Idag red jag ut en sväng i det fullständigt ljuvliga sommarvädret...24 grader sen eftermiddag/kväll = lyxigt! Campari har fått vårkänslor och är gapigare än någonsin, han vill gå in men under ljudliga "protester"...knäppa häst. I alla fall så tog vi oss ut i naturen vilket höll på att ta en ända med förskräckelse(?) När vi skulle knalla ut på fälten så skuttade det iväg ett rådjur med en hare i hälarna, Campari blev väldigt tittig och spänd men gick lydigt efter övertalning. På väg mot bäverdammen så skrittar vi i godan ro då Campari gör en blixtsnabb 180-vändning vilket jag inte alls var beredd på. Det var precis på f**thåret att jag kunde klamra mig fast och jag tackar Campari för att han inte drog iväg en bockserie eller något. Efter det fick jag be honom att fortsätta vilket han tveksamt gjorde - duktig ändå. När han vände så klev han ned i ett djupt hål med ett bakben men vad jag kunde se så verkade det ha gått bra. Vi fortsatte skritta på - nu med korta tyglar -  och när vi korsade vägen kunde vi trava in på en annan enorm lägda. Campari visade att han fortfarande kan tycka att saker är kul och travade på med myckt god energi, dock vände vi efter en sida och skrittade hemöver. Lite strulig tur men vi tog oss igenom den, det mest överraskande var hur smidig han var när han vände...fullt i klass med araberna fast mer krafftfull...jag längar tillbaka till småhästarna... 

Duschade av honom och tyckte att såret så OK ut för första gången på evigheter...inbillning..? Ja, antagligen..

Nej, jag har inte åkt av...även om kanske Campari hade önskat det. Jag åsyftar dammet i paddocken som satte sig i hästens luftrör och i min mun. Min plan var att gå upp på banan och ta lite kommando över min griniga gubbe, vare sig han ville eller inte.

Redan imorse såg han rätt less ut när han såg mig...och då skulle jag bara släppa ut dem. Skulle tro att han är ganska besviken på frukosten också...2 dl osockrad lusern...vem blir lycklig av något sådant när man bara vill ut och beta. Beta var det, hans nacke är späcksvullen och han blir bara fetare och fetare trots att han i princip inte äter något alls utöver spädgräset. Inte helt nyttigt för honom men vi provar så här nu, annars måste jag i princip flytta...till ett ställe med grushage.

Till saken, upp till paddocken och jobba lite. Idag var jag en lite mer dominant ryttare ivrigt påhejad av Malou. Campari fick så lov att respektera min hand och mina skänklar...det blev bättre efter hand men vänster varv är tufft. Jag bad honom gå fram lite mer, som jag gör när jag tömkör. Att han skall bjuda hela tiden och att kraften skall komma bakifrån, tyckte att det funkade OK. När vi avslutade kunde jag lägga ned honom och han lät ryggen komma upp lite,hyggligt stadig i formen. Det var varmt idag och Campari blev svettig trots att vi bara jobbade en halvtimme eller så. Efter en dusch och middagsmat så verkade han ganska nöjd där han stod i boxen, som jag sagt tidigare så mår han nog bara bra av att bli lite trött.

Red ut en sväng på kvällskvisten. Det blåste halv storm så jag tänkte att det kunde vara trevligt att rida i skogen där det är lite lä mellan träden. Jag provade en ny stig som började väldigt trevligt men som mynnade ut i allt sankare mark. Campari ville säga upp sig och vända vilket vi var tvugna att göra till slut. Kom ut på en grusväg där Campari absolut skulle gå åt hemhållet...gräl men vi kom iväg åt rätt håll till slut, C i trav, arg som ett bi. Resten av turen blev bara ett evigt sprättande och halvstrejkande..inte gå dit, inte gå i lera, inte gå på stenar, rädd för en citronfjäril, rädd för ett rådjur, ABSOLUT inte gå upp i paddocken på hemvägen...Tjafs, tjafs men idag fick jag bestämma i alla fall. Kunde ha blivit en himla mysig tur i det härliga vädret men det blev mest gräl. Efter idag har jag bestämt mig för att inte rida i skogen i alla fall, jag vet inte hur många gånger han har snubblat och hållt på att gå omkull idag...det är ju omväxlande väldigt stenigt och väldigt lerigt här så jag kan förstå att han tycker att det är trist, särskilt som att det gör ont i hans fossingar. Ja, ja...

