Det är just vad jag och Campari är för varandra just nu..I förrgår ville han gå in från hagen lite väl snabbt och när jag sade ifrån så kastade han sig och sedan ställde han sig käpprakt...grimskaftet räckte i alla fall till så jag slapp tappa honom. Om han nu tyckte att det var roligt så tyckte han tyvärr inte att det var lika kul när han fick backa upp mot elstängslet men så kan det gå...Sedan fick han gå ut i regnet en sväng till, då med kedja under hakan..

Idag startade jag hans igångsättning officiellt med en 15 minuters tömkörning i skritt...passage och piaff. Tro nu inte att han var laddad, nej han ville bara inte gå dit jag ville och svarade upp med djävulskap...vi kan väl säga att vägen till ridning känns ganska lång. Klockren piaff dock men fint sänkt kruppa..

Campari blir bara mer och mer speciell...och då menar jag inte bara att han blivit totaltjurig.

Han älskar ju att jag kliar honom i ljumskarna, han vänder ändan till i hagen, boxen...you name it.. allt för att jag skall klia. Lite tröttsamt är det och dessutom tydligt dominant, därför har jag börjat säga ifrån och mest klia när jag vill. Häromdagen slog han alla rekord när jag var på väg ut för att hämta honom i hans lilla hage...så fort han ser mig (omkring 20 meter från ingången) så ser jag hur han ställer sig på tre ben (ser ut som om han är en kissande hanhund) och "pekar" med huvudet mot flanken. Så står han ända tills jag kommer in i hagen och så fortsätter han stå tills jag kliat honom klart...helt knäpp!

Vidare passade jag på att lastträna min extremt resvana tillika tjuriga gubbe. Tänkte locka med en hink stående på transportgolvet,,,klonk, klonk, klonk så stod han i princip inne och åt lite godis...sedan backade vi och tog om flera gånger och det var bara kul tyckte Campari. Jag var ensam i jobbet och fick låna nya stallkompisens rymliga och stadiga släp. Jag blir inte riktigt klok på honom men det var ju bra att han uppförde sig väl...

Har fortfarande inte så mycket hästinspiration utan går mest bara omkring och hoppas att jag inte skall behöva transportera Campari inom den närmaste framtiden. Svårt att lastträna utan finka...

Spelar i och för sig mindre roll då vi knappast är redo för att lasta "på riktigt" än. Roar mig med att få honom att acceptera tryck bakifrån och att bli skickad in i trånga utrymmen. Märkligt nog är det svåraste att behålla hans fokus, som 18-åring har han ovanligt mycket i skallen. Uppmärksam är bara förnamnet...och då menar jag inte på mig. Han är dessutom väldigt känslig för mitt kroppspråk när jag sätter press på honom så jag måste vara blixtsnabb i reaktionen. Tycker ändå att vi är på rätt väg även om det känns lite tröstlöst. Hovarna har hämtat sig hyggligt efter skoningen och jag tycker att han skrittar ganska OK, dock finns det ingen som skor lika snyggt som Stax.

Jag har inte haft så värst mycket lust att dela av mig av de senaste veckorna...de har nämligen varit extremt trevande och försiktiga, knappt något har hänt. Campari har gått i sin hage, ätit någon centimeter gräs när jag utökat hagen (ja...en dm i veckan), blivit borstad om han har haft tur...själv har jag jobbat och jobbat...och jobbat.

Jag tycker att han har sett helt OK ut senaste veckorna även om han bara rör sig i skritt, han är i alla fall helt obehindrad och har sällan puls. Han har nog inte tappat mer vikt men jag tycker att han ser ganska bra ut, depåerna har minskat och man skymtar revbenen ibland.

I förrgår skulle vi tackla lastningsproblemet så Malou och jag drog fram transporten...det gick åt fanders precis som det alltid gör när man inte håller sig till den plan som var tänkt. Vi blev rejält arga alla tre och avslutade med en genomsvettig häst som inte hade en tanke på att gå in. Jag var så himla ledsen och besviken samtidigt som jag var arg på mig själv att jag låter sådant här få hända. Dessutom är det knappast nyttigt för Campari att leva rövare med tanke på att han inte gjort ett dugg på flera månader...också fången då...

Dagen efter var hans ben och hovar svala och fina vilket jag tackade för...det var de tyvärr inte idag eftersom hovslagaren var här för att sko om honom. Det positiva var dock att han tyckte att hans fötter såg bra ut och att han inte har några synliga tecken på sitt fånganfall. Jamie bedömer att han drabbats värst på höger bak vilket var en nyhet men han har säkert rätt. Man ser att kronranden är lite sänkt där så helt fel ute är han nog inte.

Dock var Campari aningens kortare i steget idag så han kände nog av sömtagen men vi ger det ett par dagar att sätta sig, lite puls hade han också i alla fyra. Om han skall vara så här efter skoning så måste jag nog vänja mig lite för jag blir väldigt orolig för att något nytt är på gång. Till helgen tänkte jag eventuellt ta vårt första markträningspass...om fötterna mår bättre vill säga.  

