Red ut en sväng i kylan... -4 grader, eftermiddagssol och vindstilla, sämre kan man ha det.

Red ner vid gamla stallet, hälsade på Donna och Diesel, skrittade runt fälten och kollade in bävrarnas vinterbostad, massor med spår men vart håller de hus? In i skogen men där var det bra knöligt tyckte Campari så vi genade ut på en ett nytt fält som vi nog inte skall rida på egentligen. Höll mig på kanten men fick vända efter ett tag då vi inte kom runt...alltid lär man sig något nytt. När vi kom ut på vägen igen blev det galopp hemåt, Campari bjöd med spetsade öron medan solen gick ned mellan träden. Efter lite betänketid bytte han fint från höger till vänster - första gången ute...och efter det fick han dra på lite...jag fick aningens mycket i handen men som oftast uppförde han sig högst välartat och saktade av när jag bad honom.

Verkade väldigt nöjd när vi skrittade hemåt.

Han är lite kass i magen just nu vilket kan bero på proteinpelletsen plus att vi har gått från silage till hö. Silaget har ju varit relativt näringsfattigt så det är möjligt att höet är kraftigare, matte kanske borde ha gjort övergången lite mjukare och inte varit så ivrig...Gör om, gör rätt heter det väl...

Nu är viflitiga skall jag säga! Skrittade till ridhuset i strålande vackert vinterväder, i och för sig bara någon decimeter snö men ändå...Kylan gjorde att vi slapp styltor men det blev lite kallt istället. Campari var pigg och glad, kändes motiverad och ganska arbetsvillig...men lite lat såklart. Jobbade med lite övergångar och att gå fram emot handen, hade pelhambettet med två tyglar. Lite struligt att hålla koll på men vi tränar på...Galoppen var riktigt hygglig men stark så jag borde nog ha varit lite mer konsekvent i arbetet. Gjorde ett välplanerat byte i ganska samlat tempo vilket gick förvånadsvärt bra...dock var vänstergaloppen av lite sämre kvalitet som vanligt. I det stora hela var han fin och det jag såg i spegeln var helt OK, dessutom tänker jag inte banta bort hans hals för den är riktigt flott nu! Jag måste dessutom börja rida honom som en frisk häst nu och kräva mer av honom, det blir lite halvdant just nu. Fikade sedan lite surdegsbröd med falukorv och brie (!), jättegott.

Väl hemma blev det lite proteinsnacks och kliterapi...

Idag blev det ett kort motionspass på 30 minuter med trav på snötäckt väg. Lena och Malou var med men Campari var väl inte så där jättepå...han gick helst i rumpan på henne och glodde på omgivningarna, inte så lätt att bli klok på den hästen.

Jag tog en liten galoppsnutt också vilket jag inte borde ha gjort för Camparis helsulor gör att han lätt får styltor och de i sin tur gör att han...halkar. Så han sträckte sitt högra framben rejält men det verkar ha gått bra, dock satt jag av och gick hem för styltan hade inte för avsikt att försvinna. Lite svampig men jag kylde och hoppas att det inte blev något allvarligt. Nästa vintyer får det bli snösulor i vilket fall som helst, det är inte mycket som är farligare än hala vägar och styltor i kombination.

I morgon blir det vila och sedan kanske ridhuset på söndag beroende på formkurvan.

Håller på att fundera omkring Camparis foderstat, nu skall han få Kraffts proteintillskott som är väldigt lågt i stärkelse. I övrigt kan jag nog avvakta tills han kommit igång lite mer, för närvarande klarar han sig nog i princip på grovfoder.

Ja just det...senaste B*UH*US är att de ångrat sig och bara vill ha 15 pers och inte 30 på sin praktik. Således skall de ha en ny intervju och välja ut femton stycken av oss trettio tre veckor in i projektet. Dessutom hamnar alla med truckkort (däribland jag) automatiskt ute på Logistiken (lossa lastbilar och övrigt truckarbete) då de inte tänker bekosta truckkort för de som verkligen VILL vara på logistiken. De kan GLÖMMA att jag kommer att gå med på detta så jag är nu officiellt en avhoppare tillsammans med en rad andra i gruppen.

