...varit på studiebesök och fått klart för mig att jag efter 12 veckors praktik KAN bli erbjuden en 20 veckors säsongsanställning...problemet är att vi är 30 pers som slåss om 20-25 platser samt att vi alla genomsnittligt skall arbeta 50%...dvs. vi kommer att bli erbjudna10, 20 eller 30 timmar i veckan.

Frågan är om den, som efter 12 veckors praktik(40 timmar i veckan) blir erbjuden 10 timmar i veckan, känner sig speciellt...typ uppskattad och värdefull...eller om man kanske känner sig lite utnyttjad och bitter...och fattig.

Min vana trogen krävde jag svar på allt och detta var vad vi fick bekräftat...jag tyckte väl att 30 säsongspersonal lät väl mycket...Dessutom anställer företaget i fråga ENDAST sin personal genom sådana här projekt vilket leder till att de får flera månaders gratisarbete (aka "praktik") per person plus att vi som har erfarenhet inte släpps in på arbetsplatsen...ett moment 22 där man istället för att anställa folk tar in praktikanter som därefter erbjuds timmar...Motiveringen är att "det tar tid att lära sig sortiment och säljteknik"...det är ju knappast kärnfysik det handlar om och dessutom skall väl inte staten betala för att privata förtetag skall utbilda sin personal. Det stinker skit lång väg...

Glömde en sak...företaget ville veta vilka i gruppen som hade rätt till Nystartsjobb (dvs där företaget får dubbla arbetsgivaravgiften betald för att anställa)...Undrans varför?

Vi som gå på detta projekt är så desperata efter jobb att vi känns som svalungar som bara gapar och sväljer allt de säger trots att vi bara är brickor i ett spel där SAMTLIGA aktörer tjänar pengar på oss. I slutändan leder det inte ens till ett försörjningsbart jobb...

På eftermiddagen hade vi skolgympa...jag sprang 30 minuter på löpbandet och fick lära mig hur man stretchar höftböjaren så det var väl bra. Också har jag fått ett skrivbord med röda ben av Andreas och det var snällt, vi har inga pengar så nu får vi svälta istället...

Ja just det, hovslagaren har inte ringt så jag antar att han fortfarande inte har kommit hem till sin kalender...jag har ingen aning om Campari har kvar skorna för Malou tog hand om honom idag.

...har jag byggt ett papperstorn som skulle vara högt, listat vad man kan använda en penna till, och en ballong, också har jag intervjuat en snubbe som heter Leo, hans favoritfärg var grön. Just det, jag har dragit linjer mellan prickar också för att lära mig att man skall tänka "outside the box". Avslutningsvis har jag ritat av en person med krita i 25 sekunder för att sedan flytta mig ett steg i stolsraden för att fortsätta rita av den som satt bredvid and so on...Dessutom har jag talat om vad jag tycker om skiten så snart blir jag väl utslängd...

Hos Campari blev det tömkörning igen efersom hans skor skramlar som en tom tunna. Vi tog en sväng i skogen för att sedan klättra lite samt ta ett storgräl omkring vart vi skulle gå sedan. Jag vann efter att Campari satt sig i ett gransnår, då gick det undan så det var bara att hänga med. Jag försöker verkligen att aktivera honom nu så jag hoppas att det blir slut på tjurigheterna snart. I övrigt var han dock snäll så han fick många pussar också!

När vi kom hem så skramlade skorna givetvis ännu mer och jag blev uppringd av hovslagaren som meddelade att han inte kunde ge mig en tid nu då han glömt sin dagbok = förmodad lögn. Hoppas dock att han kommer inom kort för annars blir det ganska struligt...

Imorgon väntar en ny underbar dag...

Idag kom jag ut innan mörkret hade fallit så jag pep ut på en tömkörningstur med urgängade broddar och skramlande bakskor. Vi gick mest på asfalten men på vägen hem vek vi in på en grusväg som går jäms med järnvägen, i princip bara ett stängsel mellan vägen och spåret. När vi var ungefär halvvägs kom det ett enormt långt godståg bakifrån, alltså inget riktigt "möte". Det skramlade och lät, kändes som en evighet men Campari stannade och stod snällt även om han var vädigt spänd. Får han träffa på några tåg när han är så här lugn och inget inträffar så borde han kunna bli trygg med det också, idag var han jätteduktig och fick massor av beröm. Jag tror att jag hade lite hjälp av att han var mjukt inspänd under större delen av turen, det ger honom lite mer "kontakt" med mig och lämnar honom inte helt till sina egna beslut. Det känns inte helt OK men funkade bra och han fick såklart gå oinspänd och sträcka på halsen sista biten. I övrigt såg han lite osmidig ut i början, dock var han fin när vi travade lite så det gav med sig.

