Idag skulle jag och Malou ut på tur men den blev väldigt lugn, dels gå grund av underlaget och dels på grund av att Lena gått obroddad och vridit till kotan så hon var lite tjock och varm. Inte mig emot, jag gillar ju lugna turer som bekant.

Vi red i alla fall bort mot grisgården och den slingan som jag promenerade för ett par dagar sedan, underlaget var jättefint men Malou fick gå över gården för inte ens Lena trotsade farorna där. Jag kunde sitta kvar på men Campari var extremt tveksam...Väl förbi där så gick det bra, inga tåg kom dock så jag vet inte riktigt hur de uppför sig då...

Campari verkade pigg och glad, väldigt social vilket jag fick uppleva när jag var ute och fotade i hagen innan ridningen. Han uppmanade mig genast att klia honom när jag kom in, hummade och ställde upp sig. Lydig som jag är så gör jag som han ber men jag var tvungen att gå efter ett tag, något som inte passade herrn. När jag gått 15 meter så hör jag hur det frasar i gräset bakom mig, jag vänder mig om och där kommer Campari joggandes...han prejar in mig mot stängslet (på ett väldigt artigt sätt) medan han gnäggar lågt...jag skall fortsätta klia! Ytterligare en gång upprepar han detta beteende och jag trodde nästan inte mina ögon, antingen har han skabb eller så har han blivit knäpp. Egentligen borde jag väl jaga bort honm all världens väg men han är ju på ålderns höst och han är (än så länge) väldigt artig. Det ser i alla fall lite besynnerligt ut.

Något som dock bekymrar mig lite är att han har fått en knöl mellan svansroten och korset, som en stor muskelknuta eller vad man skall säga. Den har funnits där ett bra tag men jag tycker att den blir större och större. Den är lite svampig och absolut oöm...Jag har verkligen ingen aning om vad det kan vara, om den sitter i huden, om den kommer från muskeln eller om det är typ som en galla från någon led som jag inte vet om.

Jag gör väl som med allt annat...avvaktar ett tag så länge han inte verkar må dåligt av det.

Vem vet...han kanske lagar sig själv...

Skulle inte tro det va!