Igår var det så dags för stallets glöggritt, ett jättetrevligt initiativ men kanske inte riktigt något för mig ändå...Jag är ganska försiktig av mig när jag rider ut, jag är ganska rädd om mig själv och framförallt om min häst. Man kan nog säga att jag är en ganska mesig skogsryttare... Dessutom är Campari ungefär lika smidig som en damcykel i besvärlig terräng så jag var lite orolig men eftersom det BARA skulle bli skritt så lät det ju ändå OK. +

Att det skulle bli RAKET-skritt på led i oländig terräng, det var det tyvärr ingen som sade...Campari gjorde sitt bästa för att hänga med och jag satt mest bara och förbannade min dumhet när vi raskt passerade stenknallar, klapperstensfält och mindre kärr...När vi kom ut ur skogen tackade jag min lyckliga stjärna för att vi var i en bit men jag funderade på hur han skulle se ut imorgon...Nu var tyvärr inte Campari i en bit för han hade lämnat sin högra framsko i skogen...inte så kul när det gäller honom. Dels har han så dåliga väggar och dels är han hyfsat ömfotad...Jag svor väl lite extra kan man väl säga...

Som tur var så verkade det ändå ganska OK, jag har tejpat hoven med silvertejp och han går riktigt bra på den, hans ben är rena och fina också så att vi hade lite tur ändå. Dessutom är han ju inte gjord av socker och det vet jag ju...

Vi avslutade i alla fall med glögg, kakor och bullar inne hos stallvärdarna, jättetrevligt!

Idag fick Campari således stå i väntan på att hovis skall komma, ingen vet när men jag hoppas på imorgon...