Crusse kommer att få komma hem till Idhult igen, förhoppningsvis kommer han att uppskatta att träffa sina kompisar igen.

Det är långt ifrån en optimal lösning för någon inblandad men jag kan inte reda ut det här på något annat sätt. Han kommer att åka så fort han får bussplats, det kanske är lika bra att inte dra ut på den här plågan.

Jag hoppas verkligen att han får leva sitt liv i lugn och ro utan att han eller jag behöver oroa oss mer, jag kan inte göra mer för honom nu.

Idag kändes hans skräckslagna jag oändligt långt borta, han stod lös i stallgången med hästar, barn och hundar farandes runt sig och bara njöt när jag pysslade med honom. Han rör sig inte ur fläcken utan har hela sitt fokus på mig och det jag gör, så på något sätt känns det ändå som att vi litar på varandra och är överens om hur saker och ting skall vara. Jag brukar försöka att inte förmänskliga mina hästar så gott det går men det känns verkligen som att han tycker väldigt, väldigt mycket om mig och att han inget hellre vill än att vara mig till lags, en så klok individ.

Varför kan då inte det här fungera? Ingen idé att fundera men samtidigt måste jag försöka lära mig något av det här mer än att det känns som att jag inte lärt mig ett skit under över 30 år med hästar. Jag vill inte skriva något mer om det här. Jag skall bara se till att sista tiden med Crusse blir lugn och kravlös med mycket kel.

I övrigt har inget speciellt hänt, Rippe börjar vänja sig vid att det är jag som kommer och donar så nu är jag liiite mer populär. Det blev mockning och pyssel, promenaderna får vänta till imorgon, hoppas på bra väder så Crusse får ta en ute men Rippe får hålla sig  ridhuset för säkerhets skull!

 

Cia

10 mars 2011 08:37

Hej! Vad jobbigt det här blev...jag fick en klump i halsen när jag läste att han skulle åka tillbaka till Idhult men jag förstår dig till fullo. Han är ju så underbart fin men det hjälper ju inte när han blir så rädd så att han blir farlig. Mina tankar går då till min lilla dam som ju var en hel del åt det hållet...Vad händer sen? Får du tillbaka pengar el blir du erbjuden någon annan häst? Usch vad jobbigt Lena. Många goa kramar till dig

Lena Kyhle

10 mars 2011 21:57

Ja, det här blev väldigt jobbigt och jag har varit tveksam till om det här verkligen går...men allt går att ta sig igenom. Just det här kommer att ta lite tid bara, han har tagit upp en ganska stor plats i mitt liv under det senaste året.
Vad vi har kommit överens om vill jag inte ta här, han får komma tillbaka och det är det viktigaste. Det finns mycket att prata om så vi kan väl ta ett snack snart.
Kram

 

Malin

10 mars 2011 18:07

Usch va tråkigt!! Men det blir säkert bäst för alla inblandade i slutändan... Tänker på er!

http://wdima.blogg.se

Lena Kyhle

10 mars 2011 21:59

Jag hoppas och tror att det är den bästa lösningen för Crusse i alla fall. Som människa undrar man alltid om huruvida man kunde ha gjort något annorlunda och jag kommer att sakna honom oerhört. Det är svårt att beskriva men vi har kommit nära varandra, det är väl så när man upplever mycket tillsammans.
Tack för dina tankar och lycka till med lille Fflach!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...