Idag blev det en ny skrittsväng på vägarna fast år motsatt håll. Campari knallade på, tveksamt ibland men inte ett enda tjurstopp viket kändes bra.

Överhuvudtaget var han lite mindre taggad idag, inte så gnäggig och lite mer fokuserad på matte. Han mår nog bra av att komma igång skulle jag tro, förhoppningsvis får hans liv vara såhär ett tag nu så att allt lugnar ned sig. Såret geggar mindre och mindre så jag hoppas att det läker fint innifrån, får kolla hur han ser ut på töm om någon vecka.

I övrigt är jag väldigt seg och gör inte mycket mer än äter...ja ni hör ju hur det låter...Jag borde (vilket jag också har tid till) knalla ut i motionsspåret som ligger aldeles intill men jag tappade sugen när jag läste att en tjej blivit överfallen i ett spår någon kilometer bort...mitt på dagen! Hon hade haft en rottis som försvarat henne men vad har jag...Meja?

I morgon får jag nog trotsa lathet och skrajhet för att ta mig ut annars kommer ni mötas av Lena the Blob nästa gång vi ses.

Anki ringde när jag satt till häst också - saknar dig! Ni är några till som jagsaknar också...det är allt lite ensamt här...