Jag måste hitta något sätt att motionera Campari på utöver ridningen och det är inte så lätt, särskilt inte när skorna sitter så dåligt. Idag tog jag i alla fall upp honom i paddocken för longering helt utan inspänning, helt enkelt för att få honom att hitta form och balans själv. Han är ju ingen vacker syn i början och nu är han dessutom så pass fet att det stör både honom och mej, det råder ju knappast något tvivel om att det hänt något med hans ämnesomsättning...Jag provar nu att sänka silaget ytterligare ett antal kilo...kan tänka att det spirande vårgräset gör sitt till också. Han fick i alla fall mjuka upp sig i sin egen takt och sedan körde vi lite växlingar mellan trav och galopp. Visst kom han igång men något riktigt driv hittade vi inte, dock var han väldigt lydig och lyssnade fint vilket ju var trevligt. Påtagligt loj efteråt vilket indikerar...kass kondis. Jag får börja så här och sedan köra intensivare pass, han måste komma igång nu annars står nog katastrofen bakom dörren..

Jag kommer knappt ihåg när jag skrev senast...jag fattar inte vart jag har tagit vägen, för här är jag inte i alla fall. Aningens förvirrad minst sagt...Stackars Campari som måste stå ut med mig i det här tillståndet.

Grubblar som en vansinnig men det gör såklart ingen nytta och nu orkar jag snart inte mer, av den anledningen kan det kanske vara klokt att lägga av...säg det till min hjärna!

Skolan har blivit ännu ett snäpp mer meningslös, trodde att det var omöjligt men så är det. Faan vad det gör mig ledsen...

Campari fick jobba över lite bommar idag men jag kände inget direkt flyt. Paddocken har blivit ganska stum i torkan och det känns, trots det är han pigg och stark men något riktigt jobb är svårt att få fram. Försökte i alla fall rida på liite mer och kräva liite mer, han blev faktiskt lite svettig (och jag fick huvudvärk - måste börja äta igen) i den 14-gradiga värmen så något måste vi i alla fall ha åstadkommit.

Jag tycker att han är piggare och gladare nu sedan jag lade om hans foderstat men han är fortfarande fet och formen är inte vad den borde vara, jag måste nog komma upp i lite högre belastning - vad gäller mig själv också. 

Det var den uppgift vi fick i skolan idag...självklart på förekommen anledning, vad finns om oss på nätet?? Vad har VI skrivit på nätet OM olika saker? Ligger det otrevliga bilder på oss ute på nätet??

GIVETVIS har jag googlat mig sjäv, dessutom är jag inte dum...jag har ett ovanligt efternamn så det första som kommer upp är ju denna blogg..och JA, jag tänker på vad jag skriver här MEN jag tror också på den yttrandefrihet som finns i detta land och som jag valt att utnyttja.

Jag hänger inte ut någon, jag lägger inte ut besvärande fotografier, jag försöker balansera mina inlägg så gott jag kan men jag utnyttjar också min rätt att säga vad jag tycker. Jag skulle aldrig baktala en chef eller arbetsplats, jag skulle aldrig heller försöka lösa en konflikt här på bloggen, det mesta som står här har i regel ventilerats live på ett eller annat sätt.

Imorgon när vi skall diskutera detta kommer jag att åberopa det femte tillägget -  som jag har för mig handlar om rätten att hålla käften - men i gengäld så har jag ju skrivit mina åsikter här...

Förresten: Välkommen till min blogg nya läsare, av någon anledning så har antalet besökare ökat en liten aning på sistone...

Nu handlar ju bloggen främst om Campari så han skall väl få sig ett par rader han också. Kom ut till stallet alldeles innan solen gav sig av så jag och Malou tog en skrittis i skogen och på vägarna, jag tömkörde medan Malou red. Jag MÅSTE komma igång med min kropp nu så jag passar på när vi har skrittpass...Min cykel blev ju stulen i mådags så nu måste jag GÅ till skolan också...ingen katastrof men jag älskade verkligen min cykel!

I morgon tar vi nya tag!

