Idag red jag ut en sväng i det fullständigt ljuvliga sommarvädret...24 grader sen eftermiddag/kväll = lyxigt! Campari har fått vårkänslor och är gapigare än någonsin, han vill gå in men under ljudliga "protester"...knäppa häst. I alla fall så tog vi oss ut i naturen vilket höll på att ta en ända med förskräckelse(?) När vi skulle knalla ut på fälten så skuttade det iväg ett rådjur med en hare i hälarna, Campari blev väldigt tittig och spänd men gick lydigt efter övertalning. På väg mot bäverdammen så skrittar vi i godan ro då Campari gör en blixtsnabb 180-vändning vilket jag inte alls var beredd på. Det var precis på f**thåret att jag kunde klamra mig fast och jag tackar Campari för att han inte drog iväg en bockserie eller något. Efter det fick jag be honom att fortsätta vilket han tveksamt gjorde - duktig ändå. När han vände så klev han ned i ett djupt hål med ett bakben men vad jag kunde se så verkade det ha gått bra. Vi fortsatte skritta på - nu med korta tyglar -  och när vi korsade vägen kunde vi trava in på en annan enorm lägda. Campari visade att han fortfarande kan tycka att saker är kul och travade på med myckt god energi, dock vände vi efter en sida och skrittade hemöver. Lite strulig tur men vi tog oss igenom den, det mest överraskande var hur smidig han var när han vände...fullt i klass med araberna fast mer krafftfull...jag längar tillbaka till småhästarna... 

Duschade av honom och tyckte att såret så OK ut för första gången på evigheter...inbillning..? Ja, antagligen..