Igår blev det en promenad i ishalkan som blev kvar efter snöfallet. Vi gick till grisgården där vi mötte en stor baklastare som grusade vägen. Campari fick i den tärmaste panik och (tyckte att han) blev så trängd att han snubblade över en stor sten som låg i diket. Så typiskt att allt skall hända vid den där förbaskade gården...det gick bra i allafall även om vi bråkade halva vägen hem då Campari fått aningen hög puls...Väl hemma tog jag av hans ganska vildvuxna man och badade den och svansen, då var pulsen nere igen och vi hade en mysig stund.

Idag var det hyggligt i paddocken så vi knallade upp dit för lite lösgörande arbete.Mest skritt blev det men jag tror i ärlighetens namn att det inte riktigt räcker för honom så jag avslutade med att jogga lite innan vi gick hem. Det blev inte så mycket eftersom det var hyggligt stumt men när vi kom tillbaka så verkade Campari mer nöjd. Försökte stretcha hans bakben men det högra var väldigt trögt, får väl jobba lite med det.

Nu singlar det ned blötsnö igen så vi får se vilka aktiviteter som är möjliga imorgon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...