Tog in en aningens matt Campari - ingen feber men sol och spädgräs...Tog en promenad runt hemmanet för att låta såret jobba lite, det är svullet men vätskar i princip inget alls. Det verkar ha lugnat ned sig i hagen nu när Apan går i sjukhage och Campari tycker att han har koll igen. Inget gapande och jazzande men han blir väldigt spänd när den lille vite kommer...inte att jag fattar varför men så är det.

Idag hade vi städdag i stallet, alla jobbade på utom jag eftersom Campari fick veterinärbesök av grannen. Hon hade med allt man kunde behöva för att sprätta upp en häst.

Efter dubbla doser lugnande, nypande i halsen, bremsande händer, upplyfta framben, knack i pannan och allmänt bråkande så kunde U lokalbedöva hans sårområde. Han har sådana fantomsmärtor så att det inte är klokt...det står inte alls i paritet med hur det egentligen borde kännas men han är uppenbarligen en riktig sissy...Efter lite kalabalik så var han i alla fall bedövad och U kunde skära upp öppningen lite så att fistelgången kunde vidgas med en peang. Ganska snabbt kunde hon konstatera att Camparis sår var lika djupt som den dag han fick det...det har inte läkt inifrån allas. Efter en hel del rotande så fick hon tag i något...och ut kom en bit av hans skulderblad...en benbit alltså. Han har sprungit in i något med sådan kraft att han skrapat loss yttersta lagret av benet, egentligen benhinnan om man säger så. Hon fick ut ett par små pyttebitar till men det såg helt klart ut som att det var den stora som visade sig på ultraljudet, både form och storlek stämde någotsånär. Efter det rotade hon runt lite till och spolade MASSOR så nu håller vi tummarna att detta skall vara det som stört honom och att det läker nu. Annars blir det nog operation i och med att fistelgången är så himla lång.

Ingen fistelgång...en cm kvar att läka...jo jag tackar jag..

När jag kom ut på kvällen och tog en promenad med honom så såg han hemsk ut, supersvullen och blodet droppandes...men halt...skulle inte tro det. En sådan otrolig tur att det här såret ligger på ett ställe som inte alls besvärar honom rent rörelsemässigt, dock är han lite irriterad och nafsar mot det då och då. Skulle tro att det bultar en del efter "misshandeln"...

Själv kan jag inte annat än tacka för att jag får hjälp av en av Sveriges bästa hästveterinärer på en söndagförmiddag hemma i stallet...ovärderligt! Nu håller jag alla tummar för att det är nog nu!

Det har flyttat in en vit liten ponny i vårt stall...och Camparis värld har återigen ställts på ända. Fick knappt in honom från hagen eftersom han var upptagen med att se till att den lilla ponnyn inte tog sig in till Camparis två quartertjejer. Hur han nu skulle ha gjort det med dubbla stängsel och en hage emellan. Sedan var det ett evigt trumpetande inne i stallet så jag fick ta in Lena för att kunna kika på såret som öppnade sig igår...när jag var i Stockholm. Malou sade att det hade sprutat ut vätska genom fistelgången och att Campari var superirriterad och hade ont. Campari ÄR irriterad där men ont, det har han inte så vidare värst. Jag kan inte titta nära på det utan att han kryper ur skinnet men jag kan både trycka och klämma på det om jag kliar manken under tiden. Han är en riktig liten vessla...men visst, jag förstår att det kan vara obehagligt. Jag tog en snabb prommis i det stormiga vädret, Campari var extremt laddad och utttagen med att skrika efter tjejerna. Ändå var han förvånandsvärt lydig och jag kunde jobba ledarskap utan att han blev förbaskad.

Nu försöker jag få tag på grannveterinären imorgon och hör om hon kan titta lite...tääänk om hon har en liten dos Domosedan att bjuda på också...eller en brems. Förhoppningsvis sjunker svullnaden nu men vi får se..

..eller bocciaklot...så svullen är Campari på sin bog för närvarande...Det ser ganska tokigt ut men han är obesvärad så länge jag inte pillar för hårt. Att säga att jag känner oro är en underdrift men jag försöker åka till Stockholm imorgon utan att grubbla ihjäl mig. Spricker det upp då så gör det...jag får ta tag i det när jag kommer hem på lördag. Jag är så otroligt trött och less på det här, jag har slungats fram och tillbaka, det läker, det läker inte, det har ingen fistelgång, det har en fistelgång, skär upp det, skär inte upp det...och genom allt så har Campari varit i stort sett opåverkad...ganska ironiskt.