Har fått analysen på hösilaget och det ligger alldeles för lågt i protein i förhållande till energi så jag får nog lägga ned mûslin och ge lusern och havre istället. Känns inte bra att strypa proteinet till en såpass gammal häst, han behöver det nog.

Nu är det kallt och stenhårt i marken här nere och ingen snö i sikte...fast leran är "borta" i alla fall. Campari är inte så road av underlaget men vi skrittade ändå ut en sväng runt hemmanet, samma tur som i förrgår fast ensamma. Jag vet inte, han kändes inte vidare inspirerad och broddarna börjar få gängpaj och ramla ur, vi behöver en hovslagare och ett ridhus. Vem vet, det ena eller det andra kanske dyker upp i veckan synd bara att jag inte har råd med vare sig hovslagartjänster eller ridhuskort...

Snäll och go häst i alla fall som krävde klihjälp så bryskt i hagen att jag fick säga ifrån, det får ju finnas gränser...även om det är himla mysigt när han pratar på och verkligen visar vad han vill. Idag lät han som en duva under taknocken...

Han sår är inte OK än, hans knölpå rumpan vill inte försvinna, han behöver antagligen raspas och hans hovar är inte OK. En väldigt otillräcklig matte just nu känns det som...

Tyvärr börjar jag med ett privat litet helvete imorgon så vi får se vad som orkas ta tag i den närmaste fritiden, all energi kommer nog gå till att försöka motivera sig till att hålla honom igång överhuvudtaget...Bläh.

Jag har ju inte lyckats visa upp Tudor på bild än men här kommer han i alla fall!

Tudor är mammas och pappas nya hund...åsså lite min för utan mig skulle de inte ha fått fatt på honom.

Tudor är en sexårig whippethanne som omplacerats pga tidsbrist hos den tidigare familjn. Det var en av Andreas arbetskamrater som snappat upp att vi gillade vinthundar och en dag bara sade han att hans granne hade en Whippet han ville bli av med...Det lät ju för bra för att vara sant men jag ringde mamma som var halvt ovillig fast nyfiken så vi avtalade en tid för att få träffa honom.

Vi var nog ganska misstänksamma eftersom det där med omplaceringar kan vara lite vanskligt, men vet ju inte alltid VARFÖR de vill bli av med hunden EGENTLIGEN. Det är ju lätt att bli allergisk om hunden kissar inne och inte vill bli lämnad ensam.

Därför åkte vi och tittade på honom med lite onda aningar även om allt lät jättebra.

Det första vi såg när vi kom var en whippet som låg i solen i en trädgård, utan koppel och utan staket...inte så vanligt med tanke på att det var i ett villaområde.

Det visade sig att Tudor var en supermysig hund som behövde omplaceras pga att familjens barn tog så mycket tid att Tudor alltjämt kom i sista hand. Han var helt okomplicerad, gick i princip alltid lös, snäll mot barn och vuxna, kunde vara ensam vid behov (även längre stunder), åkte bil perfekt, skällde "aldrig" osv, osv. Familjen verkade jättetrevlig och allt kändes väldigt genuint och seriöst. Det enda som gick sådär var när vi skulle gå ut en sväng själva med Tudor, då blev han lite misstänksam men det kunde man ju förstå. 

Innan vi åkte "tvingade" jag mamma att tacka ja till honom eftersom han verkade vara så himla trevlig och som tur var gjorde hon det. Pappa var velig som vanligt men det kändes inte riktigt som att det var läge att "vänta och se om man ramlade över en bättre vuxen omplacering med lämplig storlek och temperament...".

Tudor visade sig vara ett riktigt lyckokast och dessutom var han helt gratis även om man gott kunde ha betalat en slant för honom, det var han verkligen värd!

