Upp i ottan och åkte ut till en Campari som var arg som ett bi, lämnad kvar i boxen...igen! Klädde på honom under ljudliga protester och lastade helt utan problem, jätteduktig grabb. Färden gick bra och vi var framme i god tid, lastade av och anmälde oss i receptionen. Jättefint och fräscht dagstall med täckeshängare i ek....mycket lyxigt.Veterinären kom och tittade på Campari och hans tejpade fot, såg väldigt förvånad ut...själv tyckte jag att jag var jättesmart...Han kom snabbt fram till att hovslagaren nog borde titta på honom så vi fick vänta ytterligare ett tag innan han kom. Sedan fick vi gå in i hovslagardelen, visa foten och prata engelska med den australiensiska hovslagaren...nails, soles, tender, farrier, lame osv...puh. Campari var inte så halt längre men lite öm och väggarna var mycket tunna och nedslitna dessutom var han tajt sömmad där en söm tryckt mot sulan. Antagligen är allt sammantaget anledningen till hans problem med fötterna, han är en svår häst att sko just nu och hovslagaren har helt enkelt inte varit nog försiktig. Ingens fel men ändå ett problem. Aussiekillen slog på hans sko med tunna söm och stor försiktighet medan Campari bekymrade sig för en dammsugare som lät...kunde det vara en klippmaskin...? När vi stod där så knallade det förbi en annan veterinär som jag snabbt frågade om hans knöl på rumpan...han kikade på den, frågade snabbt om han hade haft fång, klämde på hans mankam och konstaterade att han hade fettnacke, sade att jag skulle ta ett blodprov då han uppvisade tecken på att vara insulinresistent...dvs en form av typ 2 diabetes...Nu blev jag inte jättechockad då jag misstänkt att hans knöl på rumpan var en fettdepå, något jag vet kan vara ett tecken på insulinresistens, dessutom har Malou haft en häst med kraftig IR som togs bort efter några fånganfall...Man kan väl säga att det är en form av välfärdssjukdom som drabbar vissa hästar, oftast lite äldre tror jag, den påminner också om Cushings som även det är en ämnesomsättningssjukdom. Så nu skall vi ta prov när vi åker tillbaka och skor om honom om fem veckor, då skall han fastat innan så han kommer väl att vara ännu argare då...

Jag känner mig lite bekymrad men nu sätter vi in de förebyggande åtgärder vi kan, inget silage, ingen betfor, ingen havre, inga äpplen, inga morötter...också bantning!

Ja just det...veterinärens handpåläggning kostade 2000 plus moms, hovslagarens insats kostade 350  plus moms...Tack Ma o Pa, jag skall betala tillbaka "snart"!

Hemfärden gick fint och Campari anmälde sin ankomst väldigt högljutt innan han kom ut till tjejerna i hagen. På kvällen när jag tog in honom gick han obehindrat, kotan och hoven var svala utan puls...jag tar i trä men känner mig hoppfull.