Jag och Malou gav oss ut på en rejäl skrittis mot grisgården idag. Efter några om och men så tog vi oss förbi den och fortsatte mot fälten. Där är det så smart att de har lämnat en remsa på ungefär fem meter så att man kan rida längs med kanten, sedan följer man ån som rinner där och kan komma ut på nya äventyr. Enligt kartan kan man komma runt och ta skogen tillbaka men eftersom den är så geggig än så länge så tog vi fälten tillbaka också. Gott och väl en och en halv timme var vi ute, och det kändes verkligen min rumpa...Annars var det väldigt skönt att komma ut en rejäl sväng och dessutom få gå i marker som man kan lita på...inte så förbaskat lerigt och stenigt. Det räcker med att hagarna simmar just nu...

Hästarna var pigga och nöjda, de trivs med varandra och accepterar varandras närkontaktförsök utan problem. Önskvärt vore att Campari fungerade lika bra utan sällskap men så är det tyvärr inte för närvarande men varför fokusera på det negativa...ja, varför?

Förresten...vad är det med Västerås och vargen...vad i all världen har den gjort er? Varenda människa berättar om vargar stora som ponnys här och vargar i villaträdgårdar där...men inte en jävel har sett någon. Hur går det egentligen ihop...och hur kan man hata ett djur som agerar enligt sina naturliga instinkter? Jag fattar inte alls men det är jävligt irriterande...