Igår vilade Campari helt planerat och när jag tog in honom gjorde jag en trist upptäckt. Hans sår har svullnat upp och öppnat sig...IGEN. Nu är det bara att ringa och få antibiotika utskrivet och med lite tur hjälper det, annars måste det nog skäras upp...Jag blir så less, och fattig...Tempade och försökte skölja men han blev så upprörd så att jag lade ned eftersom jag var själv. Ingen temp men svullen, öm och varm.

Idag bestämde jag mig för att vila honom igen eftersom jag var lite osäker hur det var med honom. Vid intag var han lika svullen och öm men han hade ingen feber. Jag hade haft utsläppet och spolat såret då med hjälp av Andreas men jag tyckte inte att det hjälpte något. Nu var jag ensam igen och fick vänta ut honom men det funkade bara sådär. Till slut bremsade jag honom med ena handen och sköljde med den andra, det funkade och sårfickan var förvånandsvärt stor. Jag undrar verkligen hur det ser ut där inne, nu är det i alla fall helt uppenbart en infektion...Kanske att man skulle ha åkt in i oktober när det hände...eller vid något annat tillfälle...eller så borde han ha blivit nogrannare undersökt när vi väl var inne...Ja ja, det är förhoppningsvis inget dödligt...och vadå, jag har väl råd..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...