Plockade in Campari på eftermiddagen och började projektet att massera hans bakdel, lätt att säga men ganska jobbigt...

Han är lite knutig på vänster sida och där visar han också lite obehag, höger är däremot mjuk som en barnrumpa. Inget jag inte visste men nu är det dags att göra något åt det. Vi får väl se om mina amatörmässiga försök kan hjälpa något annars får vi gå vidare till proffsen.

I övrigt verkar allt OK med honom och imorgon tar vi ett litet pass igen är det tänkt.

Efter Frosty kom Dexter, helt enkelt för att hästar är "my drug of choice". Jag kan väl inte riktigt leva utan dem antar jag.

Trots sin neurotiska sida så var Dexter precis det jag behövde efter att mitt självförtroende totalt havererat. Vi fick några bra år tillsammans innan han åkte till alla de andra, fast den här gången på grund av ålderskrämpor. Att köpa en nittonårig häst kan verka tokigt men för mig var det helt rätt.

Tyvärr en väldigt ynklig film men här var han: