I torsdags var vi som sagt på kliniken. Att Campari skulle tjura vid lastningen var ju väntat men han knallade in efter ca 10 minuters tjorv, jag och Malou var obönhörliga. Som tur är så står han snällt när han väl gått in, vi kör ju utan bom då det inte finns möjlighet att bredda tillräckligt.

Väl där så sederades Campari aningens och de tog nya plåtar, Stax tittade på dem och konstaterade att det inte hade förvärrats och att han för dagen rörde sig ganska bra. Det finns en misstanke om att hans hovbensrotation inte är purfärsk, han kan ha fått det tidigare i livet. Det är dock bara en teori och egentligen ganska oviktig i nuläget, mer gräs för Campari blir det inte i alla fall. Slutligen så skoddes han och fick fina små runda hovar med tillbakadragen sko, även bakfötterna skoddes men de fick se ut som tidigare. När Stax var klar ville han se Campari i rörelse, vi vände mot löpargången men i det ögonblicket såg hästkraken något farligt på marken så han skyggade/vacklade förbi och hovis såg alldeles förskräckt ut...Han trodde nog att han hade förvärrat allt storligen. Dock återhämtade sig Campari snabbt och kunde trava upp hyggligt, en liten försämring är att vänta men i långa loppet skall det bli bättre. Det skönaste är ändå att allt har bromsats upp och att Campari nu får gå ut i liten hage samt sättas igång i myrtakt. Vid minsta försämring måste han stallas in på djupbädd igen...hette det "fångest" eller...?

Lastningen hem gick på några minuter, Campari var fortfarande lite trött men efter att ha slagit upp huvudet i taket så klonkade han in och stod som ett ljus hela vägen hem.