Igår fick alltså Crusse panik vid ridning igen vilket resulterade en ordentlig avkastning där Annika gjorde sig illa ganska ordentligt.

Jag är splittrad mellan att känna en oerhörd skuld över händelsen och vad som hände med A, en oerhörd sorg över Crusse och en tacksamhet över att det inte gick ännu värre vilket jag trodde från början.

Att känna skuld är såklart naturligt men jag kämpar med att inte låta skuldkänslorna ta överhanden, jag ifrågasätter mg själv som hästägare men kan inte riktigt hitta något som jag borde ha gjort annorlunda. Mer än att ha gett upp tidigare såklart men det är väl kanske ett problem vi hästmänniskor har...

Vad gäller Crusse så är jag varken arg eller besviken på honom, han kan inte tygla sin skräck och jag är mest besviken på mig själv att jag inte kunnat hjälpa honom med det. Jag har verkligen trott att jag var på rätt väg men jag räcker inte till här.

Min önskan nu är en snabb lösning på situationen, att jag kan få vila lite och att Crusse kan få leva sitt liv på ett vettigt sätt. Jag vet inte alls vad framtiden bär på och det är väldigt jobbigt, det enda jag är säker på är att Crusse inte kommer att bli min ridhäst...någonsin.

 

Mia

7 mars 2011 13:43

Men fy vad tråkigt Lena :(
Tur att det gick bra trots allt för A.
Förstår hur du känner då jag själv haft en del funderingar på min och andras säkerhet med Rossi.
Skulle ju gå in och berätta om helgens träning och hur nöjd jag var och blir bedrövad av vad jag läser. Precis när jag börjar se ett ljus i horisonten.
Hoppas allt löser till det bästa för dig och Crusse. Hör gärna av dig om du vill surra av dig.
Kraaaammm.

Lena Kyhle

7 mars 2011 18:15

Tack, jag hör av mig när allt lugnat ned sig. Jag trodde ju också att vi var på rätt spår men hade mer fel än vad jag kunde tänka mig. Över tjugo år som hästägare väger helt plötsligt väldigt lätt..
Jättekul att det gick bra för er i helgen!
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...