Idag kände jag att jag var tvungen att ta en uppsutten skrittsväng. Campari har ju bara gått med mig på ryggen en gång här nere och innan dess var det ju också lite si och så även om Fia red en del.

Sagt och gjort, på med grejer och ut på vägen, Campari var jättepigg och skrittade hejvilt mot sitt gamla stall...ända tills han insåg att han inte skulle dit utan ut på promenad.

Sedan blev det tjuvstopp var tionde meter ungefär, han lättar och småskräms men är ganska lättövertygad ändå (peppar, peppar...) . Det jobbiga är att vi inte har speciellt trevligt tillsammans men jag måste väl igenom det här. Tiden här nere har ju inte varit idealisk för någon av oss och nu är det dags att få till någon form av vardag.

Vi tog oss i alla fall en bit innan jag valde att vända, känner mig trots allt ganska nöjd och jag blev inte vidare skraj, han känns fortfarande ganska trygg ändå.

Vi får väl se när änglaprinsen Campari tänker komma tillbaka...

Vad gäller såret så ringer jag Strömsholm imorgon så får vi se vad de säger, vill de att vi skall komma in så gör vi det annars avvaktar vi lite till. Det kändes i alla fall inte alltför gräsligt att sitta på honom trots att han inte är riktigt fräsch, att han sedan skall tjafsa och fara runt är ju hans problem just nu...