Idag blev det första ensamma utesvängen på ett tag. Jag kände faktiskt lite obehag när jag åkte hemifrån men väl med Campari så känns det ändå ganska OK. Han är ju i grunden en snäll och trygg häst, jag vet dessutom ungefär vad som triggar hans bockningar så jag kan undvika det när jag är själv ute. Vi skrittade runt de närliggande fälten vilket vi inte gjort på evigheter, det var fortfarande lite sankt men helt klart ridbart. Campari var pigg och glad, lite sprättig men inga stora grejer alls. Jag höll honom mellan herrans tukt och förmaning, ingen helt lång tygel och i traven hemåt fick han snällt gå på tygeln och fokusera på mig. Nöjda och glada kom vi hem i en bit, alltid trevligt. Hans "sår" har givetvis svullnat upp lite igen men nu har vi is i magen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...