Idag hade jag och Malou stämt träff för en uteritt.

Vädret var sådär men det var milt och uppehåll i alla fall. Turen vi red var jättemysig...om det bara inte var så blött i markerna. Här nere verkar vattnet aldrig sjunka undan efter att det regnat, jättekonstigt är det. Kanske kan hänga ihop med den här eländiga leran som är totalt ogenomsläpplig.

Hästarna var i alla fall jättesnälla även om Campari knappast är terränggående, han föredrar torr slätmark utan stenar och rötter men nu får han acceptera detta. Tyvärr tycker jag precis som han men det får vara slut på gnället, bara att rida på.

Vi mötte en jäkligt arg svart labrador utan ägare också, den skällde så att hästarna helst ville vända hem i full karriär men de var duktiga och stillade sig. Till slut kom ägaren, högst förgrymmad...på oss..Trevligt. En ursäkt skulle ha varit på sin plats om ni frågar mig. Någon som ha hört om strikt ägaransvar...?

Imorgon tänker jag ta en uppmjukare på banan igen, så har jag planerat i alla fall.