Har varit himla struligt i mitt liv senaste dagarna men det orkar jag inte behandla just nu.

Åkte i alla fall ut till stallet hyfsat peppad att fortsätta formträningen med min dressyrhäst..

Mycket kan man säga om mig men jag har fullständig koll på mina hästars knölar och skavanker...Hur ironiskt är det då inte när jag möts av en jätteglad häst som skrittar mot mig i hagen med stora avspända steg (för att vara han) bara för att i nästa andetag tycka att "jag ser inte gaffelbadet på skenans insida...".

Eftersom han inte var knallhalt i skritt så fick jag inte vild panik utan jag tog in honom i stallet för att klämma igenom. Från knä till kota på vänstra skenans insida var han riktigt tjock. Inget sår, ingen jättevärme och inte palpationsöm, kunde inte ens känna gaffelband eller sena, så svullet var det.

Djup suck, tusen svordomar (tysta), in med hästen i duschspiltan, såpskura, skölja, på med träns och asfaltspromenad med tillhörande betning.

Ännu mer ironi: han spatserade på jättefint med glada spetsade öron och klipp i steget...till skillnad från senaste dagarna då han surat mest hela tiden...Travade honom lite men kunde inte se något direkt och när vi kom hem hade svullnaden lagt sig aningens så jag kunde i alla fall känna en del materia under huden. Han ömmade inte alls då heller så nu ber jag till alla gudar som finns att han bara har klantat till det och slagit på sig.

Kan jag överhuvudtaget ha sådan tur???

Min egen slutsats enligt Murphys Lag: Frisk och kry häst=deppig häst, Skadad häst= Glad och go häst...alltid trevligt med en häst på gott humör men...