Jag har ju inte lyckats visa upp Tudor på bild än men här kommer han i alla fall!

Tudor är mammas och pappas nya hund...åsså lite min för utan mig skulle de inte ha fått fatt på honom.

Tudor är en sexårig whippethanne som omplacerats pga tidsbrist hos den tidigare familjn. Det var en av Andreas arbetskamrater som snappat upp att vi gillade vinthundar och en dag bara sade han att hans granne hade en Whippet han ville bli av med...Det lät ju för bra för att vara sant men jag ringde mamma som var halvt ovillig fast nyfiken så vi avtalade en tid för att få träffa honom.

Vi var nog ganska misstänksamma eftersom det där med omplaceringar kan vara lite vanskligt, men vet ju inte alltid VARFÖR de vill bli av med hunden EGENTLIGEN. Det är ju lätt att bli allergisk om hunden kissar inne och inte vill bli lämnad ensam.

Därför åkte vi och tittade på honom med lite onda aningar även om allt lät jättebra.

Det första vi såg när vi kom var en whippet som låg i solen i en trädgård, utan koppel och utan staket...inte så vanligt med tanke på att det var i ett villaområde.

Det visade sig att Tudor var en supermysig hund som behövde omplaceras pga att familjens barn tog så mycket tid att Tudor alltjämt kom i sista hand. Han var helt okomplicerad, gick i princip alltid lös, snäll mot barn och vuxna, kunde vara ensam vid behov (även längre stunder), åkte bil perfekt, skällde "aldrig" osv, osv. Familjen verkade jättetrevlig och allt kändes väldigt genuint och seriöst. Det enda som gick sådär var när vi skulle gå ut en sväng själva med Tudor, då blev han lite misstänksam men det kunde man ju förstå. 

Innan vi åkte "tvingade" jag mamma att tacka ja till honom eftersom han verkade vara så himla trevlig och som tur var gjorde hon det. Pappa var velig som vanligt men det kändes inte riktigt som att det var läge att "vänta och se om man ramlade över en bättre vuxen omplacering med lämplig storlek och temperament...".

Tudor visade sig vara ett riktigt lyckokast och dessutom var han helt gratis även om man gott kunde ha betalat en slant för honom, det var han verkligen värd!

Så nu har mina föräldrar den perfekta hunden för den aktiva pensionären, han han gå hur långt som helst - men han ligger lika gärna inne och degar, han hänger helst med - fast han kan vara ensam utan att hitta på allvarligt bus, han är matglad och äter allt - men han går och lägger sig om man säger till, han kan vara lös överallt - men han går jättefint i koppel, han springer inte fram till andra hundar - fast kommer de fram till honom går han bara undan, han älskar alla människor  - fast ändå mest dem han bor med...jag kan hålla på hur länge som helst!

Klart han har några nackdelar också...lite tjuvaktig när det gäller mat, lite rultig om magen och aningens för sugen på Meja när hon struker omkring honom som den retsticka hon är...Han har gjort något utfall men hon är så orädd att det gått bra, dessutom har han uppfört sig exemplariskt senaste gångerna de träffats.

Här är Tudor, fotona är från julafton därav det röda bandet om halsen!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...