Imorgon bitti går flyttlasset, jag mamma och Campari åker först på onsdag av flyttstädsliga skäl!

Det känns sorgligt att lämna det och dem som jag uppskattar och tycker om här i Sundsvall och så skönt av andra skäl. Campari har fått stå undan de senaste dagarna men Fia har varit snäll och pysstlat om honom när jag inte har haft tid. Jag känner mig lätt förvirrad men litar på att Campari är den gentleman han varit hitintills och tar hand om mig på den här resan, tack snälla Julia för att jag fått låna transporten!!!

Nu packas datorn ned om några minuter så när jag återkommer så bor vi på ett annat ställe!!

Fia hade Campari idag och igår fick han vila.Själv städar jag lägenheten hälften av tiden och den andra halvan är jag rådlös och förvirrad. Jag hoppas att ni har tålamod med mig för om en vecka så är vi förhoppningsvis på plats och iordning igen...kanske inte iordning förresten...

Ja, närmare och närmare flytten kommer vi...Idag slog det mig att det snart är dags...Köpte ett hösegel till transporten och en massa annan stuff när jag och Carin var på Birsta i typ hundra år...Trevligt men inte nyttigt för plånboken!

Sent omsider kom vi till stallet och jag passade på att smita in i ridhuset för lite tömkörning. Det hade ju ösregnat hela dagen och Campari såg ut att ha busat en del i leran men han var ganska jobbvillig ändå och benen såg OK ut. Jag upplevde honom som ganska fin på tömmen, han kom igång även om han var lite stram och entaktad, särskilt i galoppen.

Det blev väl ett pass av mer avrastande art och Campari fick jobba lite som han ville, dvs jag pressade honom inte vidare värst.

Han var som vanligt oklanderlig i sitt uppförande och jag kan bara njuta av att han verkar så tillfreds med livet. Jag hoppas verkligen att han kommer att trivas i sitt nya stall och med sin nya omgivning...

Igår hade Fia hand om Campari och de hade jobbat lite bommar på plan. Campari hade varit lite ointresserad men piggat på sig efter att de skuttat lite på ett lågt räcke. Jag misstänkte att han skulle vara lite småstel efter två dagars totalvila.

Själv var jag på middag hos Marie tillsammans med delar av T-sek...jag åt, åt och åt åsså drack jag lite vin också...Väldigt mysig kväll som avslutades med att hopplandslaget tog en OS-plats.

Idag red jag en sväng i ridhuset på en Campari som är klart störd av sin pälssättning, det skall klias överallt och hela tiden. Han kändes lite småtrist i början när jag travade igång men efterhand kunde jag ge honom en ram som han var nöjd med. Jag tycker att han har tagit ridningen på pelhambettet bra, idag red jag på vanliga Mylerbettet och det kändes helt OK. Han hittar en bra form snabbare och är mer lättmanövrerad.

Att Fia rider honom bra gör också sitt till, vad skall jag göra utan henne??

Avslutade med lite galopp, där han blev stark men den hade bra rytm och jag jobbade med att aktivera bakbenen. Ganska nöjd ändå efter passet även om det kändes småkasst i början.

Glömde massera vilket var dumt...men men.

Precis som rubriken antyder blev det inget gjort idag...Pissväder är alltid en bra ursäkt!

Ja, klockan går i det Kyhlska palatset!

Idag, fast egentligen igår, red jag en sväng till ponnyhagen och sedan upp till tältet igen...Jag kan gott förstå att Campari tycker att det är trist. Trots det tuffade han på men jag tyckte inte riktigt att det lossnade idag...

Han gapade en del och var inte så där jätteaktiv med sina bakben men han hade en väldigt stooor galopp så vi bara flög omkring. En mindre bra dag helt enkelt...Imorgon/idag tar vi en promenad och kolla på omgivningarna istället! Sedan får det bli vanligt bett några gånger tror jag..

Ändå en del fina minnen...

          Med Carin...      

Vem älskar inte en häst md ett sådant nobelt namn...

Crusse kom efter Dai, från samma ställe men också han uppfödd i Wales. En svart Welsh Cob i liknande storlek men där slutade likheterna...Jag jobbade med honom i nästan ett år innan jag gav upp, den historien känner säkert många till. Jag tycker att det känns alldeles för nära och alldeles för jobbigt att dra historien här men Crusse lever och har hälsan, han fick åka tillbaka till sin flock.

Så här minns jag Crusse:

       Med Julia..