra plan och tänkte att vi skulle vara i tältet, Crusse har ju varit så lugn där nu på sistone.

Det började lite snett då Julia hade en prasseljacka på sig. Crusse ville inte släppa upp henne i sadeln men efter att den åkt av gick det bra. Jag upplevde att han var avspänd och lyssnade fint på Julia som hade mjuk och fin hand och jobbade mycket med rösten. Efterhand skulle hon lägga in lite travjobb och Crusse var med henne fint.

När hon skulle be honom om lite mer energi sprätte han till av någon anledning, Julia kom lite i bakvikt och Crusse drog en rejäl repa, egentligen inte med så stora bocksprång men i full fart. Givetvis gjorde han en 90-graders sväng och då var det omöjligt för Julia att sitta kvar. Hon landade på ryggen och blev lite blåslagen men efter ett litet tag så kom hon upp. Crusse kom genast till mig och var väldigt stressad men lugnade så sakteliga ner sig.

Julia var fast besluten att fortsätta men Crusse hade blivit fullständigt livrädd för henne så hon fick inte komma nära. Jag trodde inte mina ögon men han förknippade henne tydligt med "potatissäcken" som ramlade ned bredvid honom.

Jag var redo att gå in, detta är nog det värsta jag vet men vi fortsatte gulla och vänja honom vid Julia igen. Efterhand fick hon stå bredvid, hänga lite, gå medan hon hängde och till slut lägga över benet och ta stigbyglarna. Jag ledde runt dem medan Julia trampade lite i stigbyglarna och tog lite tygeltag och vi avslutade med att Julia red runt mig på en volt utan grimskaft. Jag skötte framåtbjudningen med smackningar och hon skötte styrningen, Crusse var riktigt avspänd och kunde börja tänka på lite annat än rovdjuret på ryggen. Han fick ta några lunksteg i trav och sedan satt Julia av utan problem.

Nu återstår mycket jobb innan Crusse kommer tillbaka dit vi var, men nog har vi varit invaggade i lite falsk trygghet. Crusse har inte varit bekvämare än så här med någon på ryggen och det här hade hänt tids nog ändå. Nu vet vi att det är ett problem och jag måste jobba bort det. Det viktiga nu är att Julia snart kommer upp på honom igen och att vi får nöta in det här under en tid. Att tömkörningen har utvecklats så mycket beror ju på att jag har ökat den träningen, då blir det en vana för Crusse och vanor är ju hans stora trygghet. Nu måste vi göra uppsittningar och ridning till en trygg vana så jag hoppas att Anki och Julia är med mig!  

Jag är jättenöjd med arbetet vi åstadkom idag under de omständigheter som var och Julia var jätteduktig, att hon ramlade av var inte konstigt. Hästar som flyr i vild panik är omöjliga att sitta kvar på och det är nästan lika bra att man ramlar av så resan tar slut någon gång. För det var en sak som var säker, Crusse var rädd och ingenting annat.

Man kan oja sig hur mycket som helst om hur dumt han uppförde sig och hur feg han är men det är ingen idé. Det är som det är och jag måste bara jobba vidare och trygga honom ännu mer. Han har ett jätteförtroende för mig men i vissa fall så räcker det inte till och det är där vi måste jobba vidare.

Så, en jobbig dag som ändå förde något gott med sig och nu skall jag inte älta den mer...  

Idag var det full fart för kroppen och knoppen.

Först var det dags för Crusse att bekanta sig lite med bommar i tältet. Jag lade ut dem på sämsta möjliga ställe dvs på öppna delen av volten...Sedan gjorde jag i ordning världens gulligaste häst och gick upp i ett ganska ljudligt tält. Det blåste och snöade vilket låter ganska mycket där upp. Crusse hanterde situattionen bra och vi körde mycket krumelurer i skritt till att börja med. Sedan skulle vi jobba lite med bommarna var det tänkt, ganska svårt att måtta in honom i trav när servon inte riktigt är på men jag tyckte att vi gjorde det ganska bra.