De jag tycker RIKTIGT synd om är de som verkligen sett fram emot detta och sett det som en chans till erfarenhet och referenser. På det viset kanske jag gjort en god gärning som hoppat av och på så sätt lämnat min plats till förfogande. Vad som sker nu vet jag inte riktigt...

Västerås två minst motiverade ryttare styrde kosan mot ridhuset idag. Campari tyckte att det var en kanonidé och knallade på med spetsade öron, snäll som en ängel trots att han inte gått på en vecka. Väl där fick han jobba lite i trav och galopp för att få upp pulsen, tyvärr verkade det mest vara min som stegrades..Han kändes pigg och stark men lite kantig och stel, inte så konstigt kanske..Vågade inte rida alltför länge på grund av vilan men jag tror att han fick jogga bort lite energi i alla fall. Hjälpte Malou lite med trimningen av Lena och kände äntligen att suget efter ridning och utveckling började komma. Själv fick jag extra träning då jag inte kunde sitta upp utanför ridhuset...så jag fick gå hem..Kanske en shettis kunde vara något...eller en transportabel pall? Kände mig nöjd och är tacksam över att Camparis fot fortfarande är sval och ren, nästan som magi...Jag hoppas bara att skon får sitta kvar och att vi kommer igång lite mer nu..

Vidare så har jag dragit ned på allt foder, börjat kolla efter "sockerfritt" foder (vilket är både svårt och dyrt) uteslutit morötter och överhuvudtaget börjat vara lite mer uppmärksam. Jag uppmanar mina bloggläsade att vara det också, har era hästar områden som är "hårdare" t. ex över ryggen, mankammen eller ovanför svansen? Håll lite koll...För min egen del så känns det som att jag varit lite blind men vad kan jag säga...jag älskar maffiga hästar med rumpa och hals...bara det inte blir för mycket av det goda!

Upp i ottan och åkte ut till en Campari som var arg som ett bi, lämnad kvar i boxen...igen! Klädde på honom under ljudliga protester och lastade helt utan problem, jätteduktig grabb. Färden gick bra och vi var framme i god tid, lastade av och anmälde oss i receptionen. Jättefint och fräscht dagstall med täckeshängare i ek....mycket lyxigt.Veterinären kom och tittade på Campari och hans tejpade fot, såg väldigt förvånad ut...själv tyckte jag att jag var jättesmart...Han kom snabbt fram till att hovslagaren nog borde titta på honom så vi fick vänta ytterligare ett tag innan han kom. Sedan fick vi gå in i hovslagardelen, visa foten och prata engelska med den australiensiska hovslagaren...nails, soles, tender, farrier, lame osv...puh. Campari var inte så halt längre men lite öm och väggarna var mycket tunna och nedslitna dessutom var han tajt sömmad där en söm tryckt mot sulan. Antagligen är allt sammantaget anledningen till hans problem med fötterna, han är en svår häst att sko just nu och hovslagaren har helt enkelt inte varit nog försiktig. Ingens fel men ändå ett problem. Aussiekillen slog på hans sko med tunna söm och stor försiktighet medan Campari bekymrade sig för en dammsugare som lät...kunde det vara en klippmaskin...? När vi stod där så knallade det förbi en annan veterinär som jag snabbt frågade om hans knöl på rumpan...han kikade på den, frågade snabbt om han hade haft fång, klämde på hans mankam och konstaterade att han hade fettnacke, sade att jag skulle ta ett blodprov då han uppvisade tecken på att vara insulinresistent...dvs en form av typ 2 diabetes...Nu blev jag inte jättechockad då jag misstänkt att hans knöl på rumpan var en fettdepå, något jag vet kan vara ett tecken på insulinresistens, dessutom har Malou haft en häst med kraftig IR som togs bort efter några fånganfall...Man kan väl säga att det är en form av välfärdssjukdom som drabbar vissa hästar, oftast lite äldre tror jag, den påminner också om Cushings som även det är en ämnesomsättningssjukdom. Så nu skall vi ta prov när vi åker tillbaka och skor om honom om fem veckor, då skall han fastat innan så han kommer väl att vara ännu argare då...

