Så var det dags. Jag åkte ut till Crusse lite innan lunch och borstade honom ren, fodrade lite krafft och gav honom vatten (som han faktiskt drack). Likt en osalig ande vandrade jag sedan omkring och väntade på att bussen skulle komma, allt för att inte Crusse skulle tycka att jag var ett nervvrak.

Som jag förutsåg ville inte Crusse ens gå i närheten av bussen men han hade parkerat väldigt smart och var lugn så det gick bra ändå. Ett rejält spännband runt rumpan och med matte i täten så övertygades han om att det var OK att kliva på. Otroligt lättad blev jag och glad att han vågade lita på mig även om han fick lite påskjutshjälp.

Lite tårar men det känns som att de flesta redan är gråtna, fast det blir nog några till när tiden kommer ikapp. Jag har lite svårt att förstå att han inte är min längre, han har känts så väldigt min ända sedan han klev av transporten på darrande ben. Nu måste jag försöka acceptera att hans liv fortsätter och att jag inte kommer att ta del av det, jag måste släppa kontrollen nu. Det är svårt.

 

The naked terrier ;)

15 mars 2011 07:30

Tänkte på er igår...det känns vemodigt men rätt ändå. Du tog helt rätt beslut!!

Kramar Carin

Lena Kyhle

15 mars 2011 11:22

Ja, vi har ju stött och blött det en del...Även för en Parellinörd och en envis jävel kan saker och ting bli för mycket!
Jag kände mig lite som en svikare när jag ledde honom upp på bussen men idag blir han förhoppningsvis glad när det gnäggar på slätten.
Stor kram

 

Cia

15 mars 2011 08:46

Tänkte mycket på er igår och minns när Polimina åkte hur jobbigt det var. Usch :(. Hoppas att han får det bra nu och att du kan få må bra också. Jag ringer dig någon kväll. Stor kram

Lena Kyhle

15 mars 2011 11:24

Ja, det var inte så roligt men skönt att vi inte behövde bråka när han skulle på.
Vi får som sagt höras så jag kan uppdatera Älandsbromaffian.

Kram!

 

Mia

15 mars 2011 14:42

Ja tänk vad jag också grubblat. Hoppas allt blir bra nu för er båda och ser fram emot uppdatering.
Om du har en stund över på Lördag så har vi träning för Regina i Svedje. Både Cia och jag ska vara med.
Kram!

Lena Kyhle

15 mars 2011 23:05

Det hade varit den perfekta avkopplingen, synd bara att jag sitter i sekretariatet på våra nationella hopptävlingar hela helgen...Någon gång i framtiden kanske jag också kommer att få åka på träning eller besvära någon i ett sekretariat...

Rid väl och ha det bra så hörs vi snart!

Kramar

 

Mia

16 mars 2011 17:56

Ja det blir ju knappast någon avkoppling i sekretariatet. Men i Juni så ska vi i WINN ha flera härliga dagar på Färsta :)
Hoppas att allt går bra på Lördag och att ryttarna som kommer har ordning på sitt ;)

Lena Kyhle

17 mars 2011 22:24

Ja... att sitta i sekretariatet är lite som att jobba inom handels...även om de flesta är ganska snälla..

 

Cia

18 mars 2011 13:26

Fel, fel, fel Mia det är i juli :)

Lena Kyhle

18 mars 2011 19:04

Ja, där ser man...resfebern är på gång redan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...