Jobbade vidare på det försiktigt positiva sätt som jag gjort ett tag nu.

Upp på uteplan och ha lite trevligt, extra trevligt idag blev det eftersom Emma och Cobra körde omkring där uppe. Campari måste ha glömt bort totalt att han var inkörd som ung, han tittade på Cobra som om han var någon slags skramlande skräcködla.

Jag tycker ändå att jag har fått någon form av plan att rida efter nu när jag låter honom jogga fram i trav och galopp utan min inblandning i början. Han får liksom komma igång och värma upp sig lite utan att jag lägger mig i.

Efter det blir det en skrittpaus och sedan blir de ett kort pass med övergångar som vi skall bygga på efter hand. Idag var det ganska stumt i backen så jag tog det (som vanligt) lugnt, trots det så tycker jag att han kändes ganska fin. På slutet lade jag in lite travslutor på diagonalen som jag tyckte var helt OK för att vara första gången, Campari är ju välskolad och jag känner att jag måste försöka använda mig av hans kunskaper.

Ett problem just nu är att jag rider på mitt Mylerpelham, det funkar i och för sig bra och Campari verkar gilla det men han kan bli lite låg och framtung. det viktiga är väl att jag känner det här och aktiverar bakdelen med olika övningar för att lätta honm fram och komma upp i formen. Man kan väl säga så här att än så länge avslöjar övergångarna oss...vad gäller genomsläppligheten alltså.

Utöver det är min sits den stora stötestenen, jag faller framåt, tittar ned och får för långa tyglar, idag skrek Emma lite på mig men jag skulle behöva det mycket mer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...