Det har flyttat in en vit liten ponny i vårt stall...och Camparis värld har återigen ställts på ända. Fick knappt in honom från hagen eftersom han var upptagen med att se till att den lilla ponnyn inte tog sig in till Camparis två quartertjejer. Hur han nu skulle ha gjort det med dubbla stängsel och en hage emellan. Sedan var det ett evigt trumpetande inne i stallet så jag fick ta in Lena för att kunna kika på såret som öppnade sig igår...när jag var i Stockholm. Malou sade att det hade sprutat ut vätska genom fistelgången och att Campari var superirriterad och hade ont. Campari ÄR irriterad där men ont, det har han inte så vidare värst. Jag kan inte titta nära på det utan att han kryper ur skinnet men jag kan både trycka och klämma på det om jag kliar manken under tiden. Han är en riktig liten vessla...men visst, jag förstår att det kan vara obehagligt. Jag tog en snabb prommis i det stormiga vädret, Campari var extremt laddad och utttagen med att skrika efter tjejerna. Ändå var han förvånandsvärt lydig och jag kunde jobba ledarskap utan att han blev förbaskad.

Nu försöker jag få tag på grannveterinären imorgon och hör om hon kan titta lite...tääänk om hon har en liten dos Domosedan att bjuda på också...eller en brems. Förhoppningsvis sjunker svullnaden nu men vi får se..