Så var skon på plats igen om än med ännu mindre att fästa den i. Det bästa vore om Campari kunde gå utan sulor vilket vi nog får prova till våren, väggarna blir trasiga och han har början till en hålvägg i tån...Inte optimalt om man säger så. Men nu är skon på plats och jag kommer att hålla mig ifrån skogen ett tag...Campari blev lite tjurig när han sömmade men jag gissar på att det bara är dumheter, när jag broddade och höll på med tejpen så var han helt obrydd. I och för sig kan han ju ha känt av det lite men det lär jag väl märka i så fall.

Imorgon måste jag ta mig ut en sväng så att vi kommer igång igen.

I övrigt så har jag äntligen arrangerat mina julgrupper, jag tog i lite väl så nu är de utplacerade i hela lägenheten. Det bästa är att det äntligen luktar jul, både hyacinter och tazetter.

Det kan behövas när man har en kungsgran i stället för en vanlig rödgran, den luktar ju inte ett dugg...men det barrar inte heller och det är ju bra!

Här händer inte mycket men lite snö har vi i alla fall fått! Tre centimeter minst och snösvängen jobbar så det ryker, kanske enda sättet att tjäna pengar som åkare här nere.

Campari har fortfarande tejpad fot men hovis kommer på onsdag så då skall det väl ordna sig. Hans fötter har så hemsk form att jag inte vill titta på dem, skall jag vara ärlig tycker jag att de har blivit värre under tiden jag har haft honom...Inte vet jag varför men rättar det inte till sig så få jag väl söka mig vidare.

Jag vill också tillägga att jag har haft högtflygande planer att skicka julkort i år...men nu har alla mina fina kort försvunnit i flytten så jag hoppas att ni vet att jag tänker på er i alla fall.

Kommer de fram under julstädningen så lovar jag att ni får försenade kort i alla fall!

Igår var det så dags för stallets glöggritt, ett jättetrevligt initiativ men kanske inte riktigt något för mig ändå...Jag är ganska försiktig av mig när jag rider ut, jag är ganska rädd om mig själv och framförallt om min häst. Man kan nog säga att jag är en ganska mesig skogsryttare... Dessutom är Campari ungefär lika smidig som en damcykel i besvärlig terräng så jag var lite orolig men eftersom det BARA skulle bli skritt så lät det ju ändå OK. +

Att det skulle bli RAKET-skritt på led i oländig terräng, det var det tyvärr ingen som sade...Campari gjorde sitt bästa för att hänga med och jag satt mest bara och förbannade min dumhet när vi raskt passerade stenknallar, klapperstensfält och mindre kärr...När vi kom ut ur skogen tackade jag min lyckliga stjärna för att vi var i en bit men jag funderade på hur han skulle se ut imorgon...Nu var tyvärr inte Campari i en bit för han hade lämnat sin högra framsko i skogen...inte så kul när det gäller honom. Dels har han så dåliga väggar och dels är han hyfsat ömfotad...Jag svor väl lite extra kan man väl säga...

Som tur var så verkade det ändå ganska OK, jag har tejpat hoven med silvertejp och han går riktigt bra på den, hans ben är rena och fina också så att vi hade lite tur ändå. Dessutom är han ju inte gjord av socker och det vet jag ju...

Vi avslutade i alla fall med glögg, kakor och bullar inne hos stallvärdarna, jättetrevligt!

Idag fick Campari således stå i väntan på att hovis skall komma, ingen vet när men jag hoppas på imorgon...

Jag hade en gång en chef som jag inte kom så värst bra överens med...ingen nämnd, ingen glömd. Han gjorde en del oförlåtliga saker som ingen chef - eller annan heller - borde hänge sig åt men ingenting gjordes åt någonting så jag slutade.