Det syntes att han jobbade igår, han var mjuk och fin och faktiskt duktig. Det sker en liten utvecklng varje dag även om vi stöter på  trubbel ibland. Precis när jag skulle släppa Crusse för lite lösgalopp så fick vi sällskap av idel röda hästar så då tog vi en galopp på töm istället. Precis i fattningen for sprätte det snö på en presenning och Crusse svarade med en rejäl bakutspark kryddad med bocksprång, det finns lite dynamit där i alla fall...  Fast jag är inte så intresserad av det om jag skall vara ärlig..

Efter att ha varvat ned lite så avslutade vi och jag kan inte annat än att vara nöjd, han blir tryggare och tryggare varje dag och orken kommer mer också.

Pysslade av och kelade lite innan Crusse fick knalla ut i boxen, själv åkte jag ocjh handlade lite innan det var dags för min första ridlektion på länge. Jag har i princip inte ridit sedan Dai togs bort och det behövs verkligen lite igångsättning!

Jag hade blivit placerad på Purito som jag förvisso ridit förr men som jag också vet är ganska svår för mig. Dessutom är han stor som ett hus..för mig. Det var dock bara att ta tjuren vid hornen och försöka göra mitt bästa, jag kämpar med att fokusera på min sitts och mitt självförtroende inte på huruvida jag rider mästerligt eller inte.

Purito bjöd mig på 45 minuters styrketräning så det var väl bra men i övrigt gjorde jag knappast hästen rättvisa. Han var riktigt laddad idag och var inte riktigt nöjd med mina hängande bromsförsök, jag kan inte förklara allt här men det var tufft helt enkelt. Vid ett tillfälle störde jag honom så mycket att han bjöd mig på en riktigt laddad bakutspark men jag tar det positivt det också, jag satt kvar och fortsatte jobba. Jag lovar att jag skall försöka rida dig bättre nästa gång, Purito!  

Kroppen blev jättetrött och på slutet vek sig mina anklar...jätteknepigt. Jag är ju alldeles uttänjd i fotledernas ledband och när jag blev alltför trött så viker sig foten i stigbygeln. Det låter jättekonstigt men jag fick använda benen väldigt mycket i bromssyfte så det tog hårt. Nu måste jag ta tag i det här och träna upp mina anklar så att de slutar vika sig, det händer ju titt som tätt när jag motionsgår och springer också.

Det var det från idag nu hägrar TVsoffan men jag måste plugga, fast jag sitter ju där ändå!!

Idag möttes jag av Crusse som gnäggade av lättnad när jag kom. Man kan fråga sig varför men svaret är inte svårare än att han var såååå ensam utan Purito som släppts ut i flocken igen.   Purito ägnade nog inte Crusse en tanke kan jag tänka mig...Han hade stått och spanat upp mot stora hagen hela morgonen, lugn och fin men gnäggig.

Därför var han om möjligt ännu gladare att få komma in, att stallet är tomt bekommer honom inte längre och han är avspänd och fin. På med lite prylar och sedan var det dags för tömköring i ridhuset. Efter ett par dagar utan jobb var Crusse ganska pigg och klev på bra, jag hade gjort lite tränsändringar så han var lite tjorvig i munnen från början men det lade sig. Frågan är om han skall få förtroendet att prova ett delat gummibett eller om det blir för lätt att leka runt med, det borde kunna bli lite mer lättstyrt då. Jag vet inte, det är nog bara att prova sig fram.

I alla fall så körde jag hela passet med ledande töm idag och det blir långsamt bättre, det är ingen självklarhet för Crusse att sänka nacken, kanske är det en förtroendefråga också. Det är inte alls så att han strävar uppåt men han är lite styv och oflexibel, vi gjorde dock några morotsstrechningar efteråt och då var han väldigt mjuk...  

