Gav mig äntligen ut i skogen på en tömkörningstur. Lerigt och stenigt kan man väl sammanfatta det även om det var ganska mysigt också. Campari tuffade på och verkade bara vara nöjd, då blir jag det också. Han har fått flytta till större hage på andra sidan vägen igen då det kommit karantänshästar, inte honom emot skulle jag tro...

Vidare får jag nog förtydliga gårdagens inlägg om Gorim, nej jag tjänade inte pengar på honom...jag fick betala dyra pengar för att han blev halt = läropengar. Kommentaren lämnade i övrigt en del att önska så den var inte välkommen här men nej, jag har inte tjänat en krona på någon av mina hästar. Gör någon det??

Jag förstår att jag i och med den här bloggen har kastat mig ut i den allmänna cyberrymden men jag upplyser återigen om att jag inte kommer att godkänna och ännu mindre svara på otrevliga och märkliga kommentarer från människor som varken har hyfs, kunskap eller vett.

Efter att Cashiro sålts skaffade jag Gorim, var stolt, flitig och försökte träna min unghäst så bra jag bara kunde.

Drömmarna sprack som glaset i filmen, jag fick lära mig att hästar blir halta...ibland så att de aldrig blir bra och att hästägandet aldrig riktigt blir sig likt igen. Gorim avlivades bara sex år gammal och jag har i efterhand förstått att jag bar en del av skulden i det, läropengar i all ära om det inte vore för all sorg...

Funktionärsysslor på morgonen, hem och slagga, ut till stallet igen utan ett uns av inspiration. Campari hade fått gå in tidigare på grund av spunkproblem trots fri tillgång på hö, tydligen väldigt roligt med ponnytävlingar...

Jag tog i alla fall en kort sväng i skogen för att sedan köra ett enklare pass på plan. Har börjat trava och galoppera fram på ganska fri tygel och mest låta hans kropp få komma igång, uppskattat men ovant. Sedan jobbade jag lite galopp, övergångar och några byten, Campari mjuknar men avslöjar sig i övergångarna. När han inte är genom kroppen blir han stretig och stram, väldigt avslöjande att jag inte gjort mitt jobb.

Var tom i vänstertygeln men jag kunde rida till det lite med hjälp av yttertygeln och uppmuntrande skänkel så på slutet hade jag honom väl i handen.

Det är nog så att han behöver värma lite för att kroppen skall komma igång, jag måste bara få in i min skalle att det inte sliter på honom utan är bra. Idag var dessutom Sophie där och tjatade lite och det är verkligen något jag behöver!

I stort var jag nöjd med honom, omöjligt att inte älska honom!