Idag har jag fått reda på att han har blivit av med sitt chefsjobb då saker och ting ÄNTLIGEN runnit över och kommit upp till ytan. Vad kan jag säga - det jag kände, upplevde och VISSTE efter att ha jobbat några veckor fick hålla på i några år innan detta hände...Klen tröst för mig men jätteskönt för mina f.d arbetskamrater som inte haft det så lätt alla gånger.

Resultatet för mig blev ju en hel del arbetslöshet och mer eller mindre fåniga arbetslöshetsåtgärder varav en jag skall delta i inom kort...Jag skall PRAKTISERA åtta veckor på ett jobb jag redan har MASSOR av erfarenhet inom, detta för att EVENTUELLT bli erbjuden en SÄSONGSNSTÄLLNING över sommaren...Med andra ord skall jag skänka bort åtta veckor av mitt liv till ett företag som får gratis arbetskraft för att sedan få jobba över sommaren.

Jag kommer inte all lära mig ett nytt gebit och det kommer med största sannolikhet inte leda till någon form av fast anställning...Det är möjligt att jag borde jag sagt nej tack...Jag vet inte.

Imorgon blir det glöggritt på stallet, en skogstur med efterföljande fika i stallet. Jättemysigt förutom att det kommer att bli hyfsat klafsigt med all lera...Vi hoppas på att få slippa regn i alla fall för blötsnö är väl för mycket att hoppas på...

Vi har två ridhus på "ridavstånd", ett som det tar 10 minuter att rida till och ett som det tar 25 minuter att rida till. Tyvärr var vi inte varit välkomna till det närmare ridhuset av anledningar som jag inte riktigt fått kläm på, jag tror att de inte vill ha så många utomstående hästar där helt enkelt. Det har i alla fall gjort att vi har pallrat oss iväg till ridhuset längre bort men det tar en hel del tid plus att det är mycket asfalt = skritt.

Nu har det eventuellt börjat lösa sig med Jölmsta-ridhuset men än så länge vet vi inte riktigt...Dock har stallet bredvid oss fått tillträde där...

Med det sagt så var meningen att jag och Malou skulle skritta bort till ridhuset vid kyrkan idag men motivationen till att sitta en timme i skritt tur och retur tröt ganska påtagligt. Vi tog därför en skogstur till paddocken - som var slät och jämn men hård som asfalt - sedan skrittade vi en skogsväg hemåt igen. I paddocken försökte jag jobba lite sidvärts i skritt, aktivera bakben och få ett stöd...Åh vad kul! NOT!!

Jag hoppas verkligen att vi kan få tillträde till Jölmsta snart, särskilt om det skall fortsätta vara sådant här väder!

Campari blir som jag förtjänar när han inte får en möjlighet att jobba igenom kroppen, som tur är verkar de ganska aktiva i hagen i alla fall...Peppar, peppar...

Ganska tråkiga bilder men det är inte roligare än så här just nu!

Trixie alias "Apan"

Axl

Lena

Camparis muggfot som nu har läkt av riktigt bra! 

Jag och Malou gav oss ut på blankisen för att tömköra idag, smart eller dumt?? Jag glömde mina broddar men klarade mig ända tills vi var på nästan hemma...då halkar jag bigtime, skriker och skrattar medan Campari lugnt drar mig några meter på isen innan han ens märker att något drar honom i munnen...Han blev inte ett dugg rädd och det var ju bra...Överhuvudtaget skötte sig hästarna super idag, både i skogen och på vägen, även om det inte blev alltför mycket jobb gjort. Pysslade runt i stallet efteråt och funderade på om jag skulle ta in Campari för natten eller inte, det är svårt när man är där ganska tidigt eftersom vi egentligen tar in våra egna själv. Nu verkar inte stallägarna ha något emot att ta in dem på kvällen men jag vill ju inte vara till extra besvär. I alla fall fick Campari betämma självi dag och han ville gå in och äta så det fick han.

Imorgon får vi se vad det blir, jag har inte sådär jättemycket inspiration nu när det är hårt och isigt överallt...