Vi har två ridhus på "ridavstånd", ett som det tar 10 minuter att rida till och ett som det tar 25 minuter att rida till. Tyvärr var vi inte varit välkomna till det närmare ridhuset av anledningar som jag inte riktigt fått kläm på, jag tror att de inte vill ha så många utomstående hästar där helt enkelt. Det har i alla fall gjort att vi har pallrat oss iväg till ridhuset längre bort men det tar en hel del tid plus att det är mycket asfalt = skritt.

Nu har det eventuellt börjat lösa sig med Jölmsta-ridhuset men än så länge vet vi inte riktigt...Dock har stallet bredvid oss fått tillträde där...

Med det sagt så var meningen att jag och Malou skulle skritta bort till ridhuset vid kyrkan idag men motivationen till att sitta en timme i skritt tur och retur tröt ganska påtagligt. Vi tog därför en skogstur till paddocken - som var slät och jämn men hård som asfalt - sedan skrittade vi en skogsväg hemåt igen. I paddocken försökte jag jobba lite sidvärts i skritt, aktivera bakben och få ett stöd...Åh vad kul! NOT!!

Jag hoppas verkligen att vi kan få tillträde till Jölmsta snart, särskilt om det skall fortsätta vara sådant här väder!

Campari blir som jag förtjänar när han inte får en möjlighet att jobba igenom kroppen, som tur är verkar de ganska aktiva i hagen i alla fall...Peppar, peppar...