Efter många om och men - trots ledig dag - så kom jag äntligen ut till stallet. Hästarna gick nöjt i hagen men det var så pass sent att de gärna följde med in, solvarma.

Jag skrittade ut en sväng längs asfalten och vände sedan in och red hemåt över fälten. Campari verkade väldigt nöjd även om han ville bestämma vägval själv - vilket han inte fick, trots det knallade han på. Vi hälsade på hos bävrarna men till min stora sorg såg det ut som att någon grävt upp deras bygge och slängt upp det vid sidan om ån...kan någon vara så elak?? Vi travade en bit hemöver och även om han var lite laddad så höll han sig i skinnet och busade inte. En ganska trevlig tur får jag väl erkänna.

Pallrade mig upp för lite tömkörning, nu har han stått igen...dåligt samvete! Han var dock helt OK i vänster varv även om det blev en hel del felfattningar i galoppen, dock var takten bra och inget såg konstigt ut. Det bättrade på sig mot slutet men jag skall ha det i åtanke..I höger varv var han rätt skraltig i början men det bättrade sig efter några minuter, svårt att avgöra vad det har för betydelse. Ett problem är garanterat att han jobbas för lite och det får ju jag ta på mig..Men han blev successivt bättre och även om vänster bak var lite släpigt så var det ingen direkt oregelbundenhet. Galoppen var helt OK men jag funderar på om vänstervarvets felfattningar kan ha med vänster bak att göra...den som lever får se. Han väger i all fall inte av och han är inte palpationsöm på något sätt. I det stora hela var han duktig och lyssnade på matte - imorgon rider vi ut en sväng.

...varför jag skriver här längre men.

Jag trivs inte så himla bra här just nu...vad gör man då? Har inte en aning...jobbar på precis som jag gjort tidigare i mitt liv..? Det har ju gått väldans bra hittills.

Idag satt jag upp för lite ridning i paddocken, känns som att jag inte suttit till häst på evigheter men det har jag ju. Jag är en ganska less hästägare nuförtiden men eftersom jag lovat att behålla Campari tills han dör så antar jag att det blir till att kämpa på ett tag till. I alla fall så jobbade vi på i blåsten med en hyggligt stum paddock, har fokus på att flytta bakdelen just nu och det är tydligen jobbigt. Bara skritt och trav idag eftersom han stått ett tag men jag tyckte ändå att han kändes hyfsad. Formen var bättre och han känns bättre i munnen, han var antagligen ganska vass innan raspningen. Avslutade ganska snabbt idag på grund av underlaget, saknar ett ridhus med speglar och svikt i backen. Switchade honom innan jag åkte hem - hittade en fästing på honom igår. Någon som tror på borrelia..?

En sådär vecka får jag väl säga...Har av olika anledningar inte hunnit med Campari som jag borde, hoppas att det skall bättra sig för han tänker väl inte dö än på ett tag antar jag...det hoppas jag såklart inte heller. Jag hoppas bara att han kan hålla sig någorlunda kry och inte bara kosta pengar...nä, det lät kanske väl cyniskt för er som inte känner mig...

Nog om det...såret är helt OK om man betänker vad vi gjorde med honom, det vätskar inte mycket och svullnaden verkar lägga sig. Med lite (enorm) tur så läker det trots all ärrvävnad annars får vi se om vi gör något åt det, frågan är om det är värt det.. I alla fall så tömkörde jag honom idag och även om han var lite stapplig första varven så var han helt OK efter lite galopp. Återigen stram i ryggen och hög i nacken men han har i princip bara gått i hagen under veckan så han är gott och väl förlåten. Några busstreck men i det stora hela snäll och arbetsvillig.

När jag spolade av honom reagerade han på vänster bak men jag kunde inte riktigt hitta någon ömhet, får hålla ögonen på det. Förhoppningsvis får han inte totalspunk imorgon när Apan skall släppas ut i hagen igen...hon blev halt efter att ha rusat runt med den nya lilla vita ponnyn...Kan man få önska att det blir lite lugnt imorgon bitti...och att hästen är OK när jag kommer ut?

Idag har det regnat precis hela dagen, kanske är det därför jag är så himla trött. Skall det vara så?? Jag hoppas inte det... Väl ute i stallet var jag tvungen att röra på Campari så det fick bli en skogspromenad i skogen tillsammans med Lena och Malou, jag till fots. Campari ser ungefär likadan ut vad gäller såret men det vätskar inte alls lika mycket som tidigare, förhoppningsvis är det ett gott tecken.

Tömkörning imorgon..efter personalmötet som är placerat efter jobbet...puh.