Idag hade vi städdag i stallet, alla jobbade på utom jag eftersom Campari fick veterinärbesök av grannen. Hon hade med allt man kunde behöva för att sprätta upp en häst.

Efter dubbla doser lugnande, nypande i halsen, bremsande händer, upplyfta framben, knack i pannan och allmänt bråkande så kunde U lokalbedöva hans sårområde. Han har sådana fantomsmärtor så att det inte är klokt...det står inte alls i paritet med hur det egentligen borde kännas men han är uppenbarligen en riktig sissy...Efter lite kalabalik så var han i alla fall bedövad och U kunde skära upp öppningen lite så att fistelgången kunde vidgas med en peang. Ganska snabbt kunde hon konstatera att Camparis sår var lika djupt som den dag han fick det...det har inte läkt inifrån allas. Efter en hel del rotande så fick hon tag i något...och ut kom en bit av hans skulderblad...en benbit alltså. Han har sprungit in i något med sådan kraft att han skrapat loss yttersta lagret av benet, egentligen benhinnan om man säger så. Hon fick ut ett par små pyttebitar till men det såg helt klart ut som att det var den stora som visade sig på ultraljudet, både form och storlek stämde någotsånär. Efter det rotade hon runt lite till och spolade MASSOR så nu håller vi tummarna att detta skall vara det som stört honom och att det läker nu. Annars blir det nog operation i och med att fistelgången är så himla lång.

Ingen fistelgång...en cm kvar att läka...jo jag tackar jag..

När jag kom ut på kvällen och tog en promenad med honom så såg han hemsk ut, supersvullen och blodet droppandes...men halt...skulle inte tro det. En sådan otrolig tur att det här såret ligger på ett ställe som inte alls besvärar honom rent rörelsemässigt, dock är han lite irriterad och nafsar mot det då och då. Skulle tro att det bultar en del efter "misshandeln"...

Själv kan jag inte annat än tacka för att jag får hjälp av en av Sveriges bästa hästveterinärer på en söndagförmiddag hemma i stallet...ovärderligt! Nu håller jag alla tummar för att det är nog nu!