I alla fall så krävde jag lite mer idag precis som jag försöker göra varje dag och det tar han på ett bra sätt. Lite galopp också vilket är OK ävenom det finns mycket mer att önska av det. Dessutom försökte jag att inte smacka så mycket idag, bara när han var påväg att sakta av. Jag klarade av det ganska bra om jag får säga det själv.. 

Väl inne i stallet så hade vi en mysstund, han fick stå lös, jag provade att stretcha frambenen vilket gick bra och vi kramades lite. När jag gick in i sadelkammaren smet han inte iväg utan stod vid dörren och väntade, han hade nog gärna hängt med in... Sedan blev det hagen och jag for hem till läxorna!

Här kommer en film från helgens tömkörning.

Det var första gången på töm i ett fullstort ridhus och första gången jag bad om galopp så trots att det ser lite småtrist ut så känns det OK. Som jag nämnt tidigare så önskar jag att Crusses hals skulle vilja välva sig lite både sidledes och horisontellt...men med den enkla tömsättningen så är både han och jag lite låsta. Jag har börjat med ledande töm nu vilket fungerar hyggligt och det är nog där jag måste fortsätta nu...sedan var det ju det där med skit bakom styret...men jag försöker göra mitt bästa.  

Det var det som stod på schemat idag. Jag var trött efter prov och övrig skola så Crusse fick nöja sig med det.

Vi gick längs vägen ned mot AMU och både mötte bilar och blev omkörda, Crusse var lite på tårna men uppförde sig bra. Helt vansinnigt rädd blev han för en snöhög med grus, dvs en tvåfärgad snöhög. Då var han nästan på väg hem utan sin matte men det gick bra och sedan kunde vi hälsa på gruset.

På vägen hem mötte vi en lastbil med släp vilket förvånansvärt nog gick bra, han är inte sådär jättepåverkad av trafik skönt nog. Bara det finns plats nog så går det bra.

Sedan strosade vi runt ridhuset litegrann och hälsade på presenningarna. Överallt där Crusse har varit finns det alltid lite spår av müsli, han kommer nog bli fåglarnas favorit...Efter detta lätta arbete blev det boxen för Crusse och soffan för mig, imorgon blir det jobb igen.

Nu börjar jag på ridskola igen...i fredagsgruppen. Det känns som en nödvändighet att friska upp mina kunskaper litegrann innan jag börjar rida Crusse på allvar. Vad kan då vara bättre än att traggla lite ridskolehäst?? Nyttigt för kropp och knopp hoppas jag att det blir! Egentligen har jag inte råd men jag får se det som en investering i Crusse.

Crusse själv fick gå upp ensväng och bli tömkörd i tältet. Idag var han riktigt trygg och lugn, det är verkligen super att få lite rutin och göra samma sak flera dagar i veckan.

I överlag var han lite småtrög idag och kanske inte den mest smidiga från början, han stod ju igår och i hagen blir det ju inte många steg. Jag snäppade upp jobbet ett knäpp till och han tog det bra även om jag fick vara på honom mycket idag. Balansen mellan att få en bjudning men inte spring är inte alltid så lätt men jag tyckte att vi kom en bit i alla fall.

Jag spände med ledande töm efter att vi skrittat igång och jag tyckte att det gick bra även om han om möjligt blev ännu mer trevande i bjudningen. Han mjuknade i alla fall successivt och sökte sig lite nedåt på slutet, han har en lång fin hals men han vill mest bara använda den som en spikrak, bred balanspendel.

När han mjuknar i överlinjen ändras hela han och även om det bara glimtar till ibland så är det härligt att se. Nyckeln ligger som vanligt i övergångarna som jag försöker traggla på med. Ingen galopp idag, kändes bara så eftersom han inte riktigt bjöd fram.

Höll på att förstöra ett halvårs betträning idag genom att peta in bettplattorna i halsen på honom så nu klippte jag bort dem, de behövs inte när jag tömkör längre och de stör bara vid tränsningen.