Idag hade jag gett mig fan på att inte bråka med Campari men ändå komma dit jag ville...

Jag har ridit alldeles för lite på sistone, dels pga tappskon och dels pga tappmotivation och julstök. Nu måste det bli ändring och jag tänkte börja idag med att komma förbi hatgården eftersom det finns bra vägar därefter. Jag planerade i detalj hur jag skulle rida och vart jag skulle sitta av och leda, vart jag skulle hoppa upp igen och vart jag skulle styra kosan då. Allt gick precis som planerat utan ett enda bråk, jag väljer nu att leda förbi honom för att vi skall slippa slåss om det. Det viktiga är faktiskt inte att jag skall bestämma över honom utan att vi kommer dit vi skall i en bit. När vi kommit förbi gården hittade jag en stor sten så jag kunde hoppa upp igen och sedan skrittade vi vidare ända till Lospånga By där vi var tvugna att vända pga ridförbud men även det var planerat. Lite trav och någon galopp lade jag in men "tyvärr" hade jag alldeles för mycket tryck i traven så det blev mest bara balanstrav i olika takt. Han hänger inte riktigt ihop när han tar i för mycket, de musklerna måste återskapas. Härlig känsla att han är på bettet i alla fall och galoppen var jättefin även om det bara blev en liten snutt.

Hemåt skrittade han på så att jag fick håll men det var väl OK ända tills min telefon ringde. Det har ju hänt förr och även om signalen är lite speciell så har det aldrig besvärat Campari förr. Idag drog han för omväxlingsskull iväg i galopp och där satt jag med lång tygel i en hand och telefonen i den andra. Snabbt ryckte jag tag i honom och då blev har ARG (eller dylikt...) och började bocka och krumbukta medan jag röt åt honom och frågade vad han höll på med. Det hela var över på några tiotal sekunder men kändes som en evighet...och nej, jag hann aldrig svara. Personen ringde dock upp igen och då var jag lite förberedd....

Man är ju ganska slarvig...nästa gång samlar jag ihop grejorna och gör halt innan jag börjar famla i jackfickorna för jag har ingen lust att flyga av. Måste säga att jag tycker att Campari var lite taskig där men...han är ju bara en häst...

I övrigt en trevlig tur förutom det lilla smolket i bägaren.

Julen förflöt väldigt lugnt och jag fick en ny dator av Andreas så nu kan jag sitta i soffan som alla andra, i övrigt blev det mycket böcker och skivor precis som förr i tiden...Imorgon åker jag tillbaka till Stockholm och firar jul en gång till, då med brorsan och ungarna. Sedan får det vara bra för i år, nyår blir jag och vinflaskan för oss själva då Andreas jobbar ihop till mina nya vardagsrumstapeter. Jag toppar nog det med ett morgonstall på nyårsdagen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...