Det har flyttat in en vit liten ponny i vårt stall...och Camparis värld har återigen ställts på ända. Fick knappt in honom från hagen eftersom han var upptagen med att se till att den lilla ponnyn inte tog sig in till Camparis två quartertjejer. Hur han nu skulle ha gjort det med dubbla stängsel och en hage emellan. Sedan var det ett evigt trumpetande inne i stallet så jag fick ta in Lena för att kunna kika på såret som öppnade sig igår...när jag var i Stockholm. Malou sade att det hade sprutat ut vätska genom fistelgången och att Campari var superirriterad och hade ont. Campari ÄR irriterad där men ont, det har han inte så vidare värst. Jag kan inte titta nära på det utan att han kryper ur skinnet men jag kan både trycka och klämma på det om jag kliar manken under tiden. Han är en riktig liten vessla...men visst, jag förstår att det kan vara obehagligt. Jag tog en snabb prommis i det stormiga vädret, Campari var extremt laddad och utttagen med att skrika efter tjejerna. Ändå var han förvånandsvärt lydig och jag kunde jobba ledarskap utan att han blev förbaskad.

Nu försöker jag få tag på grannveterinären imorgon och hör om hon kan titta lite...tääänk om hon har en liten dos Domosedan att bjuda på också...eller en brems. Förhoppningsvis sjunker svullnaden nu men vi får se..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...