Red ut en sväng på kvällskvisten. Det blåste halv storm så jag tänkte att det kunde vara trevligt att rida i skogen där det är lite lä mellan träden. Jag provade en ny stig som började väldigt trevligt men som mynnade ut i allt sankare mark. Campari ville säga upp sig och vända vilket vi var tvugna att göra till slut. Kom ut på en grusväg där Campari absolut skulle gå åt hemhållet...gräl men vi kom iväg åt rätt håll till slut, C i trav, arg som ett bi. Resten av turen blev bara ett evigt sprättande och halvstrejkande..inte gå dit, inte gå i lera, inte gå på stenar, rädd för en citronfjäril, rädd för ett rådjur, ABSOLUT inte gå upp i paddocken på hemvägen...Tjafs, tjafs men idag fick jag bestämma i alla fall. Kunde ha blivit en himla mysig tur i det härliga vädret men det blev mest gräl. Efter idag har jag bestämt mig för att inte rida i skogen i alla fall, jag vet inte hur många gånger han har snubblat och hållt på att gå omkull idag...det är ju omväxlande väldigt stenigt och väldigt lerigt här så jag kan förstå att han tycker att det är trist, särskilt som att det gör ont i hans fossingar. Ja, ja...