Det har varit lite sådär här i några dagar, jag har varit oerhört ofokuserad och har haft svårt att samla ihop mig. Campari har fått stå undan och igår fick jag ringa in Malou halvt om halvt akut för att jag var tvungen att sitta ned och prata med en vän, ibland svämmar det väl bara över helt enkelt. Nu tycker jag ändå att jag börjar få lite kontroll på saker och ting igen, några lugnande besked och samtal med mig själv. Ibland behövs inte så mycket bara man får tid att stanna upp en aning.

Campari har som sagt blivit lite bortglömd men idag skrittade vi ut och jobbade sedan lite i paddocken. Han gjorde sitt bästa och det dög för mig idag, var mest bara mysigt att vara med honom. Han fick sällskap av två gamla hästkompisar på banan vilket gjorde att han "glömde" bort alla monster i skogen, vips kunde han trava på som bara den utan att få spunk. Han kändes OK och jag tycker att jag fick igenom lite kantighet, på slutet hade jag ovanligt jämnt sug i båda tyglarna. Mycket ligger nog också i att han skall få galoppera på lite innan jobbet börjar, så att hans kropp mjukar upp lite.

I morgon är det skola igen...skall väl inte skriva så mycket om det men...tja... Jag skall försöka motivera mig till att "uppföra" mig de sista veckorna...Det kommer nog att gå bra...

Kom iväg till paddocken lite sent då stallkaninen Peter valt att försvinna under sin frihet i stallet. Han var som bortblåst men som vanligt skall man alltid söka på de ställen som faller under " där kan han ABSOLUT inte vara"-kategorin. Inklämd mellan väggen och en meterhög plywoodskiva BAKOM halmbalarna satt den gode Peter utan att kunna komma ut. När vi trasslade bort allting tog han två skutt rakt upp i famnen på mig och sedan var dramat över, en väldigt söt kanin är han.

Väl uppe i paddocken skrittade och travade vi som värmning, jag kände direkt att han inte hade något framåt-nedåtläge idag. Jag försökte koncentrera mig på att få igång bakbenen, bestämma vägen och få upp reaktionerna. Det sistnämnda var det inga problem med för idag var han både framåt och lite spänd, vilket tyvärr leder till att han bli trutig och hög i nacken. Jag försöker koncentrera mig på bakbenen men får till slut nog, det är nog så att jag inte kan rida honom som en unghäst jämt med mjuka, uppfångande händer. Han tenderar till att utnyttja det och fladdra omkring med stödet "all over the place". Det viktiga med tillrättavisningen i munnen är att inte slita till i affekt och frustration utan bara säga till att det inte är OK att fara runt som en struts. Det man märker är att han i regel tar det korrigerande tygeltaget på ett bra sätt och ger mig lite mer makt över situationen. Nu leder ju inte detta till att han automatiskt jobbar bättre med bakbenen men vi hamnar i ett bättre läge och i och med att skallen sänks slappnar han också av bättre. Jobbade lite i galopp också där jag verkligen får kämpa med att flytta honom sidvärts på volten. Det är tydligt jobbigt och han ger sig iväl lite i protest, allt är enklare än att träda över med inner bak även hopp och studs.

Känns ändå som att jag är på rätt väg och han var fin att lägga ned efter passet, rytmisk och fräsch för dagen. Nu skall vi bara nå fram till att han känns på det viset i början av passet så att vi kan börja krumelura tids nog...(jag gjorde tre byten i vart fjärde häromdagen...med skallen i värdet och rumpan åt alla håll...vad gör man inte för att hålla drömmar levande?)

Ibland har man bara sådana där pestiga dagar som liksom suger från början till slut, idag var en sådan. Det är inte så mycket att tillägga faktiskt. Campari stod idag mycket på grund av ovanstående men i morgon är det nya tag, man har rätt att dippa någon gång ibland.

Just det, all kärlek till Nässland från oss på Krumeluren!

Igår tog Malou hand om Campari så jag var hemma hästledig. Det är både skönt och lite tomt men bra träning för mig som är ett svårartat kontrollfreak, han klarar sig bara fint utan mig och allt ser precis ut som vanligt dagen efter.

Innan jag kunde åka ut idag så var jag tvungen att närvara på skolan hela dagen, för närvara är precis vad jag gör och inte mer. Vi har mest lärarlösa "lektioner", får fullständigt meningslösa uppgifter som mest känns som någon form av arbetsterapi. Jag märker att lärarna börjar lessna på oss som inte riktigt vill underkasta oss detta men vad skall man göra när det pyser över.