Det är väl lika bra att det spricker upp nu antar jag....

Idag var det riktig sommarvärme med sol och allt. Campari går och noppar gräs dagarna i ända...depåerna sväller så jag måste dra ned på silaget igen. Han får leva på gräs och halm ute i hagen...Knott har det kommit också...Campari gnäggar och lyfter benet som en kissande hund så fort jag närmar mig hans bakdel...en syn för gudarna...

Vi gick i alla fall upp för lite tömkörning i paddocken som var stenhård och dammig. Nu jobbas han såpass sparsamt så jag tror inte att underlaget är något problem, kanske till och med bättre med fast än löst för hans del. Vi trimmar ju knappast heller...Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig då bogen var än mer svälld idag men jag måste säga att han verkar obrydd av det. Lite kantig i början men det var verkligen stumt också...blev bättre och bättre ändå. Fin framåtbjudning när han värmt lite och jag tycker att han blir bättre och bättre i formen. Nu blir det skoning imorgon och på fredag åker jag till stockis för att gå på spelning...med Pontus som jag ju inte träffat på evigheter. Förmodligen kommer Camparis sår att spricka upp då...men då får det göra det. Jag kämpar med att inte ta itu med allt elände innan det ens har inträffat...funkar inte så himla bra.

Idag blev det första ensamma utesvängen på ett tag. Jag kände faktiskt lite obehag när jag åkte hemifrån men väl med Campari så känns det ändå ganska OK. Han är ju i grunden en snäll och trygg häst, jag vet dessutom ungefär vad som triggar hans bockningar så jag kan undvika det när jag är själv ute. Vi skrittade runt de närliggande fälten vilket vi inte gjort på evigheter, det var fortfarande lite sankt men helt klart ridbart. Campari var pigg och glad, lite sprättig men inga stora grejer alls. Jag höll honom mellan herrans tukt och förmaning, ingen helt lång tygel och i traven hemåt fick han snällt gå på tygeln och fokusera på mig. Nöjda och glada kom vi hem i en bit, alltid trevligt. Hans "sår" har givetvis svullnat upp lite igen men nu har vi is i magen.

Gick upp i paddocken och tömkörde för att rasta av vårystra Campari. Han var extremt loj när jag gick upp med honom men det ändrades när jag satte tömsättningen. Han knallade på och flög iväg i några bockserier...fattar inte riktigt vart de kommer ifrån. De kommer lite då och då i galoppen, helt enkelt som att fan flyger i honom och eftersom han ändå är ganska nätt så är han ganska akrobatisk. Vi får väl se om det är våren eller alzheimers..Han har bra kondis i alla fall med tanke på att han tagit det ganska lugnt i vinter...jag undrar fortfarande vad han egentligen har gjort tidigare i sitt liv. Ja, ja, han verkar ganska fräsch i alla fall..

Idag var det strålande sol större delen av dagen men tyvärr drog det ihop sig till kvällen när jag och Malou skulle ut en sväng. Inget regn dock men ganska starka, varma vindar. 

Både Campari och Lena har stått lite för mycket på sistone vilket visade sig genom sprättiga och fåniga riddjur. Vi knallade förbi hatgården och travade sedan mot Lospånga By, jättemysig lägda/skogsväg som slingrar sig fram, sedan tog vi av vid stora fältet och travade hemåt igen. Vi provade på en liten galopp men det fick vi lägga ned då Lena först sparkade bakut och Campari direkt hängde på med sina otrevliga bocksprång. Allt stöd i handen försvinner och ryggen blir till en båge och sedan åker vi...inte riktigt värdigt en 18-åring men det skiter han i. Jag gillar det INTE, tidigare har jag aldrig haft svårt med arabernas krumprång (Fazeem undantaget, han hade ju sadeltvång) men detta är mycket värre...När vi travade vidare sedan höll jag honom mellan tukt och förmaning och då skärpte han upp sig.  Som det är nu planerar jag inte att rida ut några längre svängar själv, någon form av självbevarelsedrift har jag ju...Dock skall jag och Malou försöka fortsätta med våra lite längre lördagsturer, resten av veckan får det helt enkelt bli paddocken och skogen runtomkring.