Ja, det blev ju en häst-titt i helgen.

Ner till Södertälje med mamma och pappa för att träffa Campari och hans ägare. Campari är en sjuttonårig svensk halvblodsvalack efter Pilot-Gassendi och som allroundstammen antyder så har han gjort lite av varje i sitt liv. Har jag förstått det rätt så är han inkörd i grunden, tävlad hoppning, fälttävlan och dressyr medan han sista åren gått som dressyrläromästare. En lugn, trygg och arbetsvillig herre med positiv attityd.

Att provrida är ju aldrig lätt och nu var det ett bra tag jag gjorde det sist, det var nog Dexter som var på tapeten då...Campari spelade lite allan och stjärnkikade ett tag tills jag hittade i alla fall några knappar, det var väl inte det bästa jag gjort men jag fick en känsla i alla fall. Ganska tur att jag ridit lite lektioner på slutet för det var såklart jobbigt...

Det var i alla fall riktigt kul att vara uppe på hästryggen igen och det kändes att det fanns en kunskapsbank att ta del av. Det roligaste var att Camparis öron var spetsade hela tiden trots att jag kämpade för att få honom att göra som jag ville, ingen surgubbe där inte.

På söndagen åkte jag ner igen och vi kom överens om att Campari får flytta till Sundsvall om han passerar en "åldermansbesiktning", något litet får man nog räkna med...

Trevlig häst, trevliga ägare...man kan inte begära så mycket mer tycker jag.

Här en dålig bild som i alla fall visar vilken färg han har...

Och här en liten film från när Anna visar honom för oss:

Nu får vi hålla tummen framöver så kanske, kanske jag får hem en ridbar, trevlig häst. Det vore väldigt annorlunda och kul!