Idag hade vi "eget arbete", dvs lärarlöst, mellan 08.15 och 14.00, vi fick inte lämna byggnaden och vi hade återsamling 14.00 för då skulle vi få en uppgift. Jag spenderade tiden tillsammans med min laptop och mina lurar, djupt försjunken musik och filmer som betyder något. Som tur är har jag några olyckssystrar och en olycksbror som jag knappast skulle klara mig utan...då skulle jag nog bli knasig. Trots att vi börjar uppföra oss som minirebeller så lyder vi så gott vi kan,ingen vill ju bli utan ersättning eller göra någon besviken.

Sagt och gjort, vi satt kvar och väntade på att klockan skulle slå två och vi skulle få vår uppgift. drygt en kvart försent kommer en kvinna in och slänger åt oss varsitt korsord(?) som vi skall lösa och lämna in innan vi får avlägsna oss. Jag hinner skriva ett ord innan jag inser att korsordet är gjort av vår totalt dyslektiska extralärare...inget stämmer, orden är felstavade (eller heter det konkurens), orden ligger fel, korsordet är i princip olösbart vilket vi nämner...Då får vi oss en avhyvling "lös problemet" hojtar hon, varvid jag hoppfullt frågar om det är meningen att det skall vara fel för att vi skall "träna"...Nej, fräser hon och tillägger att "så här är det i verligheten, allt är inte rätt jämt"och "det är inte så lätt att skriva rätt"...Jag tror knappt mina öron men försöker svärandes lösa korsordet. Vi börjar skriva av varandra och tills slut blir alla klara efter att ha modifierat krysset så att det i alla fall stämde någorlunda, under tiden talar läraren högtidligt om att "detta är bara att göra, det tillhör utbildningen"...och hon fattar nog inte att vi alla redan insett att detta kryss ÄR utbildningen, det blir inte bättre än så här, detta är kvalitetssäkringen vi alla frågar efter...Slut om det, det går ändå inte att återge "Gökboet-stämningen" i klassen idag...

Ute hos Campari var allt som vanligt, lite mindre lera idag vilket var skönt. Gjorde i ordning, skrittade ut en sväng och gick till paddocken. Skrittade och joggade igång, trög i reaktionerna men tuggade på bra. Bestämde mig för att faktiskt skola oss båda lite idag, kräva lite och inte bara åka omkring. Började på åttvolt med sidvärts i varvbytena, många övergångar skritt-trav på rakt spår med fokus på reaktion och rakriktning. Lite galopp där jag försökte hitta rytm och ett bra tempo, inte alltid låta Campari välja vad som passar. Lade in lite skrittpauser men försökte hela tiden bestämma vart och i vilket tempo vi skulle förflytta oss. Jag tyckte att det gav lite resultat och när jag avslutade kunde jag lägga ned honom under lättriding på ett bra sätt. Ganska rytmisk och med kontroll på yttersidan, duktig kille!

Skorna sitter på än så länge...men jag törs inte säga mer än så, spåren i hagen berättar att det är en hel del bus i hagen...

Tack och lov satt fyra skor kvar på Campari idag när jag kom ut, dessutom börjar hagen torka upp. Klädde på honom efter att ha piggborstat mig vansinnig, skönt för Campari att vara naken men inte så himla kul för mig...Red upp till paddocken efter att ha skrittat fram en sväng. Jobbade främst med skänkelvikningar och öppnor i skritt, försöker få stöd på högertygeln och en ärlig ställning/böjning. Tyvärr har ridningen blivit så upphackad sista halvåret så det känns nästan som att börja om på nytt efter varje ofrivillig vila. Han blir sned, stel och kantig vilket inte alls känns bra men jag vet samtidigt att det bara är att jobba på, att ha en plan.

Han fick jogga på lång tygel för att hitta sina nya fötter och hosta ur sig lite, även luftrören mår kasst av att vila. Galopperade kravlöst en sväng och avslutade med att fatta trav ur öppna vilket hjälper mig att hitta yttersidan. Ganska nöjd även om han var väldigt ogymnastiserad och kändes lite tassig, fötterna var dock inte varma.