Så nu har mina föräldrar den perfekta hunden för den aktiva pensionären, han han gå hur långt som helst - men han ligger lika gärna inne och degar, han hänger helst med - fast han kan vara ensam utan att hitta på allvarligt bus, han är matglad och äter allt - men han går och lägger sig om man säger till, han kan vara lös överallt - men han går jättefint i koppel, han springer inte fram till andra hundar - fast kommer de fram till honom går han bara undan, han älskar alla människor  - fast ändå mest dem han bor med...jag kan hålla på hur länge som helst!

Klart han har några nackdelar också...lite tjuvaktig när det gäller mat, lite rultig om magen och aningens för sugen på Meja när hon struker omkring honom som den retsticka hon är...Han har gjort något utfall men hon är så orädd att det gått bra, dessutom har han uppfört sig exemplariskt senaste gångerna de träffats.

Här är Tudor, fotona är från julafton därav det röda bandet om halsen!!

Idag gav jag och Malou oss ut på en ny tur som vi inte har ridit förut. Den går runt några stora lägdor och är klart ridbar nu när det blöta har frusit, när det smälter och torkar blir det perfekt att trava och galoppera på. Lite fundersam var jag eftersom man var tvungen att ta sig över ett dike först men Campari klev på utan krusiduller. Malou var dock tvungen att hoppa av då hon gjorde illa svanskotan i fjällen under julhelgen...livsfarligt att åka skidor! Det var nog tur att hon gjorde det för Lena tog ett rejält skutt över och det hade nog inte varit så skönt att få westernsadeln i rumpan...

Turen var mycket trevlig i härlig sol på pigga hästar, vi var nog ute i närmare en timme och det var välbehövligt.

Efter det åkte vi till Kvicksund för att köpa foder, egentligen för dyrt för mig i nuläget men jag tror att det kan vara bra för Campari nu med tanke på hud och hovar. Egentligen skulle jag vilja sätta honom på Steel Joint också men jag måste börja tjäna lite pengar först. Jag drygar ut med lite havre och morötter så håller jag kostnaden nere...Det positiva med Hippolyt är att man inte alls ger mycket per dag så det blir inte så farligt ändå.

Imorgon tror jag att jag tar samma vända fast ensam då Malou skall iväg och träna lite trail...

Några bilder från idag, hoppas att inte Malou dödar mig...men hennes overall är mycket funktionell!

Upp till paddocken igen som faktiskt var bättre i underlaget idag trots den svala natten. Campari fick ha sitt nya Back On Track-ländtäcke på sig i blåsten och verkade tycka att det var helt OK. Han kändes lite mjukare i kroppen idag och trivdes med att få lite klarare direktiv, själv försökte jag som vanligt koncentrera mig på sitsen. Jobbade en del travskolor och lade in en galopp - som i och för sig lämnade en del övrigt att önska. Campari är ursäktad, han gör det bra trots den myckna vilan och jag förstår att det tar emot lite i kroppen.

Kände mig ganska nöjd ändå och Campari verkade tycka att han utfört stordåd när han slappade efteråt, lite jämnare att stretcha också. Träffade Malou i stallet och vi bestämde oss för att åka till Kvicksund för att köpa müsli efter att vi ridit på fredag. Imorgon blir det vila och jag är hästledig,fast jag skall nog åka ut med en säck morötter i alla fall.

Igår blev det en promenad i ishalkan som blev kvar efter snöfallet. Vi gick till grisgården där vi mötte en stor baklastare som grusade vägen. Campari fick i den tärmaste panik och (tyckte att han) blev så trängd att han snubblade över en stor sten som låg i diket. Så typiskt att allt skall hända vid den där förbaskade gården...det gick bra i allafall även om vi bråkade halva vägen hem då Campari fått aningen hög puls...Väl hemma tog jag av hans ganska vildvuxna man och badade den och svansen, då var pulsen nere igen och vi hade en mysig stund.

Idag var det hyggligt i paddocken så vi knallade upp dit för lite lösgörande arbete.Mest skritt blev det men jag tror i ärlighetens namn att det inte riktigt räcker för honom så jag avslutade med att jogga lite innan vi gick hem. Det blev inte så mycket eftersom det var hyggligt stumt men när vi kom tillbaka så verkade Campari mer nöjd. Försökte stretcha hans bakben men det högra var väldigt trögt, får väl jobba lite med det.

Nu singlar det ned blötsnö igen så vi får se vilka aktiviteter som är möjliga imorgon.