..eller bocciaklot...så svullen är Campari på sin bog för närvarande...Det ser ganska tokigt ut men han är obesvärad så länge jag inte pillar för hårt. Att säga att jag känner oro är en underdrift men jag försöker åka till Stockholm imorgon utan att grubbla ihjäl mig. Spricker det upp då så gör det...jag får ta tag i det när jag kommer hem på lördag. Jag är så otroligt trött och less på det här, jag har slungats fram och tillbaka, det läker, det läker inte, det har ingen fistelgång, det har en fistelgång, skär upp det, skär inte upp det...och genom allt så har Campari varit i stort sett opåverkad...ganska ironiskt.

Det är väl lika bra att det spricker upp nu antar jag....