Idag var det städdag på stallet...like the old days. Länge sedan jag gjorde det själv, blir väl så när man står uppstallad på en ridskola. Jag har absolut inget emot det förutom att det tog en hel del av min söndag som jag har vikt för min totala jobbångest. Jag trivs inte alls på mitt jobb - nu har jag sagt det också.

Av den anledningen - jobbet tar precis all min energi just nu - så har jag lagt Camparis igångsättning på is ett tag. Som väl ärså gör det honom inget, han kan röra sig bra i sin hage och det är kanske nog för honom just nu. Om en månad eller två så har hans hovben stabiliserat sig ännu mer och då kan jag med gott samvete börja skritta honom längre sträckor.

I det stora hela verkar han må bra, han är lugn och fin i hagen även om han säkert har det lite trist. Humöret är helt OK även om han har blivit lite mer matelak - inte mot människor dock bara boxgrannen. Vår relation har väl ett visst "Master and Servant" över sig där jag klart och tydligt innehar betjäntrollen. Vi har lite ledarskapsissues att ta itu med även om han alltsom oftast är en gentleman.