Crusses härliga ankomst till Sundsvall!!

Idag blev det en tömkörningsession i ridhuset. Crusses framfot var sval och fin och han rörde sig helt obehindrat, faktiskt riktigt bra.

Jag krävde lite mer tempo idag, mycket vändningar och lite öka, minska volt. Crusse har lite jobbigt i höger varv men jag tror att det är minst lika mycket mentalt, man går inte åt "fel håll" helt enkelt. Rörelsemässigt har han inga problem även om han gärna kliver lite utanför med inner bak.

Han lydde bara fint men hade väl inte så där jättestor lust att ta stöd på bettet, ingen katastrof direkt eftersom bjudningen  ändå är viktigast. Han är ju byggd på ett sätt som skvallrar om att han kommer att kunna jobba i en bra form i framtiden.

Vi avslutade med lite galopp vilket han nappade på direkt, vänster riktigt bra men i höger fick jag nöja mig med några språng och lite korsgalopp.

Nyttigt för mig i alla fall som fick torka pannan från svett efteråt.   När vi skulle skritta av tömdes ridhuset men jag bestämde att Crusse skulle stanna kvar inne. Det tog han bra men ville inte riktigt gå från dörren, jag slarvade, det blev trassel med en släpande töm som lindade in sig i en kon...sådant där strul som man bara kan drömma om. Crusse blev rädd och jag väste "f**ta" men klämde sedan ur mig ett lugnt woooow varvid Crusse genast stannade och vände upp mot mig. Jag kunde ta bort tömmen, trassla ut allt oh sätta fast tömmen igen och avsluta på ett bra sätt.

Sensmoralen här är att det alltid är bra att lära hästen wow (att stanna oavsett vilket ord man väljer) och att den sedan alltid får vila och trygghet hos den som leder arbetet.

Innan vi gick in provade jag att tömköra "från gården" under vissa protester men det gick ända tills vi "mötte" en fladdrande presenning. Då gav jag upp och ledde hem honom istället för att bråka, även jag har gränser..   

Nöjd är jag ändå, Crusse fortsätter att utvecklas och kanske närmar jag mig en egen uppsittning..om ett tag.