Idag var det städdag på stallet...like the old days. Länge sedan jag gjorde det själv, blir väl så när man står uppstallad på en ridskola. Jag har absolut inget emot det förutom att det tog en hel del av min söndag som jag har vikt för min totala jobbångest. Jag trivs inte alls på mitt jobb - nu har jag sagt det också.

Av den anledningen - jobbet tar precis all min energi just nu - så har jag lagt Camparis igångsättning på is ett tag. Som väl ärså gör det honom inget, han kan röra sig bra i sin hage och det är kanske nog för honom just nu. Om en månad eller två så har hans hovben stabiliserat sig ännu mer och då kan jag med gott samvete börja skritta honom längre sträckor.

I det stora hela verkar han må bra, han är lugn och fin i hagen även om han säkert har det lite trist. Humöret är helt OK även om han har blivit lite mer matelak - inte mot människor dock bara boxgrannen. Vår relation har väl ett visst "Master and Servant" över sig där jag klart och tydligt innehar betjäntrollen. Vi har lite ledarskapsissues att ta itu med även om han alltsom oftast är en gentleman.

Inte så himla kul att vara hästägare just nu. Regnet öser ned och Camparis lilla ruta ser ut som ett gyttjehål. Här kommer han att få gå ett tag vilket känns fördjävligt. Dessutom har jag insett att halmen knappast är ett bra alternativ för honom av den anledningen att den är fullständigt värdelöst tröskad, dvs det är väldigt mycket ax kvar. Med andra ord utfodrar jag min fånghäst med en massa spannmål varje dag...En stor risk har jag alltså utsatt min häst för utan att ens tänka efter.

Ytterligare ett orosmoln är att det om ett par veckor kommer en ny häst till stallet, ett nytt sto som Campari skall hålla reda på. Han kommer med största sannolikhet bli jäkligt uppspelt och stressad vilket kommer att förvärras av att han står i sin plutthage  och inte kan följa resten av hästarna, en stor skaderisk med andra ord. Ovanpå detta så har ju höet tagit slut vilket kommer att leda till ett tvärt foderbyte...inte heller det bra.

Just nu känns det som att vägen till någon form av vettigt liv för både mig och Campari är alltför lång...i alla fall i det stall vi står nu.

Som extra salt i såren kan jag bara konstatera att han skall sättas igång på mjukt underlag...och den igångsättningen bör gå i följande takt: 10 min skritt i en vecka..öka på med 10 min per vecka tillls man är uppe i 60 minuter (dvs 6 veckor)..lägg till 3 minuter trav under en vecka och öka tills du är uppe i 15-20 minuter..(5-6 veckor till)..börja sedan lägga in galopp. Hade jag haft Bobbos flaxkikare hade jag kunnat ta mig till ridhuset men som det är nu så måste jag skritta honom i tre veckor innan jag ens kan skritta dit...och vart skall jag hitta mjukt underlag..?? Med andra ord kommer igångsättningen att ta ytterligare tid då jag måste ta det ännu försiktigare. Om ett år kommer det inte att kännas som en evighet men just nu gör det det..dessutom kan man tillägga att så fort det blir värme och puls så måste han in på box igen och så får man börja om.

Är detta rimligt?? Uppriktigt sagt så vet jag inte.

Jag får börja så smått nu när jag ändå jobbar sedan får jag ta beslut vad det lider men oron gnager nästan orimligt mycket.

Igår knallade jag ut med Campari i fem minuter, vi gick till grannstallet och tillbaka. Kanske inte låter så vidare värst men för Campari var det fantastiskt spännande. Jag hade träns på men saknade nästan hjälmen för han var laddad som en kanon, snäll som han är höll han sig ändå i skinnet. Man kan tycka att han är ouppfostrad men han har inte sett något annat än boxen och boxhagen på 6 veckor så jag tycker ändå att han uppförde sig.

Nu får vi pyssla runt med sådana här turer ett tag så får vi se hur vi går vidare sedan. Han verkar i alla fall må bra i det stora hela även om jag inte har travat upp honom sedan han skoddes.

Ber om ursäkt om min urkassa uppdatering men jag har nog tappat lite sug samtidigt som det inte finns så mycket att berätta. Campari går i sin boxhage och verkar må ganska OK, hans hovar är varma ibland och jag känner lite puls. Dock vet jag inte riktigt hur jag skall tolka det, han går ganska bra i alla fall och verkar inte ha ont. Idag utökade jag hagen till det dubbla och kommer att låta Apan beta där någon timme om dagen så att den är avbetad och klar till helgen.

Till min stora förskräckelse håller Campari på att få kala fläckar lite här och där...ångest över det. Tyder dock inte på ringorm då det inte är upphöjt eller skrövligt, fast med min tur vet man aldrig...har inte några bra planer kvar...känns det som.