Jag känner mig lite bekymrad men nu sätter vi in de förebyggande åtgärder vi kan, inget silage, ingen betfor, ingen havre, inga äpplen, inga morötter...också bantning!

Ja just det...veterinärens handpåläggning kostade 2000 plus moms, hovslagarens insats kostade 350  plus moms...Tack Ma o Pa, jag skall betala tillbaka "snart"!

Hemfärden gick fint och Campari anmälde sin ankomst väldigt högljutt innan han kom ut till tjejerna i hagen. På kvällen när jag tog in honom gick han obehindrat, kotan och hoven var svala utan puls...jag tar i trä men känner mig hoppfull. 

Idag var Campari på aaaningens bättre humör så han både kom och hälsadesamt hummade efter mat när jag kom in i stallet. Han fick äta lite och sedan blev det helbad, det var nollgradigt så det kändes OK. Efter det kläddes han på och lämnades till sitt öde medan jag och Andreas åkte och hämtade hyrtransporten som var stor, blå och fin. Vi avslutade med att tejpa på Campari hans sko så att han kan vandra in på kliniken utan att se totalt skadskjuten ut...undrans vad de tycker om fasttejpade skor...

Nu sitter jag hemma tillsammans med mamma, Tudor och Meja. Tudor var precis på väg att nypa Meja när hon hoppade upp i soffan....världens coolaste katt hoppade då lugnt ned, tog en annan väg upp och ligger nu bredvid mamma och Tudor igen.

Stackars Campari bemödade mig inte ens en blick närjag kom till stallet. Han stod och trånade efter tjejerna vid fönstret...Grinig och med uruselt tålamod fick han stå i gången medan jag mockade, pysslade och fixade med hans onda fot, inte ens när jag tog fram maten gnäggade han. Väl inne i boxen igen började han genast vandra mellan höet och fönstret, han såg riktigt manisk ut...så jag fixade klart och åkte därifrån så fort som möjligt. När jag stängde stalldörren, då kom gnägget...STACKARS MIG!!!

Jag känner mig som ett monster men det är bara en dag till utan sällskap, tänk förra gången i Sundsvall...då hade han inga problem att vara inne själv, nu börjar han boxvandra av ren stress...Ja, ja...

Transport är i alla fall fixad och mamma och Tudor kommer imorgon...skall bara ta ledigt från "skolan" också.

Åkte ut och släppte ut hästarna på mogonen. Campari verkade nöjd med sin fasttejpade sko och knallade på ganska hyggligt. Kom ut igen på eftermiddagen och hittade trebent häst i hagen...tejpen botnött och skon spårlöst försvunnen...Hade jag använt en hjärncell eller två så borde jag ha räknat ut detta. Ja, ja in med hästen som hade mer puls än någonsin...packade in i bomull och silvertejp...nu blir det boxvila tills på tisdag...jag kommer inte att bli poppis. Han är öm på insidan av hoven, där hovväggen är som brantast/tunnast och där sömmen legat långt inne. Det är också där han är mest varm. Jag hoppas verkligen att vi kan komma till rätta med detta, eller vad det nu är han är halt av. Man kan väl säga att jag gjorde min ganska halta häst till en mycket halt häst...men intentionen var ju god. På tisdag tejpar vi på en sko innan vi åker så att han kan ta sig fram inne på kliniken...De måste ju tro att jag är tokig...hoppas att jag inte blir anmäld till djurskyddet...